Etikettarkiv: Jan Arnald

Islossning

Publicerat av

fVisst är det lite vemodigt att sommaren är över och hösten tar över? För mig innebär det ändå att man med gott samvete kan kura ner sig i soffan eller en skön fåtölj med filt och en kopp te med en bra bok.

 

 

Islossning är Arne Dahls 5:e bok om Sam Berger och Molly Blom. Förra boken Friheten slutade rätt makabert och i den här boken får deras polisvän Deer kämpa med sviterna efter det. Trots skrivbordsstjänst och ständig smärta kan hon inte låta bli att nysta i några mordfall. 3 lik har hittats med exakt 1 månads mellanrum på stränder runt om Stockholm. När hennes chef inte tycker det är värt att följa upp vänder hon sig till Sam och Molly som knappast kan tacka nej efter hennes hjälteinsats i förra boken.

 

Är boken spännande: Ja, jag läste den på en dag
Är tempot högt: Mycket
Är karaktärerna intressanta: Ja, man vill verkligen veta hur det ska gå för dem. Det är kanske inte en bok man kommer gå och tänka på i veckor men lite eftertanke kan den ändå ge om man känner för det.
Är mordgåtan välskriven och intressant?: Många och invecklade turer som leder till ett crescendo på slutet. Det blir en aning förutsägbart för man vet att det kommer knytas ihop på slutet men turerna på vägen gör det ändå intressant, mycket katt och råtta-lek.
Överrasknings-faktor: Ett par stycken
Vidrighetsskala: 7 av 10- inget för den kräsmagade men absolut inte bland det värsta jag läst.
Cliffhangerskala: 8 av 10
Realistiskt: Inte direkt
Passar för film: Absolut! Gissar att en TV-serie snart är på gång.
Passar: Den som följt serien, gillar action med inslag av våld och vill bli underhållen och fängslad för stunden men ändå ha något välskrivet.

Malmöiternas tio i topp 2011

Publicerat av

Bokslutet över mest utlånade kriminalromaner på Malmö Stadsbibliotek är nu klart.

 

Det är de enda bokslut jag är intresserad av, de som handlar om utlånade/sålda böcker.

Redan så här första veckan in på det nya året kan vi alltså presentera vad Malmöiterna pysslat med under 2011 !

 

 Topp 15

1. I natt är du död av Viveca Sten

2. Det fjärde offret av Mari Jungstedt

3. Änglavakter av Kristina Ohlsson

4. Änglamakerskan av Camilla Läckberg

5. Alkemins eviga eld av Anna Jansson

6. Dolda djup av Ann Cleeves

7. Fågelskrämman av Michael Connelly

8. Livet deluxe av Jens Lapidus

9. Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen

10. Helgonet av Carin Gerhardsen

11. Flimmer av Anne Holt och Even Holt

12. Porto Francos väktare av Ann Rosman

13. Sanning av Peter Temple

14. Tretton timmar av Deon Meyer

15. Viskleken av Arne Dahl

 

Jag kan notera att mina personliga favoriter hamnat rätt långt ner på listan… 9 och neråt faktiskt…

Stämmer det ungefär med vad DU läst ?

 

Viskleken av Arne Dahl

Publicerat av

I sin nya deckarsvit följer vi med Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) in i den internationella och hemliga polisorganisationen OpCop, som inriktar in sig på den nya moderna tidens brottslighet.

 

OpCop är en hemlig grupp där flera poliser ur den nedlagda A-gruppen tillsammans med utländska kollegor formar basen i ett internationellt samarbete. Man ska arbeta med gränsöverskridande brottslighet i världen, att knyta ihop information och i smyg koppla ihop de drabbade ländernas polisväsenden för att nå resultat. OpCop är en operativ enhet, trots att någon sådan inte får finnas på EU-nivå. Detta faktum måste hållas hemligt. En av deltagarna i gruppen låter ändå slippa ur sig om sitt nya jobb vid en operativ EUgrupp för en tillfällig bekant.

Det innebär att de världsomspännande brottslingarna vet om att det finns en lika världsomspännande polis. Frågan är hur ryktet har spridits?

 

Och därav namnet på romanen, Viskleken.

 

Till skillnad från den visklek vi lekte när vi var barn, förvanskas inte budskapet i ursprungsversionen. Den är lika precis som den var när skvallerbyttan till polis inte kunde hålla tätt.

 

Handlingen? Tja, tänk dig att du väver ihop stora länder med svag ekonomi och små länder beroende av de stora. Ta massor med kinesiska miljoner i USA och Europa, och amerikanska megaskulder och rör i ett offer för Nine-Eleven och en snaskig pedofilhärva – Voilá

 

Offer hittar man. Betydligt fler än man skulle önskat.

En hoper redan döda, blivande offer kända till identiteten men med okänd vistelseort, och ännu fler offer, fortfarande okända.

 

Paul Hjelm tvingas konstatera att något direkt rapporterbart resultat har de då rakt inte kommit fram till. Däremot har de lärt sig rasande mycket om hur den moderna brottsligenheten är funtad.

 

OpCop polisen Corine konstaterar vid något tillfälle;

 

– Men var fan är brottslingarna ?

 

Dahl skriver fängslande och med rapp takt. Ändå är avsaknaden av de vidrigra beskrivningarna av själva brotten som begås rakt genomgående. Jag kan själv föreställa mig hur det såg ut, och det har Dahl förstått. Han låter mig klara av den delen själv, och det tackar jag för!

 

Men, gott folk, är inte Arne Dahls syn på världen är en smula makaber och rätt skrämmande ? Vart är vi på väg är den fråga som hänger kvar när boken är färdigläst.