En obehaglig läkare
I Kerstin Ekmans ”Mordets praktik” får vi ta del av den unge läkaren Pontus Revinges dagboksanteckningar. I dessa berättar läkaren om sina tankar kring vardag och yrkesliv i det tidiga 1900-talets Stockholm. Hans karriär har inte alltid varit spikrak och yrket tycks ha format hans personlighet i en otrevlig riktning. Revinge får i sinom tid arbete på dr Gregorius praktik men innan dess arbetade han under många år med att undersöka Stockholms prostituerade, en smutsig tillvaro som Revinge föraktar. Inte heller den nye arbetsgivaren Gregorius vinner Revinges gillande och snart uppstår mörka planer på att röja den äldre läkaren ur vägen. Av anteckningarna kan man ana att dess författare lider av en kluven personlighet. Stundtals förskönar han berättelsen för att i ett senare skede ta tillbaks vad han tidigare skrivit och delge oss den bistra sanningen. Det är svårt att känna sympati för denna läkare som helt klart har problem med psyket. Att han dessutom lider av en osund fascination av ungdomens renhet, något som nästan gränsar till pedofili, är ingenting som talar till hans fördel.
.
Dr Glas
Historien flätas samman med Hjalmar Söderbergs gamla klassiker ”Dr Glas”, en bok som haft stor betydelse i Pontus Revinges liv. Han menar att det är han som stått modell för karaktären doktor Glas efter ett möte med den kända författaren. Jag läste inte Dr Glas förrän Ekman triggat min nyfikenhet för ”originalet”. Likheterna mellan de båda huvudrollsinnehavarna kan inte förnekas. Dock har Ekman skapat en läkare vars person är mer obehaglig och svårgreppbar än Söderbergs dr Glas.
.
En riktigt bra bok!
Jag är väldigt förtjust i Ekmans sätt att väva samman sin berättelse med Söderbergs original. Boken är välskriven och språket har anpassats för att stämma överens med det tidiga 1900-talets språkbruk.