Etikettarkiv: paul charles

En repetition av Paul Charles Sötvatten

Publicerat av

Tidigare i våras recenserade Jessica denna bok. Då även jag läste boken under våren, tänkte jag att det nu kunde vara läge för en repetition.

Jag var inte helt förtjust i översättningen (ett återkommande tema här på sidan) och funderade lite över hur det skulle vara att läsa Charles på engelska. Handlingen är det dock inget fel på. Christy Kennedy är en tedrickande polis i Camden Town, London. Han har just återgåt i tjänst efter en allvarlig olycka. Hans första uppgift blir att leda utredningen av en man som försvunnit spårlöst. Det tar dock inte lång stund innan fallet utvecklas till en mordutredning. Religion och musikaliska referenser blandas friskt, och musiken är också en stor del av Kennedys person. Vid en liten googling på författaren framkommer det också att han är verksam inom musikbranschen – föga förvånande!

Paul Charles var en för mig helt okänd författare, men hans huvudkaraktär Kennedy är absolut en bekantskap jag kan tänka mig att möta fler gånger. Det hade varit skoj att läsa någon tidigare bok så att man fårstår Kennedys lite struliga person. Som det nu är slängs man rätt in i hans liv… men som sagt, det ska bli skoj att följa honom genom fler böcker.

Sötvatten

Publicerat av

Paul Charles. Det här var mitt första möte med kriminalinspektör Christy Kennedy, och det var ett ganska trevligt sådant, måste jag säga. Som alltid tycker jag det är lite trist att komma in mitt i en serie, det är en hel del lösa trådar som man förmodligen skulle ha bättre koll på om man läst serien i rätt ordning från början (särskilt rörande Kennedys privatliv), men annars en bra engelsk deckare. Kul också att Charles smugit in lite musikreferenser här och där!

.

.

Detta är ett recensionsex från Sandelin Förlag.

Översättningar – igen!

Publicerat av

Jag är nu strax över halvvägs i Sötvatten av Paul Charles, och slogs vid läsandet återigen av översättningsdilemmat. Vi har tidigare haft en kommentardiskussion om detta på sidan, och eftersom jag är ett svennepretto som läser på engelska på tunnelbanan för att folk ska se hur duktig jag är på engelska (jag tror det var där någonstans vi hamnade till slut.. 😉 ), är det evigheter sedan jag läste en engelsk deckare översatt till svenska. Jag har i otaliga diskussioner försökt förklara för Jocke vad det är jag inte gillar med att läsa översättningar, men jag tror inte riktigt jag fått fram det, och därför vet jag inte hur bra jag kommer lyckas här, men jag ger det ett försök.. 🙂

Det som stör mig är meningar som, formellt sett, är korrekta men som känns som direktöversättningar från engelska. Jag förstår att det här är ett problem för översättare: Hur nära ska man gå originalet (som ju är författarens hantverk) och hur mycket eget kan man lägga i översättningen för att få till ett fylligt och rikt språk även på översättningsspråket (som ju är en del av läsarens upplevelse sedan). En svår balansgång… Jag menar, känslan en mening kan ge på ett språk behöver ju inte alls vara samma känsla som samma mening ger på ett annat språk när man ordagrant översätter? En intressant diskussion som rör översättarens inblandning i verket är den som förts om första översättningen av Sagan om ringen där Åke Ohlmark tog sig stora (för stora, får man nog säga) friheter vid översättningen (som jag dock måste erkänna att jag gillade när jag läste Sagan om ringen som tonåring…).

I övrigt måste jag säga att jag är ganska positivt överraskad av Sötvatten – recension kommer när den är helt färdigläst!

Update: Nu måste vi ta reda på vad som gäller en gång för alla…

[poll id=”8″]