Min första Trenter, alltså! Och vilket härligt språk, eller vad sägs om:

”Norra sidan av den korta entrégränden utgjordes av en smutsgul fasad av ett klumpigt hyreshus, på södra sidan låg en ålderdomlig byggnad, det hårlemanska palatset, som på ett förbluffande sätt bröt av mot de osköna grannarna. Det var väl avvägt i sina proportioner, ovanför den lugna lejongula fasaden höjde sig oförväget det svarta tegeltaket i dubbla branta fall, krönt av tvenne myndiga skorstenar.” (sid 6-7)

Trenter skriver riktiga Stockholmsdeckare, men i Tragiskt telegram får vi dessutom följa med Harry Friberg och Vesper Johnson till Italien i jakten på mördaren. På något oförklarligt vis påminner mig boken lite om Astrid Lindgrens Mästerdetektiven Blomkvist, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför? Det är kanske berättandetakten och luskandet som på något sätt skiljer sig från modernare deckare – jag gillar det!

Kul också att läsa om ett Stockholm som är sig så likt men ändå inte (tror att Tragiskt telegram kom ut redan 1947).

.

Tidigare Stieg Trenter på Deckarhuset hittar du här, här, här och här!