Etikettarkiv: kriminalromaner

Tokyo år noll

Publicerat av

 

 

Hårdkokt experimentell efterkrigsskildring

David Peace är en engelsk kriminalförfattare bosatt i Japan. Han har tidigare skrivit the Red riding-trilogin (tyvärr ej översatt till svenska) som också har filmatiserats. Jag visste att det skulle bli hårdkokt men jag var inte riktigt beredd på det här. Boken skildrar en poliskommissarie i Tokyo 1946 som får ett svårt mordfall på halsen. Mordfallet ska tydligen ska vara baserad på en verklig mordgåta.

Störande element eller stilistiskt genialiskt?

Den här boken har hyllats av många på grund av den stilistiska stilen. Själv måste jag erkänna att jag har väldigt svårt för stilen som är oerhört krävande. Låt mig ge er ett exempel ur boken.

”Två mycket unga män från stationen i Atago väntar på oss i illasittande och skitiga uniformer. De bugar sig och gör honnör, de hälsar på oss och ursäktar sig, men jag hör inte ett ord av vad de säger –

Ton-ton. Ton-ton, Ton-ton, Ton-ton. Ton-ton…(ska översättas till dunk dunk på svenska)
Konstaplarna lleder oss av vägen bort från hamrandet och in på tempelområdet –

Jättelika svedda träd, med rötterna mot himlen….
Det återstår inte mycket av Zojojitemplet sedan det brann efter majbombningarna i fjol – ´
Förkolnade grenar och fällda löv…”

Dunkandet, som är oerhört enerverande som läsare, finns där hela tiden. Medan vi följer hans handlingar får vi också hans lösryckta tankar serverade.Huvudpersonen bär på en hemlighet som sakta sakta avslöjas för oss via hans tankar. Det är krävande och jobbigt eftersom handlingsflödet hela tiden avbryts. Samtidgt ger boken andra dimensioner än i vanliga kriminalromaner eftersom huvudpersonens inre frustration och huvudvärk  och paranoia överförs förmedlas på ett unikt sätt.

Hårdkokt realism

Den här boken är så långt från Agatha Christie-deckare man kan komma. Jag är chockad över hur tillvaron såg ut för den japanska befolkningen efter andra världskriget. Red riding-trilogin är visserligen hårdkokt men det här är en dimension värre. Det är skitigt, fattigt, smutsigt, korrupt och alldeles, alldeles….hemskt….

Hata eller älska

Det är antingen eller, antingen gillar man det här eller så gör man det inte. Jag gillar det inte men å andra sidan så är den hårdkokta genren inte min favoritgenre. Jag har svårt att förlika mig med den förfärliga kvinnosynen, eller snarare kvinnans icke-roll i handlingen. Det här är en mans värld. Trots det måste jag nog ändå läsa klart den bara för att få veta hur det går. Stort plus för kartan över Tokyo och ordlistan på slutet.

Nedräkningen är i gång

Publicerat av

eller Oh heliga Bokrea…

31 dagar kvar…I år går startskottet för bokrean redan på tisdagen 24 februari – det vill säga dagen innan löningsdagen. Det är tur man har ett bokkonto som det är ajabaja att ta från om det inte handlar om just böcker. DET kontot har inget med lönen att göra, så det är bara att frossa! Vilka böcker som kommer att kunna botaniseras runt är dock inte klart. Hemma hos oss är det en tradition att gå till Gleerups bokhandel i Lund. Denna eminenta bokhandel har alltid en massa kul saker på rea som INTE ingår i katalogen. Det är förstås därför som vi alltid är hundratals som köar längs Stortorget och Kyrkogatan, långt förbi Domkyrkan, upp mot Allhelgonakyrkan till och med! Så passande kan jag tänka, denna viktiga natt är ju helig, det är klart och tydligt, det. Jag brukar roa mig med att studera karaktärerna, folket som står i kön är så olika! Pensionärer som vilar benen sittande på rollatorn, studenter som har filtar och termos med sig, för att inte säga en och annan Lundaprofil. Alla siktar på borden längst in – där materialet som inte finns i reakatalogen ligger! Förra året köpte vi ett dussin Lonely Planets reseguider från alla möjliga ställen i jordens hörn, Voltaire och Shakespear. Det är sällan jag hittar kriminalromaner jag inte redan läst, men för den som inte hinner med att läsa allt i samma takt de som ges ut är det en våt dröm…

En nyhet inför 2009 som jag personligen inte lider av, är att det inte kommer att gå att förhandsbeställa reaböcker. Jag tycker det är bra. I princip. Vill man ha del av de billiga böckerna får man vackert lulla iväg vid midnatt och roffa och knö med alla andra. Ingen gräddfil här inte. Man kunde i och för sig tänka sig att man mot medskickat intyg från läkare kunde få boka böcker. Så att alla på sjukhuset, alla gamla som inte kan ta sig ut och alla med influensa får en chans också.

Jag har hört ryktas att det kan tänkas bli den sista Bokrean, förresten! Nätbokhandlarna och de fysiska bokhandlarna tjafsar om reglerna redan för bokrean i år.

Håll sams, säger jag! Det här är en gammal god tradition. 100 år tror jag visst att det är. Maken och jag, hittar alltid några gamla bekanta i nattkön till Gleerups. Bekanta som vi fått i just denna kö, och som vi endast umgås med i denna kö! Basta.