Nelson DeMille. Klar med min första DeMille, och är lite kluven. Boken är skriven med humor och farten är det inget fel på – de två första tredjedelarna i alla fall. Min pocketversion var 589 sidor lång, och den hade gärna fått vara 100-150 sidor kortare (men mer koncis) för slutet känns lite väl segt och långdraget. Trots det är det en bra deckare, med ett riktigt kul förord (i min version, fanns inte med i de första upplagorna) där DeMille förklarar varför han valt att skriva en serie med John Corey och att det var ett medvetet val att göra honom till en riktig machoman.

Som sagt, eftersom boken är skriven med humor, och DeMille av och till driver med Corey, tycker jag att det funkar riktigt bra. Mordgåtan bjuder på några riktiga överraskningar och därför är det i mitt tycke en klart läsvärd bok.