Intervju med Sara Paretsky

Vi på Deckarhuset välkomnar Sara Paretsky till denna intervju!

Till vänster ser ni Paretsky med Cartier Diamond priset som hon mottog 2002. Priset delas ut av Crime Writers´ Association i istorbrittanien till författare som har gjort en enastående insats för kriminalgenren under sin livstid.

Du har beskrivit din arbetsprocess på din hemsida och blogg men var skriver du? På ett kontor? I en soffa? Skriver direkt på dator? Är det stökigt eller välorganiserat osv…
Jag bor i ett gammalt hus där vi har gjort om vinden till mitt kontor. Det är en underbart ljust rum som tyvärr är väldigt oorganiserat. Jag gillar att ha många böcker runt omkring mig, jag har dem till och med i sängen.

Din karaktäre V.I var en helt ny typ av karakter på 80-talet och, som du har påpekat i många intervjuer, så portätterades kvinnor i hårdkokta deckare som antingen en vamp eller ett offer innan du ändrade på detta. Kan du namnge några samtida författare som du anser har starka och trovärdiga kvinnokaraktärer och kanske skriver i samma anda som du själv?
Det är svårt för mig att veta vilken anda en annan person skriver i men några starka kvinnokaraktärer som jag gillar i samtida kriminallitteratur är Nevada Barrs Anna Pigeon; De två karaktärerna skapade av Liza Cody, Anna Lee och Eve Wylie; självklart, Grafton och Mullers Milhone och McCone, samt Barbara Neelys Blance; och Valerie Wilsons Weslys Tamara Hayle.

Kan du beskriva lite kort vad Sisters of Crime är? Är det tillgängligt för författare utanför USA?
Vi startade Sisters in Crime 1986 för att försöka ändra diskrimineringen av kvinnliga kriminalförfattare när det gäller recensioner och distribution. Föreningen har fortsatt att förespråka kvinnliga kriminalförfattare ända sen dessoch det finns avdelningar över hela världen. För mer information där du också kan se om det finns en svensk avdelning besök
http://www.sistersincrime.org

Kan du rekommendera tre kriminalromaner som du tycker våra läsare ska läsa (utöver dina egna böcker)
Liza Codys Bucket Nut – Den boken är nästan en manual för hur man gör en osympatisk karaktär till någon som läsare gillar starkt.

Frågan är lite svår för det finns serier av böcker som jag tycker är väl värda att läsa –  – Ian Rankin, Nevada Barr, Margery Allingham, Dorothy Salisbury Davis, Jonathan Coe, Karin Alvtegen – för att nämna några författare utan någon speciell titel. Men tre böcker toppar listan är:

Wolf Hall av Hilary Mantel
Gilead av Marilynne Robinson
A Blessing on the Moon av Joseph Skibbell

V.I blir äldre. Kommer hon att gå i pension? och i så fall när? Kommer du att skapa en ny karaktär i så fall?
Jag är lite feg när det gäller V.I. Hon kommer att hålla sig runt 50 ett tag till. Om hon pensionerar sig kommer det säkert sluta med att hon spränger ålderdomshemmet som hon hamnat på. Jag kan tänka mig att skapa en ny karaktär men jag kan inte tänka mig att lämna V I för en ny karaktär.

Du berättade för mig att du gillade Stieg Larssons karaktäre Lisbeth Salander generellt men hade svårt för de mycket visuella bilderna när hon blir sexuellt utnyttjad. Det verkar som om du drar någon form av linje där.  Anser du att böcker i allmänhet har blivit mer visuella när det gäller våldd och sex? om så är fallet, har du någon aning om varför? Är det influenser from TV och film som har påverkat eller är det kanske ett symptom för något annat?
Det är tuffa frågor att svara på på ett kort sätt. Jag tror att sadisitiskt och visuellt våld alltid har varit en del av den här genren men tidigiare ansågs det som pornografiskt, det distribuerades inte och lästes inte på samma sätt som det har börjat att göra de senaste 15-20 åren. Graden av våld tycks bli allt mer extremt. Jag tror att det delvis beror på att en del författare vill skapa en dramtik runt dem själva och deras böcker i en  allt mer konkurrerande författarmiljö för att ”synas”. Jag tror också att en del läsare har blivit så avtrubbade av allt visuellt våld att man måste ”skruva upp volymen” ett steg till för att fånga deras uppmärksamhet. Till sist så tror jag att ökningen av det visuella våldet mot kvinnor är en reaktion mot kvinnorörelsen – en del läsare och författare kanske känner sig så hotade av  det ökande antalet av kvinnor i maktpositioner att de agerar ut sina hämndfantasier genom våldsamma kriminialromaner.

Vilken var den första kriminalroman du läste?
Rex Stouts The Black Mountain (Det svarta berget 1954)

Chicago spelar en stor roll i didna böcker men våra läsare kommer från hela världen och har kanske aldrig varit i Chicago. Kan du ge oss några tips på vad man kan göra i Chicago som turist och deckarfantast?
Alzina Stone Dales Deckarguide till Chicago är perfekt att läsa om man ska besöka Chicago och gillar deckare men jag rekommenderar alla besökare att gå till Chicagos stiftelse för arkitektur: Extern länk

De finns på 224 South Michigan Avenue, mittemot konstmuseet. De erbjuder fantastiska guideturer. Man borde också besöka webplatsen för Chicagos kulturcenter: Extern Länk

De erbjuder bussturer i en rad olika stadsdelar i Chicago och om man mailar i förvag så kan man få en guide som talar ditt språk.

Att skriva är givetvis det som sysselsätter en författare mest men i författarskapet ingår också marknadsföring genom föreläsningar bokturnéer med mera. Denna del verkar bli allt viktigare för författare och jag kan inte låta bli att tycka synd om en del författare som tycka ha oerhört hektiska scheman. Å andra sidan så säljer det böcker och en del författare gillar att komma nära sina författare. Vad anser du om det här?
Jag gillar att turnera förutom att själva resandet gör mig trött. Problemet med att turnera är att du spenderar en dag på en plats och sen åker vidare vilket innebär att du missar njutningen av att utforska staden/landet du kommer till.

Kan du placera nedanstående ingredienser i den ordning du tycker är mest viktig:
Characters, story, milieu, message to the audience, thrills, dialogue
Handling och karaktärer går hand i hand för mig. Jag kan inte berätta en historia utan karaktärer som jag bryr mig om, som blir levande för mig. Dialog är ett sätt att skapa trovärdiga karaktärer. Som läsare är miljö det som är minst viktigast för mig. Jag antar att ett bra skrivsätt är det viktigaste för mig.

Vad tror du/hoppas du att diina läsare känner och tänker efter att ha läst en av dina böcker?
Jag hoppas på att läsaren har engagerat sg i berättelsen så att att den och karaktärerna finns kvar i deras sinne.

Har du en favorit kriminalfilm och tittar du på några kriminalserier på TV?
Jag har flera kriminalfilmer som jag älskar:  Myrna Loy och William Powell i den första Gäckande skuggan filmen (The Thin man 1936) ; Robert Mitchum i Trasdockan (Night of the Hunter 1955). Även om slutet är lite väl sentimenalt är mellandelen, där han jagar barnen, riktigt läskig;  Jag älskar I hetaste laget ( Some Like It Hot 1959) som ärldens bästa gangsterkomedi; Jag  gillar den samtida serien NCIS, även om den på många sätt är förutsägbar. Jag tyckte att The Wire var briljant men lite för nära sanningen….  Jag gillade också den kortlivade serien Uppdrag Chicago (Due South – mitten av 90-talet) med Paul Gross.

Vad läser du just nu?
Jag har just upptäckt Colin Cotterils Laos kriminalromaner. De är lite snälla men jämna och jag älskar karaktärerna. Jag läser också Ian Rutledge-serien skriven av en mamma och en son som skriver under pseudonymen Charles Todd. Den bästa bok som jag läste för ett tag sen är Hilary Mantels Wolf Hall.

Vi tackar Sara Paretsksy!

Öppet hus

Ian Rankins senaste bok handlar om millionären och konstälskaren Mike Mackenzie. Trots, eller kanske på grund av, sin bekväma tillvaro börjar Mike känna att hans liv saknar mening. Dagarna lunkar på i samma takt utan den minsta spänning. När han tillsammans med vännerna Allan och konstprofessorn Robert börjar planera en stöt mot Edinburghs nationalmuseum lever han upp. Planen består i att de ska promenera in i den lokal där museet förvarar tavlor som inte får plats på utställningarna och sedan byta ut några orginalverk mot kopior. För att rättfärdiga sitt brott menar de att de befriar konstverken från sin undangömda tillvaro i nationalmuseets lagerlokal. Den stora stöten ska äga rum under den dag under året som kallas för ”öppet hus” – då lokaler som annars hålls stängda öppnas för allmänheten.

För att realisera planen inser de tre vännerna att de kommer behöva ytterligare hjälp. Konsteleven Westie anlitas för att måla kopiorna, men man inser att gruppen saknar den brottsliga expertisen. Som av en händelse springer Mike ihop med sin gamle skolkamrat Chib Calloway som utvecklats från skolgårdens bråkstake till Edinburghs störste gangster. Det börjar så bra, men självklart går allt fruktansvärt snett och Mike och hans vänner hamnar i värre knipa än de någonsin kunnat ana.

Inga mord äger rum i denna historia, utan handlingen kretsar kring ett gäng belevade män som tar steget mot att bli konsttjuvar. Detta är något som känns uppfriskande. Det var länge sedan jag läste en deckare ur tjuvens perspektiv, och där huvudpersonen inte var polis, rättsläkare, jurist eller journalist.

.

Boken är ett recensionsexemplar från Minotaur.

Bekymren med att plugga utomhus

OK, dags för dagens lyxproblem: Erica och jag brukar plugga ihop. Oftast sitter vi på universitetet och efter lunch brukar vi bryta för en promenad nere i Brunnsviken eller i Bergianska trädgården, vilket är trevligt. Ibland försöker vi också plugga i Bergianska. Det börjar alltid bra (se bilden ovan med mina prydliga(?) anteckningar), men på något sätt slutar det varje gång med att vi ligger och läser varsin skönlitterär bok på någon brygga i solen (se bilden på sommarsöta Erica nedan som börjat på Ian Rankins Öppet Hus). Inte helt effektivt. Men trevligt är det.. 😉