Etikettarkiv: ölandskvartetten

Rörgast – Slutet på Ölandskvartetten

Publicerat av

Sommar på Öland

Rörgast är den fjärde och sista delen i Johan Theorins Ölandskvartett och utspelar sig under den korta men intensiva sommarsäsongen. Den tid då halva Sveriges befolkning spenderar sin semester, eller åtminstone midsommar, på ön.

Det förflutna

I Rörgast möter vi ”Hemvändaren” en äldre man som återvänder till sitt forna hemland bärandes på ett hat riktat mot familjen Kloss, ägare till Ölandic Resort. Var hatet kommer ifrån avslöjas sakta men säkert i historiska återblickar samtidigt som hämnden trappas upp. Boken innehåller ett par överraskningar där man dunkar sig i pannan och tänker ”självklart”! Avslutet är dramatiskt på flera olika sätt som jag inte tänker avslöja här.

Legender

Som vanligt finns det legender och historier med i boken. Knackningar från en grav, Rörgast (Gravröse med gast) och ett spökskepp. Inte lika kusligt som i Nattfåk men ger ändå en härlig rusk-känsla i fåtöljen ihop med filt och en kopp te.

Växlande karaktärer

Författaren skiftar ofta mellan ett antal karaktärer i kortare kapitel.  Vi får följa Gerlof, tonårspojken Jonas Kloss, ”Hemvändaren” och Lisa – en säsongsarbetande DJ och trubadur – varvat med tillbackablickar i det ”Nya landet”.Växlandet mellan karaktärerna ger fler synvinklar och skapar mer dynamik. Spelet mellan människorna är skickligt uttänkt men innehåller klassiska teman. Hämnd, kärlek, utanförskap och vänskap.

Kan man få önska sig en kvintett?

I fyra böcker har vi fått följa den charmiga Gerlof – den perfekta morfadern tillika en manlig och mindre irriterande Miss Marple. Tillsammans med honom har vi fått följa landskapets växlingar och skiftningar genom de fyra årstiderna . Från ett höstruskigt och dimmigt Alvar, till ett blåsigt och folktomt vinterlandskap vid kusten. Via vårens spirande grönska och slutligen den intensiva turistsäsongen. Jag har längtat till varje bok. För Johan Theorin är bäst i genren ”Ett till synes idylliskt sverige, helst vid kusten, med människor som bär på mörka hemligheter.” Språket, miljöerna och karaktärerna är helt enkelt en eller flera nivåer bättre än de flesta andra deckarförfattare i detta land. Därför önskar en del av mig att han ska skriva en bok till i serien, ”bara en till!” En annan del tycker att serien faktiskt är fulländad som den är så varför skulle han krysta fram en till bok? Efter överläggande bestämmer jag mig. Jag vill inte ha en kvintett. Istället får vi hålla tummarna och sätta vår tilltro till att Johan Theorin har nya spännande romanidéer på lager.

Blodläge – Johan Theorins 3:e Ölandsroman

Publicerat av

Så var den då här – Johan Theorins 3:e roman i Ölandskvartetten som ska skildra varsin årstid på Öland. I Blodläge, som ges ut av Wahlström & Widstram  har det nu blivit vår och vi får möta helt nya karaktärer.

Per har en svårt sjuk dotter och en minst sagt okonventionell och rätt besvärlig pappa, vad säger man till sina vänner när pappan är porrkung? Grannen Vendela sitter fast i ett misslyckat förhållande och har en trasig barndom som bagage (Vi får tillbakablickar till hennes barndom). Den sköne gamle Gerlof som vi har mött i de tidigare böckerna sällar sig också till det lilla grannskapet Stenvik när han flyttar från äldreboendet till sin gamla stuga. Att byta ut karaktärerna är lite irriterande för jag gillade ju karaktärerna i både Skumtimmen och Nattfåkoch hade gärna fått veta hur det gick för dem. Samtidigt är det väldigt skönt, i denna seriesviternas era, att inte fastna med samma karaktärer i 10 romaner…

Som i de tidigare romanerna finns det ett mystiskt/övernaturligt tema. I Skumtimmen handlade det om legenden och brottslingen Nils Kant, i Nattfåk handlade det om spöksägner och i Blodläge handlar det om Troll och älvor. Den biten är lite svagare än i de två tidigare romanerna men det vägs upp av historien om  Pers och hans  pappa.

Jag gillade Blodläge precis som jag gillade de två tidigare böckerna och gissar att jag kommer att gilla den fjärde delen i Ölandskvartetten. Varför? Jo för att Theorin skriver mer än ”bara” kriminalromaner. Språket är fint, miljöbeskrivningarna fantastiska- Jag skulle också vilja ta en löptur på allvaret i skymningen – Karaktärerna är intressanta, trovärdiga och man får ser hur de växer som människor under romanens gång – Theorin är duktig på att skildra problematiska relationer inom familjen/släkten. Till allt detta kan man lägga lite historik, den härliga karaktären Gerlof och ett mystiskt/övernaturligt tema. Helt enkelt ett lyckat recept på en modern kriminalroman.

Nästa roman skildrar sommaren på Öland. Jag funderar redan på vad det mystiska temat kan vara i den boken men funderar också på vad Theorin ska hitta på efter den här Ölandskvartetten.  Jag frågade honom om det, och han svarade att efter den fjärde boken lämnar han Öland för något nytt.

I juni lägger vi upp en intervju med Johan Theorin här på Deckarhuset!