I’m shaken, not (only) störd…

Craig ersätter Blanchet som Hercule Poirot i nästa film.

Hur hade det känts? Malplacerat? Då är det samma känsla som stormkokar inom mig efter gårdagens BONDpremiär. Daniel Craig är inte James Bond.  Lika lite som han är Poirot.  Daniel Craig är en klockren Rambo.
Och vem i hela världen har gett sig på manuset? Det finns endast en mycket svag antydan till plot. Nåja, det har väl aldrig varit storyn som gjort filmen när det gäller just Bond. Det finns iallafall ett mordförsök i årets upplaga av Bond. Det är allt. Resten är en killers road show. En sur, grinig och konstant våldsam och mördande 007 flyger runt i världen och dödar. Lekfullheten? Finessen?  De aristokratiska, töntiga små egenheterna vi vant oss vid och  superduper gadgetarna? Var är damerna?  Ja, och slipsknuten som genom de 19 första filmerna rättas till med precision efter alla biljakter, slagsmål och explosioner? Q ? Vem har tagit sig friheten att helt stryka Q i Craigs 2 filmer ? Q!
Kvar blir en rå våldsrulle utan finess. HELT utan.  Sorgligt.
Bond, arrogant  kvinnotjusare, är död. Rambo råskinn har nästlat sig in.  Hur kunde det hända? Tidigare filmer har ungarna uppskattat från 10 års ålder. Det var när de var tillåtna från 15.  Nu när blodet sprutar i var och varannan scen och den gode agenten mördar på löpande band istället för av nöd, har åldersgränsen sänkts till 11. Eh? Hur tänkte ni här?
En enda fyndighet i hela filmen. Man får anta att det är en hyllning till gamla goda tider att döpa en birollskvinna till Strawberry Fields.  Det kunde ni besparat er.  Sorry,  en enda fyndighet räcker inte. Det blir malplacerat.  Precis som Craig i huvudrollen. Tyvärr.

Vän av ordning funderar nu – är det samma människa som efterlyser ordning och reda i den ultimata serieproduktionen, som tidigare skrivit om sin motvilja mot deckarserier ? Japp. Så inkonsekvent är jag.

Om att göra TV-serier av deckare…

Det är alltid med spänd förväntan som jag bänkar mig framför TV:n så snart det sänds någon engelsk deckare, så även denna afton. Idag var det Poirot som lockade.

Jag borde väl någon gång lära mig att inte ha så höga förväntningar. Det är ytterst sällan som denna typ av filmatisering når upp till samma kvalitet som boken. Det känns som att man gjort inspelningarna i all hast, med följd att bokens olika nyanser inte kommer till sin fulla rätt då taffliga skådespelare ska gestalta bokens karaktärer.

Kvällens avsnitt av Poirot var i alla fall nytt för mig. Det är alltid roligare att kolla på serien då man inte läst boken. Har man istället läst boken, finns det oftast allt för många detaljer att reta upp sig på. Den historia som sändes förra veckan var baserad på en av de böcker jag redan läst, och jag förvånades av hur en så bra bok kan bli en så dålig berättelse när den hamnar i rutan. Mina vänner, som inte läst böckerna men ibland tvingas att kolla på TV med mig, funderar varför jag gillar denna typ av filmer och böcker. Ibland undrar jag också… men så tar jag upp boken och då förstår jag. Så ni som tycker att Miss Marple och Poirot är sega att titta på, låt er inte luras! Ge boken en chans istället!