Etikettarkiv: intervju

Intervju – Lina Bengtsdotter

Publicerat av

Hej Lina! Välkommen till Deckarhuset!


 

LinaCopyright/fotograf: Gabriel Liljevall

 

 

För den som inte läst dina böcker, vem är Charlie och vad handlar din nya bok Francesca om kortfattat. (Recensioner av båda böckerna finns här på deckarhuset)

Min huvudkaraktär, Charlie Lager, är en kvicktänkt kriminalkommissarie, en svagstark ung kvinna som lever efter sina egna ramar. Charlie växte upp med en psykiskt sjuk mamma minnen från uppväxten plågar henne. Hon hanterar sina barndomstrauman genom att självmedicinera, något som ställer till det för henne både privat- och i arbetslivet.

I Francesca återvänder Charlie till Gullspång (där hon själv växte upp) efter att hon fått höra talas om tonårsflickan Francesca som försvann därifrån för snart trettio år sedan. Något i det gamla olösta fallet påverkar Charlie och snart plågas hon också av märkliga drömmar om sin mamma Betty och diffusa minnen från uppväxten. Vad betyder drömmarna? Finns det en koppling mellan dem och Francesca? När vännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar att hon börjar gräva i fallet.

 

 

Du har ju minst sagt börjat din deckarkarriär på ett, nästan sensationellt sätt och fått flera utmärkelser och nyligen kom Annabelle som var din debut, på andra plats i ”Årets bok”. Vad tror du själv har varit framgångsreceptet för debuten?

Oj, det är så svårt att svara på. Det är nog en mix av tur, hårt jobb, satsning från förlaget och förhoppningsvis också att jag skriver på ett sätt som läsare uppskattar.

 

 

Hur ser en typisk arbetsvecka ut för dig?

Jag har ju mina barn varannan vecka så det ser lite olika ut. Nu är det ju också mer hektiskt än vanligt i och med lanseringen av Francesca. Oftast försöker jag skriva på förmiddagarna och ägna eftermiddagarna åt annat som hör författarlivet till, intervjuer, förbereda samtal på bibliotek och sådant.

 

 

Vad fick dig att börja skriva och framför allt hur kommer det sig att det blev just deckare?

Jag har skrivit berättelser sedan jag var väldigt liten, före skolåldern till och med, så jag minns inte vad som fick mig att börja. Det är bara något som jag alltid gjort.

Att det blev deckare var inte alls planen från början, då jag först skrev en fiktiv uppväxtskildring. Den räckte inte riktigt ända fram och det var när jag beklagade mig över det som en barndomsvän sa att jag borde skriva något åt spänningshållet istället. Och då gjorde jag det.

 

 

Kan du känna lite extra press på att dina kommande böcker (om det blir några) ska bli lika bra efter att du har fått så mycket positiv kritik på de Annabelle och Francesca? Och hur hanterar du i så fall det?

Jag är faktiskt förvånad över att jag inte kände mer press inför bok två för jag är tyvärr en lättstressad person med höga krav på mig själv. När jag började med Francesca var det svårt först. Jag började reflektera för mycket och tänka på vad folk ville ha. Efter en tid fick jag nog och tänkte att ingen kommer ju att dö om jag så aldrig mer skriver en rad. Jag ville inte förstöra skrivglädjen med en massa oro så jag försökte att tänka bort läsare och recensioner för att bara gå in i min fiktiva värld så som jag älskar att göra. Det fungerade.

 

 

Jag brukar vilja föreställa mig författare när de arbetar. Var sitter du när du skriver? Hur ser det ut? Är det olika platser eller flexibelt? Arbetar du koncentrerat och disciplinerat vissa klockslag eller när andan faller på?

När jag jobbar hemma sitter jag vid köksbordet, men jag kan skriva nästan överallt eftersom jag är van att ta varje tillfälle jag kan (sedan jag jobbade heltid som lärare). Jag försöker vara disciplinerad, men har inga krav på antal tecken eller så. Inte heller sitter jag i flera timmar i streck och skriver. Jag måste ha ganska mycket pauser.

 

 

Du är ju också lärare i svenska och psykologi och huvudpersonen i dina böcker – Charlie – har ju milt sagt ett och annat att ta tag i på det psykologiska planet. Jag funderar lite på om du har tänkt ut olika psykologiska fenomen och skapat karaktärer efter det eller skapade du karaktärerna först och så ”utvecklade” de sina problem eller vävde du in psykologin för att det skulle passa handlingen?

Allting börjar med mina karaktärer och jag tänker inte ut dem innan alls faktiskt. Inte heller tänker jag ut handlingen så mycket. Berättelsen föds när jag har fingrarna på tangenterna.

 

 

 

En fråga som jag ställde mig när jag läste Francesca var varför du inte nämnde Francesca i Annabelle? Det hade ju varit naturligt eftersom Francesca precis som Annabelle försvann mystiskt.  Den frågan ställer sig även huvudkaraktären i boken. Kan det vara så att du inte hade planerat boken Francesca när du skrev boken? Eller tänkte du inte på att du kunde plantera in det Francesca redan där?

Haha, jag hade inte planerat det. Det har också sina nackdelar att vara oplanerad.

 

 

 

Har du tänkt dig fler böcker om Charlie (snälla säg ja!) och vet du redan nu hur många?

Jag är snäll och säger ja. Det är en tredje bok på gång i detta nu. Sedan vet jag inte riktigt vad som händer med Charlie, men jag har kontrakt på en fristående bok också, en spänningsroman.

 

 

 

Här kommer 5 snabba frågor som du gärna får utveckla men du får bara välja ett av alternativen!

 

Pusseldeckare eller hårdkokt?
Mer roman med spänningsmoment. 

 

Sorterad bokhylla eller osorterad bokhylla?
Åh vill ha sorterad, men har osorterad tyvärr

 

Arbeta bara som lärare eller arbeta bara som författare?
Om jag måste välja, bara författare, men helst författare som hoppar in som lärare ibland på grund av att det är väldigt givande.

 

Streamingtjänst eller Tablå-TV?
Streamingtjänst

 

Brittiska kriminalserier eller amerikanska kriminalserier?
Brittiska tror jag

 

 

Om dina böcker någon gång skulle filmatiseras och du fick välja vem som skulle spela Charlie, vem skulle du välja då?

Oj, så svårt. Jag skulle helst vilja ha någon okänd talang, gärna med en  touch av västgötska i talet.

 

 

På sistone kan man nästan säga att det går en trend i deckarvärlden att man skildrar mindre orter som platser man helst vill fly från. Dina böcker innehåller också lite flyktlängtan från orten. Själv noterar jag att det är väldigt många deckarförfattare och andra kulturmänniskor som själva kommer från mindre orter men sen hamnar i storstäder. Är det något du reflekterat över och vad tänker du i så fall kring det?

Ja, det är verkligen något jag tänker på. Den här känslan av att inte riktigt höra hemma någonstans. En elev sa en gång att det är så väldigt mycket orten i mig, och det stämmer, samtidigt har jag ju påverkats av att bo i stan och leva en annan typ av liv än jag kanske skulle ha gjort om jag stannat. Jag tror att många känner som jag och att det hör till tonåringens psyke att vilja bryta sig loss var man än växer upp. 

 

 

Nämn en författare som…

 

…inspirerat dig
Sylvia Plath, Karin Boye

 

…du beundrar
Alice Munro

 

 

…du skulle vilja träffa
Selma Lagerlöf

 

 

Nämn den bok som…
…du önskar du hade skrivit
…som alla borde läsa minst en gång
…som påverkat dig allra mest
”Glaskupan” av Sylvia Plath

 

 

Vad läser du just nu?

”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg.

 

 

 

Om du ska läsa en bok och är ensam hemma en kväll vad läser du, var läser du, och har du något tillbehör i form av mat, dryck, musik osv?

I min soffa eller i sängen. Ingen musik och inget att äta, bara jag och boken.

 

 

Tack Lina!

Intervju – Jonas Moström

Publicerat av

 Hej Jonas, välkommen till Deckarhuset!

Foto: Ulla Montan

Foto: Ulla Montan

 

Jag har precis läst din senaste bok Skuggorna ruva och skrivit en recension som nu finns på Deckarhuset. Hur ser du generellt på recensioner? Vad betyder de för dig? Spelar de stor roll? Blir du nervös inför recensioner? Läser du dem?  Minns du någon recension som betytt mycket för dig eller påverkade dig mycket positivt eller negativt? Brukar du läsa recensioner om andras böcker?

Tack. Jag läser alla recensioner jag ser. Ofta får jag nya idéer om hur jag kan utveckla mitt skrivande. Lite pirrigt är det alltid innan – man vill ju att folk ska uppskatta det man kämpar så hårt för. Den recension jag minns bäst är när Dagens Nyheter skrev positivt om min debut DÖDENS PENDEL.

 

 

 

Du är ju också läkare. Arbetar du fortfarande som det och hur mycket? Hur ser en arbetsvecka ut för dig arbetsmässigt fördelat på arbete, skrivande, och fritid? Har du någon hobby (som inte har med böcker att göra)?

Jag arbetar halvtid som husläkare på Kungsholmen i Stockholm. Jag skriver hemma på förmiddagarna och går sedan till vårdcentralen. Det är en perfekt mix. Jag skriver bäst på morgonen och sedan vill jag ut och träffa mina kollegor och patienter (och få inspiration). Jag har ingen hobby men tycker om att se teveserier och gå på teater.

 

 

 

 

Vad fick dig att börja skriva och framför allt hur kommer det sig att det blev just deckare?
Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig. Jag har spelat lokalrevy, steppat och sänt in låtar till Melodifestivalen (ingen har kommit med). Inför min första bok hade jag en unik mordmetod som inte går att spåra. Jag arbetade på sjukhuset i Sundsvall och tänkte att en läkare och en polis vore en perfekt deckarduo. Deckare var självklart eftersom jag älskar spänning (Deckarhusets kommentar – i flera av Jonas böcker är läkaren Erik Jensen en av huvudpersonerna bredvid polisen Johan Axberg)

 

 

 

 

Jag brukar vilja föreställa mig författare när de arbetar. Var sitter du när du skriver? Hur ser det ut? Är det olika platser eller flexibelt? Arbetar du koncentrerat och disciplinerat vissa klockslag eller när andan faller på?


Helst sitter jag hemma vid mitt skrivbord från 08.00-11.00. Har även en laptop och jag skriver på caféer eller där möjlighet ges. Det viktiga är att skriva lite varje dag för att hålla igång maskineriet. Jag är väldigt disciplinerad (som alla författare som ger ut en bok per år).

 

 

 

 

Jag är lite extra nyfiken på just karaktärer just nu eftersom jag tänker att det måste vara svårt att hitta karaktärer som känns ”nya” om du förstår vad jag menar. Speciellt i deckargenren där det finns rätt mycket stereotyper (vilket nödvändigtvis inte är fel). Om man tänker på dina huvudkaraktärer i de senaste böckerna (Johan och Nathalie) hur kom du på dem?
Johan ”fanns” sedan Sundsvallsserien om 8 böcker. Han är en praktisk, bohemisk polis som efter år av singelliv bestämt sig för att bilda familj med sin ungdomskärlek Carolina. När jag bestämde mig för en ny serie behövde jag en person som var Johans konstrast. Det blev Nathalie Svensson som är en fåfäng, analytisk psykiatriker som vid 45-år ålder bestämmer sig för att skilja sig och leva livet som en fri kvinna.

 

 

 

 

I vilken ordning skapar du dina böcker eller sker det parallellt? T.ex. Intrig Ev. problem eller teman, karaktärer (specifika för boken inte huvudkaraktärer som följer med serien) miljö, dialog, något annat.
Varje bok måste ha något som är nytt. Efter 13 böcker är alla grepp använda så det gäller att finna lusten med en ny miljö, nya karaktärer eller teman (ofta skriver jag om ämnen kopplade till sjukvård).

 

Jag skriver först en översikt över personer, miljöer och väder. Sedan skriver jag en kapitelsynops med cliffhangers och allt. Sedan börjar själva skrivandet.

 

 

 

Gör du någon research inför dina böcker och hur mycket? Besöker du t.ex. platserna i boken?
Jag vill alltid besöka platsen jag skriver om. Det krävs för att få rätt känsla. Sedan finns ju alltid Googlemaps där man kan vandra runt och friska upp minnet.

 

 

 

Här kommer 5 snabba frågor som du gärna får utveckla men du får bara välja ett av alternativen!

 

Pusseldeckare eller hårdkokt

Pusseldeckare. Bättre hjärngymnastik och jag gillar inte spekulativt våld.

 

Sorterad bokhylla /osorterad bokhylla

Sorterad = tideffektivt. Tyvärr är det jobbigt att hålla ordning så hemma är det en intuitiv ordning = en fullständig röra

 

Arbeta bara som läkare / Arbeta bara som författare

Det optimala är växelbruket. Blir en bättre läkare av att skriva och tvärtom

 

Streamingtjänst eller Tablå-TV?

Streaming. Bättre utbud

 

Brittiska kriminalserier eller amerikanska kriminalserier

Jag är svag för amerikanska. Kanske för att det är längre från min vardag.

 

 

 

Vad driver dig att skriva? Är det att skapa en så bra mordgåta som möjligt, vill du få fram någon form av budskap, ren underhållning – det vill säga att så många som möjligt ska vilja läsa mina böcker, ”jag bara måste skriva”, en kombination eller något annat?
En kombination av alla svar. Jag vill ta upp för- och nackdelar med det ämne jag skriver om -ex aktiv dödshjälp. Överlåter till läsaren att känna och tänka.

 

 

 

Vad vill du att läsarna ska få med sig när de läser Skuggorna ruva?
Känslan av spänning, skildringen av stad kontra landsbygd, sympati för karaktärerna och även förstå de som avviker från det normala.

 

 

 

Om man bortser från den här senaste boken vilken bok är du mest nöjd med att du har skrivit?
Midnattsflickor som fick Stora Ljudbokspriset 2016. Det var roligt att återvända till min gamla studentstad Uppsala.

 

 

 

Vad läser du just nu?
Ulf Lundells VARDAGAR och MITTVATTEN av Arne Dahl

 

 

 

Om du ska läsa en bok och är ensam hemma en kväll vad läser du, var läser du, och har du något tillbehör (mat, dryck, musik i bakgrunden osv)
Ligger i soffan och läser. Äter aldrig när jag läser, det stör koncentrationen. Jag lyssnar ungefär en timme per dag på ljudböcker/poddar.

 

 

 

Hur ser du på alla bokbloggare jämfört med traditionella medier när det gäller att nå ut till folk?
Jag har ingen större koll, men man börjar bli en udda fågel som fortfarande har papperstidning kvar på frukostbordet. Bokbloggandet är bra för den demokratiska spridningen – alla som vill kan skriva vilket är fantastiskt.

 

 

 

Nämn en författare som…

 

…inspirerat dig – John Steinbeck

…du beundrar  – Jo Nesbö

…du tycker förtjänar lyftas fram mer – Pass jag tycker att de som är bra uppmärksammas. Jag har en väldigt allmängiltig smak.

…är överskattad  – Vill inte peka ut någon men det finns en hel del eftersom genren är så kommersiell.

…du skulle vilja träffa – Dennis Lehane

 

 

Nämn den bok som…

 

…du önskar du hade skrivit  – Mystic River av Dennis Lehane

…som alla borde läsa minst en gång – Möss och Människor av Steinbeck

…som påverkat dig allra mest – God natt Mister Tom av Michelle Magorian

 

 

 

Har du någon favoritkriminalserie eller film?
Favoriter kommer och går. De två första säsongerna av Homeland är fortfarande den bästa teveserie jag sett.

 

 

 

Vem fick det första exemplaret av en bok när din senaste bok kommer från tryckeriet (borträknat förlagsfolk)
Min svärmor Rose Lagercrantz

 

 

 

Kommer du till bokmässan i Göteborg? I så fall hoppas jag vi ses där!
Tyvärr. I år tar jag en paus efter 12 år i rad.

Julhälsning – Emelie Schepp + Julkalender: Fråga 24

Publicerat av

Emelie Schepp Deckarhuset julen 2017

 

På självaste julafton är vi glada över att kunna presentera en julhälsning från deckarförfattaren Emelie Schepp!
Dagens fråga i julkalendern + en bonustävling! hittar du längre ner på sidan.

 

Hur kommer du att fira jul?
Jag och min familj kommer att fira jul på ön Kho Samui i Thailand.

 

Vilket är ditt bästa boktips till julklapp (förutom dina egna böcker)?
För unga spänningssökare rekommenderar jag Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.

.

Har du någon nyårsönskning inför 2018?
Eftersom vi nyligen förlorade en nära anhörig är min önskan är att alla nära och kära får vara friska och må bra. Mitt löfte inför 2018 är att slutföra femte boken i serien om Jana Berzelius.

 

God jul!
/Emelie Schepp

 

IMG_0077

 

Välkommen till årets julkalender där du har chans att vinna ett bokpaket (Värde ca 800 kr). med böcker från bl a Dag Öhlund, Jenny Rogneby, Anders de la Motte, Hanna Lindberg, Åsa Schwarz och Emelie Schepp! Den som svarat rätt på flest frågor mellan 1-24 december vinner. Är det flera som har lika många rätt vinner den som har skickat in det bästa julrimmet på temat deckare och jul. Fråga ett skickas in 1:a december, fråga två 2:a december osv. Julrimmet behöver du bara skicka in första dagen du tävlar oavsett hur många dagar du deltar. Var dock noga med att skicka alla dina svar  från samma e-postadress!

 

24 december

 

Fråga 24:

Vad arbetar huvudpersonen i Emelie Schepps deckarserien som?

 

BONUSVINST IDAG!
Emelie har inte bara skickat en julhälsning utan skänker två böcker som vinster! Ett till det bokpaketet man kan vinna i julkalendern + ett ex till en person som svarar rätt på dagens fråga (inklusive en motivering till varför just du vill vinna Emelies senaste bok Pappas pojke).

 

Svaret på dagens fråga skickar du till: tavling@deckarhuset.se
Julrimmet för vår stora julkalendersvinst behöver du bara skicka första dagen du deltar – men vill du ha chans på bonusvinsten idag – behöver du skicka med en motivering till varför du vill vinna Emelies bok med rätt svar idag

Mästare, väktare, lögnare, vän

Publicerat av

mastere_vaktare_lognare_van.jpeg

Leo Junker

Det här är Christoffer Carlssons tredje bok om den labila polisen Leo Junker. Den första boken Den osynlige mannen från Salem blev utnämnd till årets bästa svenska kriminalroman 2013. Bok nr 2 Den fallande detektiven kom året därpå. Vill man veta mer om Christoffer Carlsson kan man läsa vår intervju med honom här på Deckarhuset.

Charles Levin

Fokus i den här boken är Leos f.d. mentor Charles Levin som i början av boken hittas mördad i en grå liten landsort dit han flyttat efter sin pension. Levin var en vän till Leo men vem var han egentligen? Mörka hemligheter växter sakta fram. Boken växlar mellan nutid och ett 80-tal präglat av ett Europa som fortfarande är uppdelat i öst och väst. Växlande mellan nutid och dåtid får vi följa Levins liv och handlingar. Handlingar som får konsekvenser inte bara för Levin själv utan även för Leo och kriminalassistent  Tove Waltersson. Christoffer Carlsson knyter skickligt ihop de flesta av säckarna i slutet men lämnar dörren på glänt för en fortsättning.

Stämning

Det som slår mig mest med denna bokserie är den dystra stämningen. Det är inte muntert. En viss livsleda, bitterhet, hopplöshet och lika delar sorgsenhet och ensamhet. En känsla av att livet bara flög förbi, att livet inte blir bättre än så här återkommer hos flera av karaktärerna i böckerna. Tack och lov finns det ett visst hopp och livslust i Leo Junker trots ett brokigt förflutet och missbruk.

Fristående?

Förlaget påpekar att böckerna är fristående men jag håller inte med. Visst, det går att läsa böckerna separat, framförallt bok nummer två men det är en hel del man inte förstår i bok nr tre om man inte läst den första boken. Helt klart har man bättre behållning av att läsa alla tre böcker i rätt ordning.

Intervju med Jenny Rogneby

Publicerat av

Foto: Mikael Eriksson

Jenny Rognebys första kriminalroman Leona – Tärningen är kastad släpptes nyligen. Boken var en frisk fläkt och omöjlig att lägga ifrån sig.

Jenny, välkommen till Deckarhuset!

För de läsare som inte vet vem du är än, kan du berätta lite om dig själv?

Jag är 40 år, kriminolog och jobbar som brottsutredare på Citypolisen i Stockholm. Jag är född i Etiopien och uppväxt i Boden i Norrbotten och bor i Stockholm sedan många år tillbaka. Jag har precis gett ut min första kriminalroman Leona – Tärningen är kastad som är den första boken i en serie om polisen Leona Lindberg.

Att vara kriminolog och brottsutredare måste vara en fördel när man skriver kriminalromaner. Men du är också utbildad musikalartist och har arbetat som artist i många år (du har bl.a. har varit förband till Michael Jackson, släppt album i Japan, varit med i Melodifestivalen och turnerat både i Sverige och utomlands), använder du dig av den erfarenheten i ditt skrivande på något sätt och i så fall hur? 

Jag tror att jag alltid har haft en vilja att uttrycka mig konstnärligt. Antingen genom musik, dans, konst, eller som nu, genom skrivandet. Jag tycker att jag har nytta av alla mina livserfarenheter när jag skriver när det gäller att bygga upp karaktärer, miljöer och dialoger. Jag får mycket inspiration av film och musik. Vissa stämningar i musikstycken kan jag exempelvis använda mig av när jag beskriver en stämning i en scen.

Hur började din författarkarriär? Och hur gick det till när Tärningen är kastad blev publicerad?

När jag hade jobbat i några år som brottsutredare dök idén om Leona upp i mitt huvud. En idé som inte ville försvinna. Jag bestämde mig rätt snabbt för att jag måste skriva ner den och kom på tanken att skriva en bok. Jag bestämde mig för att göra ett ärligt försök och på allvar koncentrera mig på att skriva så jag tog tjänstledigt från mitt jobb på Polisen, sålde min lägenhet i Stockholm, alla mina möbler, och flyttade utomlands i ett år för att skriva. Jag flyttade till Malta, en liten ö i Medelhavet där det är lugnt, skönt klimat och det finns inte så mycket som distraherar en – ett perfekt ställe att skriva på.

Hur lång tid tog det dig att slutföra boken och hur mycket av den tiden var research och hur mycket var skrivtid?

Det tog drygt ett år innan jag skickade boken till förlag. Innan det hade jag tagit kontakt med författaren Sören Bondeson som lektörsläste mitt manus. När man som jag har ett yrke inom samma område som man skriver om, har man fördelen av att inte behöva göra så mycket research. Så inte mycket tid har gått åt till det. Däremot var detta det första bokmanus jag har skrivit så jag har lagt ner mycket tid och jobb på att utforska själva hantverket. Hitta mitt eget sätt att skriva osv.

Huvudpersonen Leona Lindberg är minst sagt speciell. Kan du berätta lite om henne och hur gick det till när du skapade karaktären?

Leona var den första karaktären som kom till mig i tankarna. Jag tyckte det var befriande att skriva om en person som efter att i åratal ha levt enligt normen, bestämmer sig för att bryta sig loss från samhällets förväntningar och gå sin egen väg, leva på sina egna villkor. Men Leonas jakt efter att leva ett liv fritt från krav och måsten får ett mycket högt pris. Hon har svårigheter med sig i bagaget som gör att hennes val blir destruktiva och problematiska både för henne själv och omgivningen. Att skriva om en person som bryter mot sociala regler och går över gränser som människor normalt sett inte kliver över, är oerhört intressant. Speciellt att skriva om en kvinna, mamma och polis som ju har många krav på sig utifrån att agera och bete sig på ett visst sätt. Det som händer när Leona inte längre gör det som förväntas av henne, är det som har drivit min berättelse framåt.

Både du och Leona är brottsutredare på Citypolisen i Stockholm; hur har du använt dina egna kunskaper och erfarenheter i ditt skrivande och hur mycket av dig finns i Leona?

Min erfarenhet och kunskap om polisarbete, utredningsprocessen och rättsystemet är en stor fördel för mig och något som jag har mycket användning av i mitt skrivande. Jag har själv jobbat med otaliga utredningar med många olika typer av brott. Alltifrån enklare brott som stölder till grov misshandel, rån, våldtäkter, mord med mera. Jag har hållit otaliga förhör med målsägare, vittnen och misstänkta och inhämtat all övrig bevisning som krävs i en förundersökning. Och eftersom att min första bok handlar om en utredare som utreder ett bankrån så har jag fått väl användning av mina kunskaper.

Det finns en del likheter mellan mig och Leona men främst är det olikheter. Leona är lik mig på så sätt att vi båda är kvinnor som arbetar med att utreda brott på Citypolisen. Leona vill också bort från sitt inrutade vardagsliv och ifrågasätter varför hon ska leva enligt normen. Det är frågeställningar som jag känner igen mig i. Däremot drar sig Leona inte för att bryta regler för att nå dit hon vill och hon har en ganska mörk bakgrund med händelser från barndomen som gör att hon agerar känslokallt i många lägen. Hon beter sig inte så som förväntas av en kvinna, polis, mamma. Leona har i hela sitt liv gjort det som förväntas av henne, visat upp en fasad av något som hon kommer på att hon inte längre klarar av att upprätthålla. Det som sker är att hon bryter sig loss från det – med besked kan man säga.

Vad har du för tips till våra läsare med författardrömmar?

Det viktigaste är att på allvar bestämma sig för att det man skriver ska bli ett färdigt manus. Många börjar skriva men slutför aldrig. För mig hjälpte det mycket att planera hela boken och skriva ett synopsis innan jag började skriva på manuset. Då har man ett underlag som man alltid kan gå tillbaka till om man fastnar. Man vet också i vilken riktning man är på väg, även om det naturligtvis kan ändras under skrivandets gång. Mitt sista råd blir att, när man är klar med manuset, låta en lektör gå igenom det och ge feedback på dess styrkor och svagheter. Utefter det kan man välja om man vill omarbeta och förbättra vissa delar innan man skickar det till förlag.

Har du några författarförebilder? I så fall, vilka? Och varför?

Inte några specifika författare men jag får mycket inspiration från film, musik, nyhetsrapporteringar, människor i min omgivning, vardagliga händelser och från mitt arbete.

Har du något nytt skrivprojekt på gång? (Kan du i så fall berätta lite om det?)

Just nu skriver jag på den andra boken i serien om Leona. Serien kommer att ges ut i sju andra länder så de närmaste åren kommer jag att ägna mig åt att skriva fortsättningen på serien.

Något annat du vill berätta för våra läsare?

Att de kan följa mig på min Facebooksida: https://www.facebook.com/jenny.rogneby

Tusen tack för att du tog dig tid att svara på våra frågor. Lycka till med ditt nuvarande projekt! 

Intervju med Christoffer Carlsson

Publicerat av

Idag bjuder vi på en intervju med högaktuella Christoffer Carlsson som nyligen släppt Den fallande detektiven, en uppföljning till årets deckare 2013 – Den osynlige mannen från Salem.

Välkommen  Christoffer!

 

I en mening – Hur skulle du sälja in/beskriva dina deckare för någon som aldrig hört talas om dig?

Oj, svårt. ”Brottsdramer, spännande berättelser om brott där karaktärer och relationer är lika viktiga och drivande som själva handlingen.”

 

Vad var din första tanke när Den osynliga mannen från Salem blev utsedd till årets bästa deckare 2013 av Svenska Deckarakademin?

”Va? Vann jag?” På riktigt. Jag var ju nominerad tillsammans med folk som Arne Dahl, Johan Theorin och Katarina Wennstam, liksom. Galet.

 

Du skriver både deckare och forskar i kriminologi- Man skulle kunna påstå att du är fascinerad av brott. Stämmer det och vad är det som har gjort att du har har valt att arbeta inom detta område?

Haha, ja, det skulle man kunna påstå. Det viktiga för mig, både som forskare och författare, är att försöka förstå människors liv: varför de handlar som de handlar, tänker som de tänker, känner som de känner, varför de blir som de blir. Ibland är brottsligheten ett oerhört centralt element för att kunna förstå en viss människas liv; ibland inte. Och, inte minst, ibland är brottslighetens konsekvenser (exempelvis, ett fängelsestraff) oerhört viktiga för att förstå varför en människas liv blir som det blir. Så det är, egentligen, mycket på det sättet som brottsligheten fascinerar mig. Och hey; berättelser om brott tenderar att vara ganska spännande, eftersom personen som begår brott per definition gör någonting hen behöver dölja inför andra.

 

Kan du berätta lite kortfattat vad forskningsarbetet går ut på? och framförallt, hur får du tid till att skriva också?

Min forskning har främst fokuserat på de processer, händelser och faktorer som påverkar människors liv när det gäller deras kriminalitet: vad är det som gör att personer börjar begå brott? Vad gör att de fortsätter när de väl har börjat, och vad gör att de (till slut) slutar? Tillsammans med några andra i en större forskningsgrupp, har jag genomfört massa intervjuer med personer som haft olika former av ”kriminella karriärer”, som vi kallar det, och försökt finna mönster och gemensamma nämnare i deras liv. Det är svårare än det verkar.

 

Och du vet, när det kommer till att skriva, för min del har det blivit en så naturlig del av livet att det känns konstigt när jag inte skriver på ett tag. Jag tänker att det är lite som träning för vissa: många hinner ju trots allt ha både ett familjeliv och arbetsliv och ändå träna några gånger i veckan. För min del är skrivandet det jag gör medan andra tränar. Vilket, tyvärr då, innebär att jag är i väldigt dålig form, haha. Men, ja, så märkvärdigt är det inte.

 

Jag är alltid nyfiken på författares arbetsplats. Hur ser den ut? Sitter du vid ett skrivbord, skriver på caféer, köksbordet? Är det stökigt eller har du ordning och reda kring dig

Jag kan sitta i stort sett var som helst: en buss, ett café, en gate på Arlanda, vid köksbordet hemma. Förut var det inte så, men min livsstil kräver numera att jag kan vara så flexibel, annars skulle jag inte kunna skriva så mycket som jag vill. Jag brukade sitta på akutmottagningar och skriva förut. Det var den absolut bästa platsen jag någonsin skrivit på. Numera går det nog inte, är jag rädd, eftersom kontrollen på akutmottagningar har blivit för hård. Men för sisådär tio år sedan gick det fortfarande. Jag älskade det, kunde sitta där hela eftermiddagar och kvällar, ibland halva nätter.

 

Kommer du att delta på Bokmässan i Göteborg?

Oh ja. Jag är där torsdag till söndag. Det ska bli så himla roligt.

 

Vad är roligast med skrivandet? Tänka ut en intrig, bygga karaktärer, skapa miljöer, eller annat?

Åh, det går inte riktigt att separera de där sakerna från varandra. För mig sitter allting ihop; intrigen är intimt förknippad med den miljö den utspelar sig i, och det i sin tur påverkar vilka karaktärer som behöver befolka de olika scenerna, och så vidare. Men det ursprungliga skapandet – när berättelsen liksom kommer till liv – som helhet är bland det absolut roligaste jag vet. Och då menar jag det roligaste i … livet, typ.

 

Om dina böcker blev film och du fick välja fritt vem som skulle spela Leo Junker, vem skulle det vara?

Adam Lundgren (Torka aldrig tårar…, Känn ingen sorg, etc.) tror jag skulle kunna bli en alldeles lysande Leo Junker. Men tyvärr är han ju snudd på Hollywood-stor nu, så han har väl viktigare saker för sig. : (

 

Om du var huvudperson i en kriminalroman vad skulle du vilja vara då? Polis, detektiv, privatspanare, journalist (annat) och vad skulle du ha för stil?

Haha, vilken rolig fråga! Det där med detektiv är intressant … Jag skulle nog välja det; en detektiv som står i bakgrunden och helst av allt mest lyssnar på låtar som ”Lost and found” med Adrienne Pierce eller ”Paint the silence” med South och kollar på ”True Detective”, men ibland måste arbeta lite för att kunna köpa mjölk och flingor, liksom. En motsträvig jävel. Haha. Det skulle jag vara! Om ni inte har hört ”Paint the silence”, förresten, så borde ni göra det. En lite bortglömd låt med flera år på nacken men makalöst bra.

 

Det är 1 vecka kvar tills du måste lämna in ditt senaste manus till förlaget. Vad tänker/känner du då?

”Hmm … undrar om det här verkligen är en berättelse, eller om den bara är en samling kapitel där karaktärer gör saker som kanske eller kanske inte hänger ihop. Oh well, jag har hållit på med det här så länge nu att det är hög tid att någon annan får avgöra den saken, för jag har då inte längre någon aning.” Typ. Mitt och Piratförlagets arbete är faktiskt oerhört harmoniskt. Vi har arbetat ihop i över fem år nu, så vi känner varandra ganska väl.

 

Vad läser du för böcker? Lista några Favoritböcker/kriminalserie och kriminalfilmer

Åh! Kära ni, sådär kan ni ju inte fråga. Jag läser allt ifrån typ ”Stasiland” av Anna Funder till ”Legend”-böckerna av Marie Lu. Men om jag ska lista några favoritböcker inom just den genre jag själv rör mig i, kriminallitteraturen, så får det bli de här:

 

”Den vedervärdige mannen från Säffle” – Sjöwall/Wahlöö
”Den skrattande polisen” – Sjöwall/Wahlöö
”Grisfesten” – Leif GW Persson
”Mellan sommarens längtan och vinterns köld” – Leif GW Persson
”American Tabloid” – James Ellroy
”Winter’s Bone” – Daniel Woodrell
”Red Harvest” – Dashiell Hammett
”The Postman Always Rings Twice” – James M. Cain
”The Talented Mr. Ripley” – Patricia Highsmith
”The Contortionist’s Handbook” – Craig Clevenger
”Dark Places” – Gillian Flynn
”Heartsick” – Chelsea Cain
”The Yiddish Policemen’s Union” – Michael Chabon

 

Vad betyder recensioner (av dina böcker) för dig?

 Jag skulle ljuga om jag sa att de inte betydde någonting. De betyder en del, men inte allt. Såhär: en positiv recension gör mig glad i typ en timme. Sedan händer det ofta nåt som gör att glädjen försvinner, typ att jag spiller kaffe på min nytvättade tröja eller att jag går förbi en spegel och ba ”fan vad tjock jag har blivit” eller nåt. En negativ recension gör mig sur och lite nedstämd i typ en dag, sedan går det också över. Så det betyder ju någonting, liksom, men absolut inte allt. Det viktiga är att de som läser mina berättelser berörs av dem, på något vis.

 

Fråga från Thomas Engström: Vad är en riktigt bra och en riktigt dålig dag på jobbet?

Haha! En riktigt dålig dag på jobbet är när jag sätter mig tidigt någonstans för att skriva men av någon anledning inte får gjort mer än typ 1 000 ord på hela dagen; när alltför mycket distraherar. När jag har en bra bok jag hellre vill läsa, eller precis har twittrat nåt som jag inbillar mig är roligt och vill se om folk har delat det, när jag är hungrig eller törstig och inte sitter hemma utan på ett hotell eller i någon park och måste gå och äta eller dricka nånstans… när det helt enkelt är alltför mycket som distraherar mig. Då kan man också ge sig fan på att det är nån som postar en negativ recension av någon av mina tidigare böcker någonstans, eller att något bokevent som är inplanerat och som jag sett fram emot helt plötsligt ställs in, eller … ja. Du fattar. En objuden gäst kommer sällan ensam, som farfar sa. Det är en jävligt dålig dag på jobbet. Det händer ibland men inte så ofta. En riktigt bra dag på jobbet är när jag skriver mycket, vilket i min värld innebär runt 3 000 ord eller mer, och dessutom får äta hamburgare till lunch. Typ.

 

Om du var tvungen att skriva en historisk deckare eller en deckare som utspelar sig i framtiden vad skulle du välja?

Jag skulle väldigt gärna skriva en historisk deckare, men mitt steg tillbaka skulle inte bli särskilt långt; jag skulle skriva något som rörde sig under 1970- eller 1980-talet. Räknas det ens som historisk deckare? 

 

Till sist några korta frågor:

Brittiska eller amerikanska deckare? Amerikanska.
Poirot eller Mrs Marple? Mrs Marple
Leif GW Persson eller Håkan Nesser? Leif GW Persson.
Vanlig bok eller ljudbok? Vanlig.
Se en klassisk deckarfilm eller ny deckarserie? Klassisk. Mycket nya deckarserier, framförallt skandinaviska, är skit; ett fåtal håller måttet, som The Killing eller True Detective. Den enda skandinaviska bra skandinaviska är väl typ ”Bron”, om man bortser från ”En Pilgrims Död” som jag gillade som fan. Men den bygger ju på Leifs finfina trilogi, så … ja.

 

Tack för det Christoffer! Vi ses på bokmässan!

 

Intervju – Stefan Einhorn

Publicerat av

 

Idag välkomnar vi Stefan Einhorn till Deckarhuset med en intervju. Stefan är kanske inte främst känd för att skriva kriminallitteratur men nyligen gav han ut boken Stenhjärtat som är en thriller med religiösa och existensiella förtecken.

 

 

Du är ju känd för böcker som konsten att vara snäll. Hur kommer det sig att du har skrivit en spänningsroman (thriller?)

Min förra bok, Änglarnas svar, var en roman, skriven som ett pussel, där man efterhand fick reda på alltmer av sanningen. Steget var inte så långt till thrillergenren, tyckte jag. Det visade sig vara längre än jag förstod. Fick skriva om många gånger innan jag var nöjd.

 

Hur bra koll har du på genren spänningsroman? eller kriminallitteratur som helhet? Har du läst mycket inom genren, Vad läser du då?

Jag har läst en del spänningsromaner och är förtjust i genren. Är inte lika intresserad av deckare, som kan vara lite långsamma. Tycker om när det händer saker hela tiden. Det är väl därför Stenträdet är så ”kompakt” på händelser.

 

Hur mycket (om något alls) av din huvudperson Daniel är taget från dig själv?

Lite grann lånar man från sig själv till de flesta karaktärer, även kvinnliga. Men han är inte jag.

 

Min professor i litteraturvetenskap sa alltid att kriminallitteraturen  speglar det samhälle vi lever i och vilka normer som finns. Håller du med om det?

Jag önskar att jag kunde ge ett intellektuellt svar som visade hur otroligt beläst jag är inom de olika litterära områdena. Men tyvärr, jag vet inte.

 

Katarina Wennstam har sagt ett flertal gånger att hon skriver kriminalromaner för att det är lättare att nå ut med sitt budskap ( i hennes fall våld mot kvinnor) än om man skriver till exempel artiklar eller liknande. Kan du tänka likadant? Att du har ett budskap om moral, existensialism mm som är lättare att baka ihop i en spänningsroman?

Ja, absolut att jag tänkte att denna genre skulle nå ut till en annan läsargrupp än de som läst mina tidigare böcker. Jag har alltid ett budskap eller kanske snarare en fråga i mina böcker. Jag vill att människor ska fundera över det som är viktigt i tillvaron.

 

Hur viktigt tycker du det är att huvudpersonen i en bok är en god människa? Måste en huvudperson ha en viss moral?

Nej, absolut inte. Temat i den förra boken, Änglarnas svar, var just hur lätt det är att döma andra innan man har hört deras version av berättelsen. Människor har både goda och mindre goda sidor. Så också Daniel Weiss, som gör en del dumma saker.

 

I Stenträdet har du följt alla konstens regler för att skriva en spänningsroman. Är det något du har lärt just för den här boken eller fanns det instinktivt i dig?

Åh, tack. Jag har inte pluggat på inför denna bok, så i så fall fanns det instinktivt plus att jag plockat upp ett och annat från tidigare läsupplevelser. Jag försökte under en period läsa andra spänningsromaner när jag skrev Stenträdet, men tyckte inte att det hjälpte, så jag slutade. Bättre att inte följa andra utan hitta sin egen väg, tycker jag.

 

Vad läser du för tillfället?

En bok av Frans de Waal om likheter mellan människor och människoliknande apor.

 

Vi på deckarhuset har lite olika uppfattningar om hur en bokhylla ska fyllas. Hur ser det ut i din/dina bokhyllor? Står böckerna i bokstavsordning, genreordning, huller om buller, färgkoordinerade eller på något annat sätt.

Huller om buller, tyvärr. De råkade i oordning efter att vi flyttade.

 

Tror du att du kommer att skriva något mer inom samma genre eller kriminallitteratur överlag i framtiden? Har du något på gång?

I stort sett har varannan bok jag skrivit varit fackbok, varannan skönlitteratur. Nu skriver jag således på en fackbok. Sedan får vi se …

 

Tack Stefan!