Etikettarkiv: laurence lefèvre

Mördaren i Marais

Publicerat av

Kriminalhistorisk serie om Paris

Mördaren i Marais är den fjärde boken i franska Claude Izners serie om Paris i slutet av 1800-talet. Izner är en pseudonym för systrarna Liliane Kerb och Laurence Lefèvre. Varje bok fokuserar på en del av Paris. Första boken handlade om Eiffeltornet, andra boken om den berömda kyrkogården Père-Lachaise och tredje boken om Montmartre. Gillar man Paris som stad och/eller att sjunka ner i soffan med historiska byggnader, personligheter och allmänkultur är serien ett måste. Jag är dessutom väldigt förtjust i de fina omslagen.

Paris 1892

Paris i slutet på 1800-talet var en stad full av både lyx och fattigdom. Marais (gamla stan) var ett slumområde fylld av fattiga personer och immigranter. Idag är Le Marais ett trendigt och lite alternativt område med många barer och restauranger (Hipsterställe?). 1892 var också ett år då Paris var utsatt för bombningar av anarkister som satte skräck i parisborna.

Kenji och Legris bokhandel

Böckerna kretsar kring bokhandlarna Victor Legris och Kenji Mori, ägare till en charmig bokhandel i Paris. Deras koppling till varandra är god, med en komplicerad bakgrund. Bland övriga karaktärer finner vi bokhandelsassistenten Joseph, en aspirerande författare, Victors flickvän, den frigjorda konstnären Tasja, samt ytterligare en ung kvinna som jag inte berättar mer om eftersom det är en spoiler för de som inte läst de tidigare böckerna. Victor är den som har rollen som ”detektiv” men har god assistans av Joseph och Kenji.

Mördaren i Marais

Någon stjäl en skål av Kenji. Varför är en gåta, visserligen är den gjord av ett apkranium men dess värde tycks inte vara så stort… När människor hittas mördade i skålens fotspår inser de att skålen är så viktig för någon eller några att de är beredda att mörda. Jakten tar dem till slumområdena i Marais som är fylld av lumpbodar och kuriosabutiker. Joseph och xx fortsätter sin ”hemliga” kärlekshistoria till Kenjis förtret och Victor börjar tvivla på om Tasja verkligen är honom trogen…

Fortfarande charmigt och intressant

Även om jag inte riktigt tycker att boken håller lika hög klass som de tidigare böckerna, mordgåtan var sådär, så är den charmig. Karaktärerna är inneslutna i en slags charmig-mys-bubbla med en lagom blandning av bohemkänsla, mys och charm kryddat med detaljer från tiden, som rader av bokhyllor med vackra ryggar, frasiga baguetter, doftande torghandel och vackra klänningar. Att böckerna sen innehåller inblickar i vardagen för fattiga, med miljöer som är mindre trevliga gör böckerna mer realistiska. Jag antar att Paris var en kontrasternas stad vid den här tiden. Det viktiga är att böckerna väcker intresse för historia. Jag var naturligtvis tvungen att googla på anarkister i Paris och området Marais.

Mordet i Eiffeltornet – en fransk 1800-talshistoria

Publicerat av

Den här boken har jag väntat på länge. Bokomslaget är fantastiskt och texten på baksidan väckte i alla fall mitt intresse då den verkade annorlunda, därmed var förväntningarna mycket höga.

Boken är en historisk kriminalroman från 1800-talets Paris med en ung bokhandlare som huvudperson.  Historien är fiktiv med en del historiskt verkliga händelser inbakade. Blodskala = 1,5 av 10. Boken släpps i Sverige  idag.

Claude Izner som står som författare är egentligen de två systrarna Liliane Korb och Laurence Lefèvre som förtjusande och passande nog är bokhandlare i Paris. Böckerna är kända i många länder och är mycket populära i Frankrike.

Handling: Ett par personer dör av vad som verkar vara bistick. När Victors nyfunna kärlek, konstnären Katja, visar sig ha kopplingar till offren och hans kompanjon – tillika fadersfigur börjar bete sig mystiskt börjar Victor ana oråd. Allt hör ihop med dödsfallen och den gigantiska världsutställningen som pågår i Paris.

Intrigen är sådär, likaså karaktärerna och det blir lite rörigt när man ska hänga med i Victors alla förflyttningar men miljöbeskrivningen är fin! Jag önskar att jag själv strosade omkring på Paris gator och fick uppleva världsutställningen och den atmosfär som författarna ländå lyckas förmedla.

Ett problem med historiska romaner är att skapa karaktärer som känns trovärdiga för den tid de verkar i samtidigt som man vill skapa karaktärer som vi kan relatera till idag och känna sympati med. Det är ofta  knepigt då ideal och synsätt från andra tidpunkter inte alltid stämmer överens med dagens synsätt, moral och ideal. I den här romanen lyckas de… sådär…

Victor kändes tidstypisk och väldigt fransk (vad är det med fransmän och alla dessa älskarinnor?) Men jag blev irriterad på honom flera gånger och ville säga till honom på skarpen flera gånger på grund av hans omogna beteende – Inte bra…  Katja gillade jag å andra sidan men hon är alldeles för ”modern” Det är inte heller bra…

Mina förväntningar (som kanske var lite väl höga)  infriades alltså inte. Handlingen räcker inte hela vägen, det var lite för rörig och det är svårt med karaktärer från en annan tid. Trots det så  kan jag ändå inte låta bli att gilla den. Kanske var det miljöbeskrivningarna av Paris med världsutställning och bohemiska konstnärskretsar som räddade den? Kanske beror det på att jag verkligen älskar historiska romaner? eller franska kriminalromaner?  Hursomhelst så  funkar den i alla fall för slöläsning i soffan eller  hängmattan.

 
Jag kan inte låta bli att jämföra den här boken med Jean Francois Parots – The Nicolas Le Floch Affair Se recension från TheCrimehouse här som också är en fransk historisk kriminalroman. Den är bättre och väl värd att ta en titt på (om man gillar historiska krimnalromaner)

Skillnader: 110 år  – Nicolas Le Floch Affairutspelar sig på 1770-talet.  Parots roman har ett mer avancerat och vackert språk och de historiska händelserna är fler, mer djupgående och mer invävda i intrigen. Mordet i Eiffeltornet är mer lättläst.   
Likheter– De utspelar sig i Paris. Huvudpersonerna är unga, smått förvirrade, naiva män med älskarinnor. (Men Parots karaktär är mer bättre!)