The Grand Man

Florence Wetzel heter författaren till den här thrillern som utspelar sig i Stockholm. Florence är själv från USA och älskar Sverige och Skandinavien och allt som hör till.

 

Det finns tre huvudpersoner i boken. En är Juliet, en kvinnlig jazzjournalist från USA, som älskar jazz, Sverige och Millenniumtrilogin. (Gissningvis ligger hon rätt nära författarens egen person.) Sen har vi Magnus, en manlig svensk journalist som var vän med författaren Stieg Larsson och till sist  den tuffa kvinnlig polisen Ulrika med en magkänsla som leder henne rätt.

 

Det finns fyra mysterier att lösa i boken:  Palmemordet, Vad som hände med Stieg Larssons 4:e bok i Millenniumtrilogin (om det ens finns?). Ett mord på en jazzklubbsägare (nutid i boken) och så Juliets bakgrund, varför pratar hon i sitt inre med Lisbeth Salander, vad hände i hennes förflutna. Det är som att författaren har tagit allt hon gillar och fascineras av med Sverige, kryddat den med jazz och kokat ihop till en trådig historia. Jag hade mina tvivel men den är så charmigt skriven och karaktärerna så ”likeable” att jag kapitulerar. Det är en mysdeckare men med inte helt okomplicerade mysterier som hon på något sätt rätt skickligt lyckas trassla upp till en hel tråd.

 

Det finns lite tekniska tricks i boken. Ett är Juliets inre dialoger med Lisbeth Salander. En annan är att vissa ord (boken är på engelska) skrivs på svenska. För oss som talar svenska blir det lite märkligt men för icke-svensk-talande tror jag det fungerar rätt bra. Vissa fenomen är också rätt roliga när man får det från ett icke svenskt perspektiv som t.ex. fika, förkärleken till prinsesstårta och att dricka mycket kaffe osv.. Att det är konstigt att ta av sig skorna inomhus i de flesta länder i världen visste jag men har du tänkt på att en ”open up sandwich” också är ovanligt?

 

Sammanfattningsvis är det här en välskriven mysthriller med hög nördfaktor för den som gillar jazz, Millenniumtrilogin, Sverige och Skandinavien överlag och så klart Palmemordet. ”The Grand Man” syftar till mannen som sågs stå utanför biografen Palme kom ut från innan mordet och som man tror kan ha kopplingar till mordet

 

Intervju med Anders Jallai

Hej Anders Jallai, eller är det kanske Anton Modin?

 

Hur kom du som stridspilot, dykare och enveten ”busybody” fram till att NU skulle det skrivas böcker?

Jag hade massor med information som jag ville berätta om. Tyvärr var det mesta hemligstämplad information eller information som skulle vara känsligt för många inblandade. För att undvika att bli stämd eller åtalad, skrev jag en fiktion med verklighetsbakgrund.

 

Trilogi – varför ”bara” tre böcker, har du slut på hemligheter ?

Det viktigaste har jag berättat i min trilogi men visst – det finns mer.

 

 Det här med att blanda fakta och fantasi – hur hanterar du det, med så mycket eget kunnande/ vetande ?

Det är ganska underhållande att ex hitta på en extrem och dekadent krog mitt i Stockholms skärgård som en plattform för mina karaktärer att verka i.

 

Trots dina yrken som stridspilot och dykare har jag svårt att greppa att du förefaller sitta på så mycket hemligheter. Har samtliga dina kollegor samma information tillgänglig, och i så fall, varför skriver inte de böcker?

Informationen som jag sitter på och skriver om har jag inte fått genom mina arbeten. Det finns några få i landet som har den information jag har men de har hemliga identiteter och får inte berätta, än mindre skriva om det. Mer kan jag tyvärr inte säga.

 

I ”Spionen på FRA” får vi nosa på den man vi lärt känna som Wennerströms polare Mr X men du namnger honom inte. Han lär vara död – så varför inte?

Det finns några som vet vem Mr X är. Speciellt bland hans tidigare kollegor på FRA och underrättelsetjänsten. Att avslöja hans identitet skulle sätta mig i en jobbig situation, och jag undviker helst det. Men det finns personer ex f d Säpochefer som vet och kan bekräfta. Det räcker för mig och ger trovärdighet till min berättelse. Jag har skrivit ett extramaterial till pocketversionen av Spionen på FRA där jag utvecklar Mr X lite mer.

 

Ska vi kalla det att du gjort en ”All information är kvalificerat hemlig” stunt här?

Nej, inte direkt men berättelserna innehåller för Sverige, Ryssland och Nato mycket känslig information. 

När vi nu är inne på hemligstämplingar och ”All information är kvalificerat hemlig” – hur många skumma händelser är egentligen hemligstämplade för all framtid?

Palmemordet, delar av DC-3 händelsen, Delar av spionärendena som Wennerström och Bergling, ubåtskränkningarna och vad som transporterades på Estonia kommer sannolikt att förbli hemligstämplat för all framtid.

 

I ”Landsförrädaren” är du och petar i Palmemordet. Du funderade aldrig på att blåsa i visselpipan? Jag har svårt att tro att du skulle vara rädd för rollen som whistleblower, om man betänker innehållet i dina nu tre romaner.

Det är många som blåst i visselpipan. Tyvärr är det ingen större media som lyssnar. Det går bara att få in historier om Christer Pettersson i media. Vissa sanningar är alltför obehagliga att ta till sig. Men kanske i framtiden? Till dess får du ta del av dem som fiction.

 

Du lär ha sagt till en FRA-person att ”Jag kommer att ägna resten av mitt liv åt att försöka få fram sanningen om FRA:s roll i DC-3 affären” . Hur långt har du kommit där? Är det inte dags att värka fram den fjärde delen i trilogin ?

Jag har, tror jag, fått fram det mesta om DC-3:an. Det finns att läsa på min hemsida www.jallai.se

 

 

Den tredje thrillern ”Natoagenten” är nyligen utkommen och vi följer Anton Modin ner på djupet till Estonia. Du skriver mycket målande och när trion av dykare med svår syrebrist finner att slangarna till reservlufttankarna skurits av upplever jag andnöd… Hur mycket är egentligen självupplevt i boken?

Jag har personligen inte dykt på Estonia men jag känner personer som har. Dessutom har jag dyk på liknande vrak med många döda ombord. Det gäller också att göra en noggrann research.

 

Hur har reaktionerna på framförallt Natoagenten varit från offrens familjer?

Jag har varit i kontakt med några anhöriga under skrivandet och med några företrädare för anhöriga efter. Tro att de förstår att jag var tvungen att skriva som jag gjorde men samtidigt är jag medveten om att jag rör upp känslor. Självklart!

 

Markus Gossas har konstaterat att ”Det finns galna konspirationsteorier som inte går att bevisa eller motbevisa. De är allomfattande, handlar alltid om någon hemlig grupp som ligger bakom allt och styr världen.” Hur tänker du om det uttalandet?

Det går att hitta konspirationsteorier om det mesta och vissa ”specialister” är svåra att motbevisa. Det jag berättar om är de händelser i svensk historia som jag tror är konspirationer. Därmed inte sagt att jag tror på alla – långt ifrån.

 

Om jag jämför dina tre romaner märker jag tydligt att du gått från faktafyllt via mer fantasi (50/50?) till något som jag känner är ännu mer uppblandat (70/30?) Är det korrekt uppfattat och vad ligger bakom förflyttningarna?

Så är det nog och det är enligt plan. Tanken är att åtminstone andra och tredje delen ska kunna läsas av vem som helst som en god thriller.

Så till sist, Vad filar du på just nu? Har du kanhända någon liten godbit att länga till Deckarhusets läsare?

Vi får se. Men om du läst mina böcker noga så kan du kanske gissa vad jag ska göra härnäst. En ledtråd är att det inte handlar om fiction.

 

Tack snälla Anders för att du tagit dig tid att prata med oss på Deckarhuset, och lycka till med nästa hemliga projekt!

/Mi