Förra året kom den första boken i Anders de la Mottes nya serie ut. I likhet med Mons Kallentoft betar han av de olika årstiderna och nu är det dags för höst. I recensionen av I slutet på sommaren måste jag erkänna att jag kan ha varit en aning orättvis. Det var ett stort stilbyte från Geim-trilogin som det är mer action i och som kändes så nytt och spännande. Jag var nog inte riktigt mogen att släppa den serien då. Nu har jag insett att det faktiskt är riktigt bra! Geim-serien är också jättebra men har en helt annat stil. (Läs den serien också om ni inte redan gjort det)
Höstdåd som är en psykologisk polisroman med pusseldeckarkänsla har många likheter med I slutet på sommaren. Det är en bok om kontrasterna/skillnaderna mellan landsbygd och storstad. Vi befinner oss i Skåne och ett brott i det förflutna spökar i nutid. Det är en kvinnlig huvudperson och det handlar om mänsklig psykologi. Tack och lov har Anders de la Motte valt en ny huvudperson. Det gör nämligen den här boken till något så ovanligt som en äkta fristående kriminalroman i en serie. Den här huvudpersonen passar mig dessutom bättre. Jag kan relatera till henne på ett annat sätt. Visserligen har hon sina problem, det vore inte lika intressant utan problem, men hon är inte överdrivet neurotiskt vilket är befriande.
Grunden är ett gammalt fall från 1990 när en av fem ungdomar hittas död vid ett stenbrott. Ungdomarna spenderade en sista sommarkväll ihop innan de skulle skingras efter studenten. Fallet blev aldrig löst men givetvis finns det olika teorier om vad som hände. Dynamiken mellan de olika ungdomarna är väldigt bra skildrat. Fem olika personligheter som hänger ihop av tradition mer än gemensamma intressen. Vad ska det bli av dem efter studenten, vem stannar kvar på orten, vem lämnar, lämnar hen frivilligt eller flyr hen från något. De flesta kan nog känna igen den där bitterljuva känslan av sista natten med gänget när man vet att inget kommer bli som förut.
I nutid anländer polisen Anna från Stockholm med sin tonårsdotter efter att hennes exman och pappan till hennes dotter dött. En kombinerad flykt/nysatsning. Det är två trasiga själar som behöver läkas både separat och i sin mamma-dotter-relation. Att komma som polis från storstaden och ta över chefsrollen efter en polischefen som haft järnkoll på sin ort i många år är inte lätt. Inte blir det lättare när Anna börjar nysta i det gamla fallet och det visar sig att den gamla polischefen är pappa till en av de fem ungdomarna. En annan av ungdomarnas föräldrar är kommunens starke man och på en liten ort håller man varandra om ryggen.
Mycket läsvärd bok som definitivt är mer en dussindeckare för stunden. Anders de la Motte är en riktigt bra författare med bra språk, fantastiska miljöskildringar, mycket psykologi och härlig stämningsspänning. Jag längtar redan till vintern!
