Den arbetslösa journalisten Maria Allende och hennes familj flyttar in i ett radhus strax utanför Stockholm. När Maria hittar blod i köket börjar hon forska om paret som bodde i huset tidigare. Hon får reda på att mannen sitter i fängelse för att ha mördat sin fru. Tidigare jobbade han som polis men fick trots upprepad misshandel av sin fru behålla jobbet. Maria inser att storyn om de tidigare ägarna kanske kan vara en väg tillbaka till arbetslivet och gräver lite djupare än vad hon kanske borde ha gjort.

Samtidigt utreder polisen ett dödsfall där en ung man hittas hängd på vinden hos flickvännens familj. Ärendet hamnar på åklagaren Madeleine Edwards bord och snart framgår det att det kan vara ett hedersmord.

Katarina Wennstams syfte med Dödergök verkar vara  att väcka en debatt om våld mot kvinnor och brott som ofta går ostraffade. Boken tar upp samhällets djupaste fördomar och jag vill så gärna tycka om den här boken men det går inte. Jag tycker inte om brottslingens monologer som återkommer med jämna mellanrum. I övrigt kan jag inte sätta fingret på vad det är jag inte tycker om. Slutade nästan läsa efter ett par sidor men bestämde mig för att inte ge upp. Tyvärr  blev det inte så mycket bättre ens när jag lärde känna karaktärerna.