Etikettarkiv: Malin Fors

Djävulsdoften

Publicerat av

image

 

 

De fem sinnena

Nu i oktober kom Mons Kallentofts Djävulsdoften som är den första boken i nya serien med temat de fem sinnena. Fast det där med ny serie är väl en sanning med modifikation. Temat är nytt men det här är den 10:e boken om serien om Malin Fors. Först kom fem böcker med temat årstider sen fyra böcker med temat de fyra elementen. Jag har inte läst alla böckerna om Malin utan bara ett par. Den sista klarade jag inte av att avsluta men det var nog inte författarens fel utan uppläsaren (lyssnade på den som ljudbok) Jag fixade inte hans röst helt enkelt. Nu har jag läst boken den här gången men skulle nog ha kunnat lyssna på den också för det är en annan uppläsare nu.

 

Förfall

I den här boken omplaceras Malin Fors till svenska ambassaden i Thailand i ett desperat försök av Linköpingspolisen att kanske kunna rädda hennes karriär och samtidigt få henne ur vägen då hon börjar bli en fara för både sig själv och andra. Det är som att hon är på ett uppdrag att förgöra sig själv i en stad där alla världens synder samlas och frodas. Drickandet spårar ur totalt, självkänslan ligger vid fotknölarna och hon äts upp av inre demoner. Det är plågsamt att läsa och blir lätt för mycket. Jag blir förbannad på henne, på hennes chefer och kollegorna för att de tillåter henne att fortsätta.

 

Trots sin destruktivitet tillåts hon arbeta och man hittar en svensk kvinna mördad i Bangkok. Malin kallas in som sambandsofficer men kan inte låta bli att lägga sig i för mycket. När sen en ung thailändare med koppling till den döda kvinnan hittas går det riktigt åt helvete eftersom Malin själv kände mannen. Det är nog bara i böcker en polis kan tillåtas göra så många dumheter och misstag och ändå, genom någon slags superhjältekraft, lyckas komma framåt i utredningen och klarar alla prövningar (dessutom kraftigt och konstant berusad). För mig tappar det i trovärdighet rejält och drar ner helhetsintrycket av boken. Men, det är trots allt spännande och som gjort för att bli film.

 

Lukt

Mons Kallentoft har verkligen lyft fram sinnena i boken även om det är rätt klyschigt och ja, speciellt lukterna är framträdande.  Nu har jag aldrig längtat till Thailand även om det ser underbart vackert ut på bild. Serien Bangkok Hilton (Nicole Kidman hamnar oskyldig i ett fängelse i Thailand) var en en skräckupplevelse för mig och har för alltid satt en fullständigt ologisk men hemsk tanke i mig  att det skulle kunna hända mig och därför har Bangkok alltid känns som ett big no no för mig. Den här boken gör inte saken bättre… Sjaskiga hotellrum, korruption, fylla, svett med doft av starka kryddor, som ger mig ångest och obehagskänslor.

 

”Kroppens alla porer öppnar sig, och hon svettas tills lakanet är ett hav under henne, ett stinkande hav, och hon kryper ut till toaletten, dricker det smutsiga vattnet direkt ur kranen…”

 

Gillar du Malin Fors och vill veta hur det går för henne, har varit i Bangkok och/eller gillar deckare med en rå och obehaglig ton i sig (inget för den som föredrar myspysdeckare) är det här en bok för dig.

 

 

Ny kvartett påbörjad – Mons Kallentoft

Publicerat av

”Vi har gjort vad vi kan”, säger Malin Fors på sista raden i Mons Kallentofts nya roman ”Vattenänglar”.

 

Malin Fors är den som, hittills i de fyra tidigare Kallentoftdeckarna, drivit storyn framåt, och så även i denna den femte romanen. Det är helt ok! Så länge det finns något som driver.

I Vattenänglar rör sig Malin Fors och hennes team sig utanför Linköping. Den lilla ankdamm som de hittills simmat runt i.

Brottet i den här romanen är en härva som blandar in såväl Saab och Ericsson, som en adoptionsbyrå med förgreningar i både Linköping och Köpenhamn.

Historien tar sin början i och med att en snickare kommer till sitt jobb hos en familj i Linköping, och finner man och hustru mördade i jacuzzin.

Malin Fors med kollegor kommer dit och inser att deras adoptivdotter Ella saknas. Mördad? Kidnappad? På rymmen undan mördarna?

Vi får som vanligt höra de mördades röst, insprängda i kursiv stil, genom hela historien. Något som i Kallenfors första roman retade mig oerhört, men som jag nu uppskattar enormt! Det ger en ytterligare dimension till historien.

Vi får möta det nya stjärnskottet i teamet, Elin Sand. En lika intuitiv karaktär, lika jobbig för omgivningen men som tycks kunna lägga band på sig och hantera sin personlighet något bättre.  Genast tänker jag ”ska något hända med Malin, och nu skolas efterträderskan in?”  Kanske, kanske inte…

Historien som Mons Kallenfors byggt upp åt oss är rapp, har ett rasande driv och visar på en skrupellös moral hos både de onda och faktiskt lika mycket hos de goda i historien.

Vattenänglar är den första delen i en ny bokkvartett med tema de fyra elementen.

 

Boken är levande och kryper innanför skinnet, den är klart hans bästa hittills!

Mons Kallentoft – Vårlik

Publicerat av

I julhelgen hann jag med att läsa några av de böcker jag under en tid haft på bordet i läshörnan.

Bl a  den fjärde boken  i serien med kriminalinspektör Malin Fors i huvudrollen.  Jag talar om Vårlik av Mons Kallentoft.  Deckaren som har Linköping som skådeplats.  

Malin Fors hör av någon anledning både levandes och dödas röster. Detta vet kollegorna förstås inte något om. De tycker mest att hon är knepig, lynnig men kompetent och med en rackarns intuition.

 

I övrigt är Malin Fors en rätt stereotypt tecknad personlighet, en Know It All –dam med en nypa mänsklighet som strössel ovanpå.

 

Brottet som begås i ”Vårlik” är inte heller bara ett personligt brott, det tycks ligga något i det som angår det allmänna, som kanske till och med har rötter i ett slags uråldrig, mytologisk ondska. Den som man hittar i Dantes ”Inferno”, de grekiska myterna, ja själva mörkrets hjärta.

 

”Vårlik” är en roman om ren och skär ondska.  Lite väl övertydligt predikas gohet och ondska och trycks ner i halsen på mig som läsare. Ändå fortsätter jag läsa. Storyn är spännande och Malin och hennes kollegor kämpar för att vinna striden. Det goda mot det onda.

En bomb smäller i centrala Linköping. Bitar av små barn sprids över brottsplatsen och frågorna haglar. Vilka är barnen? Varför mördar någon barn? ÄR det barnen som är måltavlorna i denna tragiska historia eller är det Finansfolket och marknaden som ska sättas på plats?

 

Vem eller vilka är det som pratar direkt in i Malins huvud. Hur hänger det de berättar ihop med det hon ser framför sig? Det saknas helt klart pusselbitar som varken brottsplats, vittnen eller rösterna tycks vilja eller kunna ge polisen.

 

Det är ett synnerligen obehagligt scenario Kallentoft målar upp. Inget för den kräsmagade direkt.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag tror det är helt otänkbart att något liknande skulle kunna hända. Vi som bor i och runt t ex Malmö, har sett och hört alldeles för mycket för att tvivla. Ondskan i dess renaste form finns. Tyvärr.