Etikettarkiv: maria wern

Dotter saknad

Publicerat av

Anna Jansson

Anna Jansson är en författare jag följt länge. Hon är mest känd för sina böcker om Maria Wern som även finns som TV-serie (som för övrigt är en riktigt lyckad omvandling från böcker till TV-serie med en perfekt Eva Röse i huvudrollen). Som så många andra författare som skrivit fler än 5 böcker i en serie, ibland räcker det med 3, blir det en blandning av mättnadskänsla och ”nu räcker det” blandat med ”måste läsa nästa bok så jag vet hur det går för huvudpersonen”. Precis så känner jag men samtidigt så vill jag verkligen lyfta fram Anna Jansson som en mycket skicklig deckarförfattare. Hon kan verkligen hitta på bra historier och koppla samman trådar till en välkomponerad deckarintrig.

Ny deckarserie!

Nog om Maria Wern. Nu har Anna Jansson börjat på en ny serie om polisen Kristoffer Bark vid Örebro-polisen. Kul med ny serie och ny huvudperson och för mig som bott i Örebro sedan år 2000 (bor lite utanför på landet sen 2016 men bor i kommunen i alla fall) är det här extra kul! På tiden att staden som är Sveriges 7:e stad, tätt i hälarna på Västerås, får en deckarserie. Och ni visste väl att Anna bor i Örebro?

 

Kristoffer är en rätt dyster man som har fastnat efter att hans dotter försvann för flera år sedan. Nu vandrar han längs Hjälmarens stränder där hon försvann på sin egen Möhippa, år ut och år in i hopp om att hitta något spår. Inte blir det bättre av att hans fru (exfru) grävt ner sig ännu djupare i missbruk och att polischeferna inte uppskattar hans humör och ensamvargstil på jobbet.

 

När en kvinna som liknar hans dotter försvinner i samma område kan han inte låta bli att koppla ihop fallen och börjar en frenetisk jakt att lösa mordet och gåtan med hans försvunna dotter tillsammans med hans nya utredningsgrupp. Gruppen som han blivit påtvingad under protest är sammansatt av ett gäng till synes udda personer inom polisen påminner om Jussi-Adler Olsens avdelning Q. Det gör även Kristoffer Bark som den ofrivillige hjälten. Lite klyschigt? En aning men inte mig emot. Jag gillar Kristoffer Bark och det är bäddat för utveckling av personligheterna i hans utredningsgrupp och relationen med hans psykolog.

 

 

 

Rädslans fångar av Anna Jansson

Publicerat av

radslans-fangar

Det är något visst med författare som kommer ut med en bok om året. Ända sen 2000 har Anna Jansson kommit ut med en deckare om året med Maria Wern i huvudrollen. Del 17 (!) började lite segt och en sak att uppmärksamma är att en karaktär i bokens början beskriver hur viktigt och svårt det är att fånga publikens intresse (bokens karaktär beskriver ett föredrag, men en bok är ju samma sak).

Jag tog mig igenom den sega början och efter det blev boken riktigt intressant. Slutet är helt klart mycket bättre än början. Som vanligt är det en typisk Wern-deckare och du vet vad du får om du läst Janssons tidigare böcker i serien.

Är slutet nära?

Gotlandspolisen gör sig redo för sommarens turister samtidigt som de försöker minska spridandet av narkotika på ön. Privat tampas Maria Wern med att hon fått en ny bonusson, och på jobbfronten leder hon utredningen av ett brutalt mord på en kvinna. Hennes man har blivit fast på fastlandet då all båttrafik till Gotland har ställts in på grund av vädret som är allt annat än normalt med orkanstarka vindar.

Är jordens undergång nära? Ja, i alla fall om man ska tro på en grupp människor på Gotland. Ett astronomiskt urverk tillverkat av Christoffer Polhem har tickat ner sen 1700-talet och familjen som äger det har länge förberett sig för att överleva. Nu verkar det som slutet är nära.

Alla kan se dig av Anna Jansson

Publicerat av

Precis utkommen från fängelse återvänder Sten Hörsne till Gotland för att be sin son om förlåtelse. På väg därifrån blir han påkörd och dör. Inte långt därefter hittas Stens pappa mördad. Har det ett samband eller är det ett sammanträffande? Kan det istället vara så att mordet hänger ihop med en rad överfall som hänt mot äldre människor?

En mobbad tonårspojke försvinner från en Gotlandsfärja. Tog han livet av sig? En äldre kvinna säger sig ha sett honom tillsammans med en man på en av toaletterna. Vem är mannen och vad har han med saken att göra?

Offentligheten på nätet

När jag såg titeln och läste baksidestexten trodde jag att det skulle handla mer om sociala medier. Visst finns det som en röd tråd, men det spelade inte en lika central roll som jag trodde att det skulle göra. Däremot är frågan vad är vi beredda att göra för att förhindra att info/bilder/filmer blir upplagda på Internet? Det tampas flera av bokens karaktärer med, inklusive Maria Wern.

Typisk Wern-deckare

I Alla kan se dig är Gotlandspolisen Maria Wern är tillbaka för sextonde gången. Boken är en typisk Wern-deckare. Har du tyckt om de andra kommer du inte att bli besviken. Du vet vad du får helt enkelt.

Skymningens barfotabarn av Anna Jansson

Publicerat av

Flickan Mirela mobbas av en äldre pojke och hon vet inte vad hon ska göra. Berätta för sin mamma vill hon absolut inte. När hon får möjlighet att åka på kollo, ser hon fram emot att komma bort ifrån sin plågoande. Det framgår snart att Mirela mår riktigt dåligt och en natt försvinner hon. På samma kollo befinner sig polisen Maria Werns barn, och Maria blir involverad.

Samtidigt sker det en rad inbrott i trakten men polisen har inga spår. Sedan mördas en gammal man och man undrar om inbrotten och mordet har ett samband. Mannen var en tysk soldat som kom till Gotland under kriget och när polisen nystar i mordgåtan börjar man misstänka att förklaringen finns i historien.

Vid sidan om utredningen planerar Maria sitt bröllop med brandmannen Björn, men Marias bakgrund (som vi får veta mer om) gör att hon inte riktigt kan njuta.

Bättre och bättre

Skymningens barfotabarn är Anna Janssons femtonde (!) bok om polisen Maria Wern på Gotland. Den föregående boken (Dans på glödande kol) och den här är definitivt två av de bästa i serien. Det är svårt att hålla långa deckarserier vid liv och förnya dem. Oftast genomgår huvudkaraktärerna så mycket och får alldeles för mycket bagage, men Anna Jansson har lyckats. Visst har Maria Wern genomgått en del, men hennes relationer förnyas utan att det på något sätt känns krystat. Bra jobbat! 

Dans på glödande kol av Anna Jansson

Publicerat av

Pojken Leo är trött på att bli mobbad och vill skrämma en av sina plågoandar och hennes familj. Istället tänder han av misstag på grannfruns villa som blir totalförstörd. Snart därefter anläggs fler bränder i samma kvarter. I den andra branden omkommer mobbarens mamma. Ligger Leo bakom? Maria Werns uppdrag blir att hitta sanningen. 

Serier eller fristående?

Det här är Anna Jansson fjortonde bok om polisen Maria Wern på Gotland. Trots att jag har tyckt att böckerna i serien har varit av blandad kvalitét har jag läst dem alla. Den här var definitivt bättre än den föregående (När skönheten kom till Bro). Jag måste säga att jag är väldigt kluven till långa deckarserier. En del av mig tycker om igenkänningsfaktorn medan en annan uppskattar nyhetens behag som fristående deckare ger. Vad tycker ni bäst om?

Anna Jansson – Lik en brud

Publicerat av

Anna Jansson belägrar deckarhuset: Få har väl missat Anna Janssons Gotlandsdeckare om kriminalpolisen Maria Wern, som också har filmatiserats. År 2000 debuterade hon med Stum sitter guden. I år kom den 12:e boken – När skönheten kom till Bro. Vi på deckarhuset har recenserat flera av Anna Janssons böcker här är en av dem:  Alkemins eviga eld.

 

Lik en brud

Verkligheten överträffar alltid dikten. Efter tio år som författare borde jag kanske ha insett det. Det osannolika är bara osannolikt tills det faktiskt inträffar. Och det gjorde det!

 

Botaniska Trädgården i Visby är en av mina favoritplatser. Här lekte jag som barn bland rosor, kryddor och ädelträd. Badade i dammen. Här svärmade jag som tonåring. Det var den givna platsen för en deckarintrig. Den ljuvliga trädgården i kontrast till det hemska.

 

I ”Drömmen förde dej vilse” hittas en sjuksköterska död i lusthuset på tempelkullen i Botaniska trädgården i Visby. Hon är klädd till brud. Någon har hängt upp långa remsor av lakansväv som fladdrar i vinden. Det ser ut som en konstinstallation, tycker de besökande turisterna i boken när de stannar till för att lyssna på den flöjtspelande trädgårdsmästaren.

 

I juni i fjol landade ett flygplan med särskilt inbjudna gäster till mitt finska förlag och journalister från de största finska magasinen. De ville göra intervjuer och bli guidade i Maria Werns fotspår och jag kom på den tvivelaktiga idén att vi skulle spela upp just den scenen ur boken. Jag hyrde in trädgårdsmästaren som spelade flöjt och en död brud till lusthuset. Tanken var att journalisterna, som guidades runt dag två, själva bli en del av handlingen och upptäcka banden som fladdrade i vinden och gå upp till tempelkullen och hitta bruden. Det hade fungerat finfint dag ett med gästerna.

Men det gick inte som jag hade tänkt.

 

Vad jag inte visste var att en riktig vigsel skulle förrättas på exakt samma plats . Jag hade ingen aning om det, jag lovar. Vigselförrättaren hade inte ont anande gått upp till lusthuset i god tid och till sin förskräckelse sett bruden ligga helt utslagen på bänken. Kritvit i ansiktet med blåbleka läppar och sönderriven klänning. Han hade gått fram till henne och frågat: ”Är du bruden.” Och hon sa: ”Ja!”, för hon trodde att han var en del i teatern. Under några fasansfulla minuter måste det ha känts ganska pressande för vigselförrättaren att tänka på den förestående vigseln mellan två älskande när bruden var helt lealös och ur form.

 

Efteråt fick jag betala en sorts böter, eller avgift. Det kostar en slant att ha vigseln i lusthuset och vi enades om att taxan för en död brud var den samma som för en levande och det betalade jag gärna. Huvudsaken var att den riktiga vigseln kunde gå av stapeln precis så som det var tänkt. Och att det som skulle bli ett minne för livet – fick bli ett ljust och behagligt minne i den vackraste av trädgårdar.

 

Anna Jansson

 

Veckans filmtips

Publicerat av

Då och då presenterar jag lite filmtips inför helgen. Det blir ett biotips, TV-tips och ett klassiskt filmtips.

Biotipset

Imorgon (fre 20/7) är det biopremiär för Inte ens det förflutna. En Maria Wern-deckare baserad på en av Anna Janssons böcker.

 

 

TV-tipset

American Gangster är en gangsterfilm från 2007 med Denzel Washington som maffiaboss jagandes av en polis spelad av Russel Crowe. Allt snyggt förpackat i 70-talsmiljö.
Visas: Lördag på TV3 kl. 21.00

 

.

Klassikern

Rosa pantern Kuppfilmskomedi från 1963 med Peter Sellers i sin paradroll som den oduglige men charmige kommissarien Clousseu. Det är en blandning av fars och glamour med inslag av en en fräck juveltjuv. Humorn är speciell och passar en del, andra inte. Själv älskar jag de här filmerna. Undvik nyinspelningarna av filmerna!