Efter sommar kommer höst!

Förra året kom den första boken i Anders de la Mottes nya serie ut. I likhet med Mons Kallentoft betar han av de olika årstiderna och nu är det dags för höst. I recensionen av I slutet på sommaren måste jag erkänna att jag kan ha varit en aning orättvis. Det var ett stort stilbyte från Geim-trilogin som det är mer action i och som kändes så nytt och spännande. Jag var nog inte riktigt mogen att släppa den serien då.  Nu har jag insett att det faktiskt är riktigt bra! Geim-serien är också jättebra men har en helt annat stil. (Läs den serien också om ni inte redan gjort det)

 

Höstdåd som är en psykologisk polisroman med pusseldeckarkänsla har många likheter med I slutet på sommaren. Det är en bok om kontrasterna/skillnaderna mellan landsbygd och storstad. Vi befinner oss i Skåne och ett brott i det förflutna spökar i nutid. Det är en kvinnlig huvudperson och det handlar om mänsklig psykologi. Tack och lov har Anders de la Motte valt en ny huvudperson. Det gör nämligen den här boken till något så ovanligt som en äkta fristående kriminalroman i en serie. Den här huvudpersonen passar mig dessutom bättre. Jag kan relatera till henne på ett annat sätt. Visserligen har hon sina problem, det vore inte lika intressant utan problem, men hon är inte överdrivet neurotiskt vilket är befriande.

 

Grunden är ett gammalt fall från 1990 när en av fem ungdomar hittas död vid ett stenbrott. Ungdomarna spenderade en sista sommarkväll ihop innan de skulle skingras efter studenten. Fallet blev aldrig löst men givetvis finns det olika teorier om vad som hände. Dynamiken mellan de olika ungdomarna är väldigt bra skildrat. Fem olika personligheter som hänger ihop av tradition mer än gemensamma intressen. Vad ska det bli av dem efter studenten, vem stannar kvar på orten, vem lämnar, lämnar hen frivilligt eller flyr hen från något. De flesta kan nog känna igen den där bitterljuva känslan av sista natten med gänget när man vet att inget kommer bli som förut.

 

I nutid anländer polisen Anna från Stockholm med sin tonårsdotter efter att hennes exman och pappan till hennes dotter dött. En kombinerad flykt/nysatsning. Det är två trasiga själar som behöver läkas både separat och i sin mamma-dotter-relation. Att komma som polis från storstaden och ta över chefsrollen efter en polischefen som haft järnkoll på sin ort i många år är inte lätt. Inte blir det lättare när Anna börjar nysta i det gamla fallet och det visar sig att den gamla polischefen är pappa till en av de fem ungdomarna. En annan av ungdomarnas föräldrar är kommunens starke man och på en liten ort håller man varandra om ryggen.

 

Mycket läsvärd bok som definitivt är mer en dussindeckare för stunden. Anders de la Motte är en riktigt bra författare med bra språk, fantastiska miljöskildringar, mycket psykologi och härlig stämningsspänning. Jag längtar redan till vintern!

Brott kan ej styrkas av Martin Melin

Polisen/författaren/tv-kändisen Martin Melin är tillbaka med uppföljaren till Status 12. Vi får återigen följa polisen Thomas Hallgren. Han är inte längre den nyaste polisen på Norrmalms polisstation och han, liksom många av hans kollegor, är frustrerad över den begränsade budgeten och för mycket pappersarbete. Thomas tampas med problem i privatlivet och hans äktenskap knakar i fogarna. Han nystar också i vad som egentligen hände under hans fars tid som polis.

En polisroman

Det står på omslaget att boken är en polisroman och den beskrivelsen är klockren. Vi får följa med i polisens vardag och att jargongen är äkta tvivlar man inte på då Martin Melin själv är polis. Man undrar istället hur mycket som är baserat på verkliga händelser. Den skiljer sig också från mängden genom sitt upplägg, dvs. vi får inte följa ett specifikt brottsfall som senare får sin lösning. Istället är det ungdomar som begår rån, en kollega som misshandlar sin fru, och ett lik som hittas men fallet är nästan preskriberat och ingen verkar bry sig.

Brott kan ej styrkas

Bokens tema handlar om lojalitet kontra moral. Som polis väntas man följa lagar och bestämmelser, men vad gör man då om en kollega ber en om en ”tjänst”. Utan vittnesmål så kan ju brott ej styrkas…

I mitt tycke var den här boken inte lika bra som sin föregångare. Visst var språket bra och boken lättläst men den kändes en smula ofokuserad. Som karaktär känns Thomas äkta men han är lite tråkig och jag är faktiskt inte så förtjust i honom. Det verkar som en tredje bok i serien är på gång och jag hoppas att den är snäppet mer spännande (för visst kommer jag att läsa även den).

Kriminalromanens historia – del 6

Under sommaren kommer jag i 10 delar (onsdagar) gå igenom kriminalromanens (Europeisk och Amerikansk) historia i grova drag från 1600-talet fram till idag. Jag kommer också att ge förslag på böcker, filmer och annat som representerar de olika tidsepokerna och kan vara intressanta att läsa/se/spela.

Del 6 – Polisromanen
Grovt sett så kan man säga att polisromanen som genre tar fart efter 2:a världskriget i USA . Den författare som som brukar nämnas när man talar om den första polisromanen är Lawrence Treat. Han skrev flera romaner som startade på bokstäver bl.a. D as in dead (1941) , O as in Omen (1943)men det är V as in victim från 1945 som nämns mest.

Dragnet
Något som hade en stor påverkan på polisromanens popularitet var Dragnet – ett amerikanskt radioprogram skapat av Jack Webber som sändes från 1949-1957. Från början var det ett amerikanskt radioprogram där man fick följa polisen Joe Friday och hans kollegor. Varje avsnitt behandlade ett nytt fall. Fallen baserades på verkliga polisfall i Los Angeles. Verkliga människor fick en inblick i hur polisen arbetade även om polisen var noga med att framställa polisen fördelaktigt.

Som ni kan se på bilden ovan så finns det drag från den hårdkokta deckaren. Jack Webber själv spelade Friday vars röst låg som en berättarröst över radioprogrammet. Friday noterade klockslag och plats och berättade vad polisen gjorde. Ibland utspelade sig ett avsnitt under flera månader och ibland i ”real tid” Man såg snabbt att programmet skulle kunna överföras till TV och 1951-1859 sändes Dragnet som TV-serie Även här spelade Jack Webb Friday. TV-serien återupptogs i slutet på 60-talet. Introt är en klassiker. Lyssna på det här! Det finns också en modern version av serien från 2000-talet som heter L.A Dragnet
Att se:L.A Dragnet

Ed McBain
Det fanns en rad författare som studerade polisens arbete och skrev romaner om det men den mest kända polisromansförfattaren är Ed Mc Bain (1926-2005) som egentligen heter Evan Hunter och från början hette Salvatore Albert Lombino. McBain skrev romaner under namnet Evan Hunter också men från 1956 – 2005 skrev han över 50 polisromaner om det 87:e polisdistriktet på den fiktiva ön Isola (som är misstänkt lik Manhattan) under namnet McBain. Han skrev även en mindre känd kriminalserie om advokaten Matthew Hope. I det 87:e distriktet finns en rad olika poliskaraktärer man får följa även om Steve Carrellaär en form av av huvudfigur. Det har gjorts ett antal filmatiseringar av serien bl.a. av den första romanen Cop Hater. Det finns en TV-serie från 60-talet och till och med en japansk version. På 90-talet gjordes NBC tre TV-filmer.
Att läsa:Alla bör läsa minst två EdMcBain romaner under sin livstid.

Dragnet och McBain har påverkat genren enormt och man kan se några enkla grundkriterier för polisromanen:
1. Fokus ligger inte på en enskild person utan polisen som ett kollektiv även om en polis oftast är mer framträdande. Därmed kan det också förekomma intriger poliserna emellan.
2. Man kämpar alltid för rättvisa.
3. Bevismaterial är A och O eftersom det inte bara gäller att ta reda på vem gärningsmannen/kvinnan är. Man måste också kunna fälla personen/personerna för brottet.

Efter 60-talet har genren bara blivit större och större och dominerar kriminalromanerna och framförallt kriminalserierna på TV. Det finns otaliga serier men några jag vill lyfta fram är Cagney och Lacey från 80-talet som handlar om två kvinnliga poliser vilket då var mycket ovanligt. Alla Law & Order serier är värda att ses (Det finns 5) NYPD blueCSI serierna har få säkert missat även om de fokuserar mer på tekniska detaljer. Den allra bästa polissserien hittils är enligt min åsikt Prime Suspectmed Helen Mirren som Superintendent Tennisson och jag tycker ni ska lägga skaparen av serien (Lynda La Plante) på minnet för hon har utöver Prime suspect även skapat serien Trial & retribution och Kommissarie Anna Travis som nyligen gick på TV här i Sverige. Annars är trenden att man gör TV-filmer av välkända och framgångsrika romanserier.

Sverige
På 1960-talet 1970-talet gjorde det svenska författarpar Sjöwall/Wahlöö genren stor med sina 10 romaner om kommissarie Beck och hans team Många säger att de var starkt influerade av McBain fast med en tydligt vänsterorienterad twist. Om det var så är osäkert men tydligt är att serien liknar McBains serie.

De flesta känner till Beck men frågan är om det idag beror på böckerna eller filmatiseringarna av dem som finns i en rad olika versioner. Den senaste serien är med Peter Haber som Kommissarie Beck och Mikael Persbrandt som hans hetsiga kollega Gunwald Larsson. På 90-talet gjordes flera Beck-filmer med Gösta Ekman som Beck. Den jag rekommenderar är dock Mannen på Taket från 1976 med Carl-Gustag Lindstedt som Beck, Sven Wollter som Kollberg och Thomas Hellberg som Gunwald Larsson. Den är fantastisk! Sjöwall/Wahlöö har påverkat författare som Henning Mankell och Håkan Nesser. Kända kvinnliga polisromansförfattare är Helen Tursten och Anna Jansson.
Att se: Mannen på Taket (1976)

Även i Sverige har polisromanen dominerat kriminalgenren. Idag finns det otaliga kriminalförfattare som skriver polisromaner.