Etikettarkiv: Piratförlaget

Mysdeckare för Christie-älskare

Publicerat av

En giftig skandal

är Kristina Appelqvists 5:e bok i serien om litteraturforskaren Helena Waller som arbetar vid fiktiva Västgöta universitet. De som läst Appelqvist tidigare känner också igen rektorn på universitetet Emma Lundgren.

 

Apelqvist skriver mysdeckare och just den här boken är en hyllning till Agatha Christie. Handlingen går ut på att universitetet ska ha en Christie-festival med föreläsningar och en utställning. Samtidigt får de nys om en hittills okänd brevväxling mellan Christie och en svensk kvinna vilket är en sensation bland Christie-forskare och fans.

 

Helena och Emma blir smått oroliga när de, samma dag som festivalen ska invigas, läser dessa rader i en annons i den lokala tidningen:

 

”Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum på Västgöta universitet fredagen den 1 juni kl. 20.00”.

 

Som sig bör i pusseldeckare är det en brokig skara människor som samlas på middagen med diverse hemligheter. Den väl insatte kopplar direkt citatet till  Christies ”Ett mord annonseras” och det finns fler kopplingar i boken får mig att småle. När Helena Waller  deckardrottningens sommarställe Greenway i England och dessutom är på väg att lösa mysteriet med Christies försvinnande 1926 är risken för Christie-överdos stor för den som inte är ett Christie-fan men för oss invigda är det givetvis alldeles oemotståndligt.

 

Pusseldeckare/mysdeckare är inte så vanliga idag och formen kan i många fall kännas lite förlegad bland dagens deckare som ofta innehåller mer spänning och blod och inte är bundna till någon strikt form. Men det här funkar, tack vare starka kvinnor i fokus (feminstisk touch utan att provocera), charmiga huvudkaraktärer, kluriga mysterier och hyllningen till Christie. Önskar emellertid att karaktärerna och mordmotivet hade haft lite mer djup trots genrens begränsningar. Där når inte Appelqvist upp till Christies nivå men det är det i och för sig få som gör.

Syndafloder – Alex Recht sista fall?

Publicerat av

IMG_4101Syndafloder är den sjätte boken om kommissarie Alex Recht och Fredrika Bergman. Kristina Ohlsson säger att det här troligtvis är den sista i serien men lämnar det öppet både i efterordet och handling. Min gissning är att de kommer tillbaka men det lär dröja några år. Som vanligt så kallar man boken fristående och visst, man kan läsa den utan att ha läst de tidigare men helt klart får man ut mycket mer om man läst hela serien.

 

Som titeln antyder handlar boken om synder i plural. Alla karaktärer dras med små eller stora synder frågan är om och vad man gör för att sona dem. En person, tillika mördare, vill ställa allt ”tillrätta” och tar lagen i egna händer. Det som sätter igång utredningen är mordet på en  man som hittas skjuten hemma i sin fåtölj men spåren leder tillbaka till gamla synder. Mördaren lämnar också personliga meddelanden till Alex vilket skrämmer hans sambo Diana. Samtidigt blir en man allt mer orolig över sin bror med familj som han är säker på har hänt något trots att alla undersökningar pekar på familjen lever och mår bra i Australien.

 

Det är på många sätt en avslutande bok. Alex blir allt tröttare i sin roll och Fredrika går in i ett livsavgörande skede. Flera trådar och kopplingar finns också till karaktärer från tidigare böcker. Lite trötthet, eller kanske snarare mättnadskänsla anar jag hos författaren och jag är inte lika imponerad av den här boken som vissa av de tidigare böckernn. Men, som alltid när det gäller Kristina Ohlsson är det välskrivet med både djup och spänning och genomtänkt handling.

Intervju med Christoffer Carlsson

Publicerat av

Idag bjuder vi på en intervju med högaktuella Christoffer Carlsson som nyligen släppt Den fallande detektiven, en uppföljning till årets deckare 2013 – Den osynlige mannen från Salem.

Välkommen  Christoffer!

 

I en mening – Hur skulle du sälja in/beskriva dina deckare för någon som aldrig hört talas om dig?

Oj, svårt. ”Brottsdramer, spännande berättelser om brott där karaktärer och relationer är lika viktiga och drivande som själva handlingen.”

 

Vad var din första tanke när Den osynliga mannen från Salem blev utsedd till årets bästa deckare 2013 av Svenska Deckarakademin?

”Va? Vann jag?” På riktigt. Jag var ju nominerad tillsammans med folk som Arne Dahl, Johan Theorin och Katarina Wennstam, liksom. Galet.

 

Du skriver både deckare och forskar i kriminologi- Man skulle kunna påstå att du är fascinerad av brott. Stämmer det och vad är det som har gjort att du har har valt att arbeta inom detta område?

Haha, ja, det skulle man kunna påstå. Det viktiga för mig, både som forskare och författare, är att försöka förstå människors liv: varför de handlar som de handlar, tänker som de tänker, känner som de känner, varför de blir som de blir. Ibland är brottsligheten ett oerhört centralt element för att kunna förstå en viss människas liv; ibland inte. Och, inte minst, ibland är brottslighetens konsekvenser (exempelvis, ett fängelsestraff) oerhört viktiga för att förstå varför en människas liv blir som det blir. Så det är, egentligen, mycket på det sättet som brottsligheten fascinerar mig. Och hey; berättelser om brott tenderar att vara ganska spännande, eftersom personen som begår brott per definition gör någonting hen behöver dölja inför andra.

 

Kan du berätta lite kortfattat vad forskningsarbetet går ut på? och framförallt, hur får du tid till att skriva också?

Min forskning har främst fokuserat på de processer, händelser och faktorer som påverkar människors liv när det gäller deras kriminalitet: vad är det som gör att personer börjar begå brott? Vad gör att de fortsätter när de väl har börjat, och vad gör att de (till slut) slutar? Tillsammans med några andra i en större forskningsgrupp, har jag genomfört massa intervjuer med personer som haft olika former av ”kriminella karriärer”, som vi kallar det, och försökt finna mönster och gemensamma nämnare i deras liv. Det är svårare än det verkar.

 

Och du vet, när det kommer till att skriva, för min del har det blivit en så naturlig del av livet att det känns konstigt när jag inte skriver på ett tag. Jag tänker att det är lite som träning för vissa: många hinner ju trots allt ha både ett familjeliv och arbetsliv och ändå träna några gånger i veckan. För min del är skrivandet det jag gör medan andra tränar. Vilket, tyvärr då, innebär att jag är i väldigt dålig form, haha. Men, ja, så märkvärdigt är det inte.

 

Jag är alltid nyfiken på författares arbetsplats. Hur ser den ut? Sitter du vid ett skrivbord, skriver på caféer, köksbordet? Är det stökigt eller har du ordning och reda kring dig

Jag kan sitta i stort sett var som helst: en buss, ett café, en gate på Arlanda, vid köksbordet hemma. Förut var det inte så, men min livsstil kräver numera att jag kan vara så flexibel, annars skulle jag inte kunna skriva så mycket som jag vill. Jag brukade sitta på akutmottagningar och skriva förut. Det var den absolut bästa platsen jag någonsin skrivit på. Numera går det nog inte, är jag rädd, eftersom kontrollen på akutmottagningar har blivit för hård. Men för sisådär tio år sedan gick det fortfarande. Jag älskade det, kunde sitta där hela eftermiddagar och kvällar, ibland halva nätter.

 

Kommer du att delta på Bokmässan i Göteborg?

Oh ja. Jag är där torsdag till söndag. Det ska bli så himla roligt.

 

Vad är roligast med skrivandet? Tänka ut en intrig, bygga karaktärer, skapa miljöer, eller annat?

Åh, det går inte riktigt att separera de där sakerna från varandra. För mig sitter allting ihop; intrigen är intimt förknippad med den miljö den utspelar sig i, och det i sin tur påverkar vilka karaktärer som behöver befolka de olika scenerna, och så vidare. Men det ursprungliga skapandet – när berättelsen liksom kommer till liv – som helhet är bland det absolut roligaste jag vet. Och då menar jag det roligaste i … livet, typ.

 

Om dina böcker blev film och du fick välja fritt vem som skulle spela Leo Junker, vem skulle det vara?

Adam Lundgren (Torka aldrig tårar…, Känn ingen sorg, etc.) tror jag skulle kunna bli en alldeles lysande Leo Junker. Men tyvärr är han ju snudd på Hollywood-stor nu, så han har väl viktigare saker för sig. : (

 

Om du var huvudperson i en kriminalroman vad skulle du vilja vara då? Polis, detektiv, privatspanare, journalist (annat) och vad skulle du ha för stil?

Haha, vilken rolig fråga! Det där med detektiv är intressant … Jag skulle nog välja det; en detektiv som står i bakgrunden och helst av allt mest lyssnar på låtar som ”Lost and found” med Adrienne Pierce eller ”Paint the silence” med South och kollar på ”True Detective”, men ibland måste arbeta lite för att kunna köpa mjölk och flingor, liksom. En motsträvig jävel. Haha. Det skulle jag vara! Om ni inte har hört ”Paint the silence”, förresten, så borde ni göra det. En lite bortglömd låt med flera år på nacken men makalöst bra.

 

Det är 1 vecka kvar tills du måste lämna in ditt senaste manus till förlaget. Vad tänker/känner du då?

”Hmm … undrar om det här verkligen är en berättelse, eller om den bara är en samling kapitel där karaktärer gör saker som kanske eller kanske inte hänger ihop. Oh well, jag har hållit på med det här så länge nu att det är hög tid att någon annan får avgöra den saken, för jag har då inte längre någon aning.” Typ. Mitt och Piratförlagets arbete är faktiskt oerhört harmoniskt. Vi har arbetat ihop i över fem år nu, så vi känner varandra ganska väl.

 

Vad läser du för böcker? Lista några Favoritböcker/kriminalserie och kriminalfilmer

Åh! Kära ni, sådär kan ni ju inte fråga. Jag läser allt ifrån typ ”Stasiland” av Anna Funder till ”Legend”-böckerna av Marie Lu. Men om jag ska lista några favoritböcker inom just den genre jag själv rör mig i, kriminallitteraturen, så får det bli de här:

 

”Den vedervärdige mannen från Säffle” – Sjöwall/Wahlöö
”Den skrattande polisen” – Sjöwall/Wahlöö
”Grisfesten” – Leif GW Persson
”Mellan sommarens längtan och vinterns köld” – Leif GW Persson
”American Tabloid” – James Ellroy
”Winter’s Bone” – Daniel Woodrell
”Red Harvest” – Dashiell Hammett
”The Postman Always Rings Twice” – James M. Cain
”The Talented Mr. Ripley” – Patricia Highsmith
”The Contortionist’s Handbook” – Craig Clevenger
”Dark Places” – Gillian Flynn
”Heartsick” – Chelsea Cain
”The Yiddish Policemen’s Union” – Michael Chabon

 

Vad betyder recensioner (av dina böcker) för dig?

 Jag skulle ljuga om jag sa att de inte betydde någonting. De betyder en del, men inte allt. Såhär: en positiv recension gör mig glad i typ en timme. Sedan händer det ofta nåt som gör att glädjen försvinner, typ att jag spiller kaffe på min nytvättade tröja eller att jag går förbi en spegel och ba ”fan vad tjock jag har blivit” eller nåt. En negativ recension gör mig sur och lite nedstämd i typ en dag, sedan går det också över. Så det betyder ju någonting, liksom, men absolut inte allt. Det viktiga är att de som läser mina berättelser berörs av dem, på något vis.

 

Fråga från Thomas Engström: Vad är en riktigt bra och en riktigt dålig dag på jobbet?

Haha! En riktigt dålig dag på jobbet är när jag sätter mig tidigt någonstans för att skriva men av någon anledning inte får gjort mer än typ 1 000 ord på hela dagen; när alltför mycket distraherar. När jag har en bra bok jag hellre vill läsa, eller precis har twittrat nåt som jag inbillar mig är roligt och vill se om folk har delat det, när jag är hungrig eller törstig och inte sitter hemma utan på ett hotell eller i någon park och måste gå och äta eller dricka nånstans… när det helt enkelt är alltför mycket som distraherar mig. Då kan man också ge sig fan på att det är nån som postar en negativ recension av någon av mina tidigare böcker någonstans, eller att något bokevent som är inplanerat och som jag sett fram emot helt plötsligt ställs in, eller … ja. Du fattar. En objuden gäst kommer sällan ensam, som farfar sa. Det är en jävligt dålig dag på jobbet. Det händer ibland men inte så ofta. En riktigt bra dag på jobbet är när jag skriver mycket, vilket i min värld innebär runt 3 000 ord eller mer, och dessutom får äta hamburgare till lunch. Typ.

 

Om du var tvungen att skriva en historisk deckare eller en deckare som utspelar sig i framtiden vad skulle du välja?

Jag skulle väldigt gärna skriva en historisk deckare, men mitt steg tillbaka skulle inte bli särskilt långt; jag skulle skriva något som rörde sig under 1970- eller 1980-talet. Räknas det ens som historisk deckare? 

 

Till sist några korta frågor:

Brittiska eller amerikanska deckare? Amerikanska.
Poirot eller Mrs Marple? Mrs Marple
Leif GW Persson eller Håkan Nesser? Leif GW Persson.
Vanlig bok eller ljudbok? Vanlig.
Se en klassisk deckarfilm eller ny deckarserie? Klassisk. Mycket nya deckarserier, framförallt skandinaviska, är skit; ett fåtal håller måttet, som The Killing eller True Detective. Den enda skandinaviska bra skandinaviska är väl typ ”Bron”, om man bortser från ”En Pilgrims Död” som jag gillade som fan. Men den bygger ju på Leifs finfina trilogi, så … ja.

 

Tack för det Christoffer! Vi ses på bokmässan!

 

Den fallande detektiven

Publicerat av

Uppföljaren till årets bästa deckare 2013

Förra året utnämndes Christoffer Carlssons första bok i serien om Leo Junker till årets kriminalroman. Det tycker jag var ett helt klart godkänt beslut. Vill ni veta mer om Den osynlige mannen från Salem kan ni läsa min recension av den.

Den fallande detektiven

Det uppstår alltid en viss förväntan på bok nummer två när nummer ett blivit så hyllad men det fungerar bra. Den är inte bättre än den första men håller en bra kvalité. Den känns modern, har ett bra och ”eget” språk med en lagom obehaglig stämning. Den stora behållningen är huvudpersonen Leo Junker även om han inte är lika framträdande i den här som i den första. Det är som om han är lite på sparlåga efter den första boken. Trots sparlågan är Leo ändå ett tillräckligt mysterium i sig själv med sina demoner i det förflutna och Christoffer Carlsson är skicklig nog att portionera ut det förflutna i lagom doser och varva det med mordgåtan i den här boken.

Mordfallet

Thomas Heber, en forskare i sociologi,  hittas mördad i den mörka decembernatten. Leo som är tillbaka i tjänst vacklar på en tunn lina. När de utreder fallet visar det sig att han undersökte sociala rörelser som rör sig långt ut på både högerkanten och vänsterkanten. Det är tydligt att många kan ha varit bekymrade över hans efterforskningar.

Utanförskap

Lika tydligt som det finns stora skillnader mellan högerextremer och vänsterextremer finns det likheter. Folk dras till grupperna för att hitta en samhörighet och många kommer från ett utanförskap. Det är just detta utanförskap som Christoffer Carlsson skildrar bäst. Han gjorde det i Den osynlige mannen från Salem och han gör det i den här boken. Han visar hur utanförskap och slump kan få förödande konsekvenser. I förra boken var det Leos förflutna vi fick följa. I den här får vi följa några unga killars väg från uttråkade tonårspojkar i en förort,  till en karriär i en av de sociala grupper forskaren Thomas Heber undersöker.

Bok nummer tre

Min gissning är att Leo kommer vara mer i fokus igen i den tredje boken. Någon form av avslut/drabbning kommer vi säkert att få läsa om.  Leos barndomsvän (komplext förhållande) sitter i fängelset i den här boken men det kanske han inte gör i nästa bok… Vi får se vad som händer. Spännande lär det i alla fall bli!

Ny trilogi av Christoffer Carlsson

Publicerat av

Christoffer Carlsson debuterade med Fallet Vincent Franke som sedan följdes upp med Den enögda kaninen. Jag har inte läst dem men de är fristående vilket betyder att man kan läsa dem i vilken ordning som helst. Den osynliga mannen från Salem är starten på en trilogi om polisen Leo Junker. Utöver sitt författande studerar Christoffer kriminologi.

Tonåringen Leo Junker

Boken hoppar mellan nutid och Leo Junkers tonårstid i förorten Salem som ligger i Stockholms södra utkanter. Leos tonårstid präglas av en hyfsat stabil familj men en pessimistisk framtidstro, tristess och längtan efter spänning. Små händelser i barndomen  får stora konsekvenser som ger Leo ärr för livet. Mobbning, utanförskap, alkohol och våld blir vardag. Det hemska är att det räcker med att vara på fel plats vid fel tillfälle eller kanske känna fel kompis för att råka illa ut och hamna i en nedåtgående spiral. Leo tar sig dock ur spiralen, skadad i själen men okej, och blir..

Leo Junker i nutid

…polis. Mitt i natten vaknar Leo av polisljus utanför fönstret. På bottenvåningen har en prostituerad kvinna på ett härbärge blivit mördad.  Leo är avstängd från sitt arbete, efter en märklig internutredning som slutade i katastrof, och lever på tabletter och absint. Trots det han inte låta bli att gå ned för att ta reda på vad som händer. Ett föremål i kvinnans hand visar sig ha kopplingar till Leos tonårstid och ett syskonpar som stod honom väldigt nära. Skakad försöker Leo ta reda på hur föremålet hamnade i den döda kvinnans hand samtidigt som kopplingen till Leo blir allt mer suspekt i polisens ögon.

Hårkokt deckare

Det här är långt från en mysdeckare med 10 misstänkta. Leo Junker är en trasig själ som kämpar på i motvind. Miljöerna är tuffa med droger, infiltratörer skitiga bakgator. Det bestående intrycket är att det ständigt är mulet och grått. Trots det så finns det något hoppfullt i Leo som trots allt lyckas ta sig igenom svåra stunder.

Kommer jag läsa nästa bok i serien?

Även om konceptet trasig-alkoholiserad-manlig-detektiv inte känns speciellt nyskapande gillade jag den här boken och jag tror det beror på tonårskildringen av Leo som är skildrat på ett trovärdigt och mycket fint sätt. Jag kommer definitivt läsa nästa bok. Ett stort plus till Leos ex-flickvän.

Från Holmes till Sherlock

Publicerat av

Mattias Boström

Författaren till den populärvetenskapliga boken Från Holmes till Sherlock är  en svensk Sherlock Holmes-kännare som också är medlem i det prestigefyllda Holmes-sällskapet The Baker Street Irregulars. Han har en blogg och ett twitterkonto @mattias221b och driver sidan www.sherlockholmes.se/ En bra sida om man aspirerar på att bli ett äkta Sherlock Holmes-fan.

Vilken plats har Sherlock Holmes i mitt hjärta?

Jag har alltid gillat Sherlock Holmes och har sett diverse varianter av serier, filmer osv. Min favoritnovell är A Scandal in Bohemia och The sign of four. Jag gillar filmerna från 40-talet med Basil Rathbone som Holmes, även om Jeremy Brett också gör ett bra jobb som Holmes i serien från 80 och 90-talet. Inget går dock upp mot BBCs serie Sherlock. Den är mästerlig, ett genidrag och jag väntar ivrigt på säsong 3 som kommer i höst.

Sherlock Holmes-fan

Även om jag alltid gillat Sherlock Holmes inser jag, efter att ha läst den här boken, att jag är långt ifrån ett inbitet fan. Jag visste att det fanns olika sällskap och att det hade forskats en hel del i ämnet men inte att det hade skrivit så mycket artiklar, böcker och avhandlingar…. Det är verkligen en hel vetenskap och min kunskap, fram tills nu, skrapade bara på ytan.

Detektiven större än författaren

Den kraft som karaktären har fått genom åren är helt makalös men har också skapat många konflikter. Dels mellan fansen, hur ska en äkta Holmes se ut? bete sig? osv. Men också bland Conan Doyles ättlingar. Det slår mig hur sorgligt det är med arvstvister när det gäller mycket pengar. Syskon och släkt som bråkar, girighet som tar vid och ett författararv som kanske inte alltid tas till vara på bästa sätt. Både Doyle och flera av de stora skådespelare som genom åren har spelat Holmes har också fått betala ett högt pris. Ingen ville se Basil Rathbone som något annat än Holmes och Doyle tröttnade rätt fort på sin egen skapelse. Men få biter den hand som föder dig. Därför återupplivade Doyle Holmes trots att han skickade honom i döden i Reichenbach-fallen.

Boken…

… är fascinerande och ger en förståelse för hur stort fenomenet Sherlock Holmes verkligen är. Den ger också en bra överblick över utvecklingen genom åren även om jag ibland hade önskat en ännu rakare kronologisk ordning med tydligare årtal. Jag tror emellertid att det är de riktiga Sherlock Holmes-fantasterna som kommer att ha störst glädje av boken. För ibland blir det helt enkelt för nördigt för min smak. Jag är inte superintresserad av alla de män som bildade The Baker Street Irregulars, ett av världens främsta Holmes-sällskap. Det hade kunnat strykas en del för min skull (det hade dock inte fansen gillat gissar jag)  Däremot var det intressant att läsa om Doyles barn, mannen som var förebilden till Sherlock Holmes – Joseph Bell – och de lite större filmerna, stjärnorna och pjäserna som har haft stor betydelse för hur detektiven har utvecklats genom åren. Sen är det kul att vi har en svensk som är en så framstående Holmes-expert. Det här lär inte vara det sista Boström skriver om ämnet Sherlock och jag kan bara önska Mattias lycka till! 

Paradisoffer

Publicerat av

Bakgrund

Paradisoffer är Kristina Ohlssons 4:e bok om Fredrika Bergman. Fredrika Bergman börjar som civilanställd på polisen i första boken där hon arbetar i en specialutredningsgrupp under ledning av Alex Recht. Samarbetet börjar inte så bra men deras tillit till varandra växer under utredningarnas gång. I den här boken har dock Fredrika lämnat polisen och börjat en ny anställning på Justitiedepartementet. även Alex har börjat ett nytt jobb på Rikskrim.

Vad handlar boken om?

Ett flygplan kapas som är på väg från Stockholm till New York. De olika myndigheterna gör allt de kan för att ta reda på vem som ligger bakom kapningen och få ner flygplanet säkert. Både Fredrika och Alex blir inblandade i fallet via sina respektive myndigheter. Vi får också stifta bekantskap med den mycket färgstarka karaktären Eden som leder SÄPOS arbete. Det är ett tacksamt tema i dagens samhälle som de senaste 10 åren präglats av terrorhot. Just nu pågår till exempel rättegången mot Breivik som uppenbarligen lider av islamskräck.

Dubbla framgångsrika karriärer

I och med Fredrikas skifte av jobb och vad fallet handlar om så får Kristina Ohlsson utnyttja kunskaper från sitt andra yrke. Kristina arbetar i dagsläget som Counter Terrorism Officer på OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa), världens största regionala säkerhets-organisation och är tjänstledig från en tjänst som analytiker på Rikspolisstyrelsen. Hennes kunskaper ger stor trovärdighet till hur myndigheterna hanterar situationen i boken och kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på Kristina som har två mycket spännande karriärer och bara är 1 år äldre än mig….

Modigt experimenterande

Jag tyckte att Kristina Ohlsson experimenterade lite i sin förra Änglavakter och det fortsätter hon med i den här boken fast i en ny riktning. Boken är förlagd under två dygn. Det är på ett sätt smart, för boken följer kaparnas deadline och bygger upp spänningen på ett tacksamt sätt och man får en bra känsla över hur stressade karaktärerna blir i pressade situationer. Därtill läggs politiska ställningstaganden och gnabb mellan myndigheterna. Å andra sidan så ger formatet ett begränsat utrymme till karaktärernas relationer även om tvisten med Alex son är bra. Jag hade till exempel gärna sett att man hade utvecklat Edens karaktär och lagt till lite mer tillbakablickar och tankegångar och byggt upp hemligheter inför nästa bok. Kanske låtit Edens karaktär och hennes hemlighet få utvecklas/avslöjas i nästa bok? Håller tummarna för att Eden kommer tillbaka i nästa bok! 

En bra författare med ännu större utvecklingspotential

Kristina Ohlsson är en bra kriminalförfattare med hög spänningsfaktor, bra karaktärer och ett språk med driv i. I den här boken blev det spännande på bekostnad av karaktärerna och jag kan inte låta bli att jämföra med Deon Meyers 13 timmar som utspelar sig under ännu kortare tid med tidspress och som kändes lite mer djupgående och spännande. Ett stort plus dock till Kristina för att hon vågar experimentera. Vem vet vilka fantastiska böcker hon kommer att skriva i framtiden om hon fortsätter så här!