Julen närmar sig och det börjar bli dags att våndas över vad man ska lägga under granen. Det kan vara värt att hålla i minnet att hårda paket är roligare än mjuka och funderar du på att ge bort en bok i julklapp kan jag varmt rekommendera ”Sandmannen” till deckarfantasten.

Handlingen

I den fjärde boken om stockholmspolisen Joona Linna får vi stifta närmare bekantskap med Jurek Walter, en av Sveriges värsta men också mest okända seriemördare. Han har suttit inspärrad och isolerad utan medfångar eller kontakt med yttervärlden sedan Joona tog honom på bar gärning för 13 år sedan. Att Jurek är en farlig man råder ingen tvekan om. Han kan konsten att döda utan att lyfta ett finger. Personalen på inrättningen gör bäst i att använda öronproppar då de vistas i samma rum som honom – i annat fall riskerar de att släppa in Jurek i sitt sinne, något som kan vara ödesdigert.

En ung man hittas vinglande på tågspåren. Han befinner sig i ett bedrövligt skick och det visar sig vara Mikael Kohler-Frost, försvunnen och dödförklarad sedan sju år tillbaks som ett av Jureks offer. Mikaels återkomst till de levandes värld rör om i grytan och det verkar som om Jureks ondska kan nå utanför isoleringen. Även Mikaels syster, försvunnen vid samma tillfälle, misstänks kunna finnas vid liv, vilket får polisen att ta till extrema åtgärder. Trots vetskapen om Jureks förmågor går polisen Saga Bauer med på att låta sig placeras på samma avdelning som Jurek under en täckmantel som farlig och psykotisk ung kvinna. Målet är att få seriemördaren att öppna sig för den nya medfången och avslöja något som kan leda polisen till den plats där flickan hålls fången.

Vilken upplevelse!

Berättelsen har vissa brister i detaljerna, och den är inte heeelt realistisk, men det är jag beredd att ha överseende med. De inledande kapitlen ger mig rysningar på en nivå jag inte känt sedan jag som tonåring läste ”Tio små negerpojkar” för första gången.