Kriminalromanens historia – del 3

Under sommaren kommer jag i 10 delar (onsdagar) gå igenom kriminalromanens (Europeisk och Amerikansk) historia i grova drag från 1600-talet fram till idag. Jag kommer också att ge förslag på böcker, filmer och annat som representrerar de olika tidsepokerna och kan vara intressanta att läsa/se/spela.

Del 3 – 1880-1920

Sherlock  Holmes
Den kriminalförfattare som tillsammans med Agatha Christia har haft allra störst genomslagskraft genom tiderna är Sir Arthur Conan Doyle (1859-1930) med sin detektiv Sherlock Holmes. För er som har läst del 2 i denna serie inser dock att han har influerats av både Poe och Vidocq. Även Doyle gav främst ut noveller (56 noveller och endast 4 romaner) och de första publicerades som följetonger i tidningar. Med Holmes blev kriminalnoveller/romaner något att räkna med och hans böcker gjorde genren stor. Holmes novellerna/romanerna har filmatiserats otaliga gånger.

Över 80! personer har porträtterat Holmes på filmduken. Bl.a Rupert Everett, Michael Caine, John Cleese, Peter O Toole, Jeremy Irons och senast Robert Downey Jr. De mest kända är kanske ändå Basil Rathbone (min favorit) som spelade  Holmes i 14 filmer från 1939 – 1946 samt Jeremy Bratt som spelade Holmes i The Adventures of sherlock Holmes 194-1985 (13 Holmes-historier) och The Return of Sherlock Holmes 1986 (11 – Holmes-historier som går på TV under sommaren).

Det finns även flera dataspel med Sherlock Holmes. Bl.a. The Mystery of the Mummy, The Awakened, Nemisis och The Silver earring.

Émile Gaboriau
En annan som var starkt influerad av både Vidocq och Poe är den franska kriminalförfattaren Émile Gaboriau  (1832-1873) som skapade karaktärern Monsieur Lecoq. Lecoq är en blandning av Poes Dupin och Vidocq.

Den inverterade deckaren
I början på 1900-talet kom det kriminalromaner där läsaren från början vet vem mördaren var. Spänningen ligger i att detektiven också ska ta reda på det och framförallt hitta bevis för att fälla mördaren som till synes har begått det perfekta brottet.. Den författare som sägs ha kommit på denna stil (1912) är R. Austin Freeman (1862-1943). Hans detektiv är kriminaltekniker och heter Dr Thorndyke. Stilen har kopierats av många och man hittar den bl.a.  i 80-tals TV-serien Columbo (som jag rekommenderar starkt) och i Hitchcocks film Främlingar på ett tåg skriven av Patricia Highsmith

Jack the Ripper
De flesta har nog hört talas om denne mördare som 1888 terroriserade London då han mördade ett antal kvinnliga prostituerade på ett mycket brutalt sätt. Morden har inspirerat otaliga böcker och filmer och har förbryllat folk. Man vet fortfarande inte vem mördaren är även om det presenteras ett antal olika teorier och  möjliga gärningsmän. Joachim här på deckarhuset har recenserat en av filmatiseringarna – From Hell som bygger på ett seriealbum av Alan Moore. I huvudrollen ser vi Johny Depp. Jag såg den nyss och gillade den. (Se Joachims recension här!)

Spionromanen
Spionromanen/novellen var lite tidigare i USA. James Fenimore Cooper skrev The Spy redan 1821. Från början var det oftast amatörer som var huvudkaraktärerna i dessa spionromaner och romanerna är snarlik thrillern. I England brukar man räkna Erskine Childers (1870-1922) roman The Riddle och the Sand från 1903 som en av de första spionromanerna. Den handlar om några unga män som på en segeltur snubblar över tyska spioner och trycks än idag.  Jag återkommer med spionromanens utveckling i nästkommande delar..