Ingen riktig sommar

Tittar jag ut genom fönstret ser jag människor med bara ben och solglasögon, det är närmare 30 grader varmt inomhus (tack vare tre fönster som släpper in eftermiddagssolen), jag är ständigt sugen på glass och katterna ligger och flämtar vid vattenskålen.

Mycket tyder på att sommaren äntligen vågat sig hit, men en sak fattas. Var är alla brittiska deckare?

Sol och värme kommer alltid att vara förknippat med Barnaby, Poirot, Marple och Dalziel & Pascoe men än så länge har inte TV-tablån matchat vädret. Det är alldeles för mycket sport på TV för min smak just nu och det verkar som att vi får vänta på den riktiga deckarsommaren en stund till. Jag längtar till den 26 juni då TV4 börjar sända ”Kommissarie Thorne: Sömntuta”, baserad på en av mina favoritböcker av Mark Billingham. Fram till dess får jag väl lida mig igenom ändlösa fotbollsmatcher eller spendera kvällen med en bok.

Spöken från det förflutna uppsöker Tom Thorne

Handling

För tio år sedan hade kriminalkommissarie Tom Thorne hand om ett fall där en mäktig man mördats av sin hustru. Kvinnan vid namn Donna har nu avtjänat sitt straff, men i samband med frigivningen försvinner dottern som hon hade tillsammans med den mördade mannen och samtidigt börjar någon att skicka fotografier till henne. Fotona är nytagna och visar upp hur den man hon trodde sig ha dödat lever lyxliv på varmare breddgrader. Donna söker upp en privatdetektiv, en ung kvinna vid namn Anna, som tar sig an fallet med liv och lust. För Anna är det fråga om ett spännande avbrott i tillvaron som annars består av att avslöja otrogna män. Anna söker i sin tur upp Thorne och konfronterar honom med dessa nya uppgifter.

Londonpolisen med Thorne i spetsen har just lidit ett enormt bakslag efter att en mördare gått fri i rätten. De nya uppgifterna om en man som återuppstått från de döda är därför inte välkomna, och för att inte svärta ned polisens rykte ytterligare blir Thorne beordrad att samarbeta med den unga privatdetektiven för att få ärendet uppklarat på ett snabbt och smidigt sätt utan att uppgifterna läcker ut i pressen.

 

Äntligen en kriminalroman som håller måttet fullt ut!

Jag har följt Mark Billinghams kriminalkommissarie Tom Thorne och hans arbetskamrater under några år nu, och jag vill påstå ”Från de döda” är den bästa boken i serien sedan ”Sömntuta”, den första boken om Thorne. Spänningen går i vågor, men sjunker aldrig under den gräns där man vill lägga boken ifrån sig. Som vanligt blandar Billingham skickligt Thornes privat- och polisliv, hela tiden med ett sting av svart humor.

 

Dödsbud

Mark Billingham.

Tom Thorne, kommissarie vid Londonpolisen, hamnar på ett ovanligt sätt i centrum för en mordutredning då mördaren sänder honom mms med bilder på offren. Mördaren är en man som under en fängelsevistelse nås av beskedet att hans fru och son blivit påkörda och dödade. Chauffören stannade inte, så ingen har ställts till svars för händelsen. Mördaren bestämmer sig därför för att undanröja alla som kan ha någon koppling till händelsen. Thorne känner sig på ett underligt sätt bunden till denne hämndlystne man, och eftersom han inte är den som känner sig tvungen att följa reglementet, beslutar han sig för att inleda en utredning ”of the record”. Han upptäcker snart att den egna poliskåren har en hel del att stå till svars för i denna soppa.

Det var inte så länge sedan jag recenserade en bok av Billingham, och jag hade då vissa invändningar mot språket/översättningen. Den här gången stördes jag inte alls av några sådana brister, utan slukade historien med liv och lust. Jag sträckläste boken, vilket ledde till att en del andra saker som skulle göras inför min resa blev lidande… En riktigt bra bok med andra ord!