Etikettarkiv: Recension

Skuggjägaren

Publicerat av

 

Camilla Grebe

Camilla Grebe har hittills skrivit böcker i tre olika serier som alla varit framgångsrika. Trots det kan jag tycka att Grebe har fått alldeles för lite uppmärksamhet medialt trots en mängd nomineringar och utmärkelser.  Men vad vet jag det kanske passar författaren, alla vill kanske inte stå i rampljuset.

Serier och priser

Först skrev hon böckerna om psykologen Siri ihop med sin syster Åsa Träff (5 böcker), sen skrev hon på thrillerserien ”Moskva noir” tillsammans med Paul Leander Engström (3 st) som också blivit Teve-serie. Jag älskar böckerna om Siri men är inte lika förtjust i thrillerserien men allra bäst är hon när hon skriver själv. ”Flickorna och mörkret” är en serie böcker som lite löst bygger på ett par karaktärer inom polisen och psykologen Hanne och där böckerna faktiskt är fristående! Först kom ”Älskaren från huvudkontoret” Sen kom ”Husdjuret” som mycket välförtjänt fick pris som årets bästa deckare av Svenska deckarakademin 2017. Förra året kom Dvalan som var bra men inte lika bra som Husdjuret och nu i dagarna släpptes  ”Skuggjägaren.”

Skuggjägaren

I skuggjägaren får vi följa Manfred, Malin och Hanne med flera igen men fokus ligger framför allt på en rad poliskvinnor. Det Camilla gör i den här boken är både smart och vackert och känns så rätt i tiden. Hon berättar om kvinnliga poliser och hur de fick kämpa för att överhuvudtaget bli poliser i början till att kämpa för att arbeta på samma villkor som männen. Dessutom är den en riktigt bra mordgåta som löper från 1940-talet till nutid. Till och med namnet på seriemördaren de jagar är bra… ”Träskmördaren”

 

6 anledningar att läsa den här… NU!

För mig har den här boken allt, utom möjligen humor, vilket är helt ok i det här sammanhanget och är det inte roligt med författare som skriver i serieform men ändå lyckas förnya sig? Är inte ett dugg förvånad över att Camilla fått boken nominerad till en av årets bästa svenska deckare i år igen!

 

1. Boken är spännande (var tvungen att sträckläsa). 2. Man får en inblick i svensk polishistoria ur ett kvinnligt perspektiv. Set Mattson och Anne Lihammer har också bidragit till en del kvinnlig polishistorik i sina deckare men inte lika djupgående. 3. Karaktärerna är genomarbetade och det känns i hjärtat. 4. Det är ett fint och flytande språk som gränsar till poetiskt ibland men utan att bli klyschigt. 5. Den känns aktuell och originell i sin uppbyggnad och sist men absolut inte minst. 6. det är en bra mordgåta! LÄS!

 

 

 

Engelska Crumpets inspirerad av Nicola Upson – Two for sorrow

Publicerat av

Jag älskar att laga mat och provar gärna nya maträtter.  Jag tänkte börja med Lyndsay Fayes New Yorks gudar men jag har inte bestämt mig för vad jag ska laga än så jag får återkomma till det. Istället fick det bli engelska Crumpets som jag provade tillsammans med min mamma under påsklovet.

Inspiration: Nicola Upsons Two for sorrow

Two for sorrow är Nicola Upsons tredje historiska deckare om den brittiska författarinnan Josephine Tey. Josephine har funnits på riktigt men skrev under pseudonym och hette egentligen Elizabeth MacKintosh och levde under den första halvan av 1900-talet. Böckerna utspelar sig under 1930-talet.

Recension

I den här boken gör Josephine en hel del undersökningar kring ett spektakulärt mordfall i början på seklet då två kvinnor dömdes och hängdes för mord på spädbarn. Fallet visar sig ha kopplingar med ett otäckt mordfall i en syateljén som ägs av Josephines goda vänner.

 

Jag är väldigt förtjust i historiska deckare, speciellt när författaren lyckas med att förmedla en känsla av att man för en stund transporteras till en annan tid så att man får en känsla av att man förstår och nästan kan känna hur det kan ha varit under den tidsperioden. I den här boken får man ta del av livet både längst ned i det brittiska klassamhället, när vi får följa med in ett kvinofängelse,  och längst upp när vi får följa med på glittriga teaterföreställningar och förberedelser inför en välgörenhetsgala.

Crumpets

I boken gör Josephine ett kort besök till en engelsk kustby vid namn Walberswick i Suffolk,  nära Ipswich, där hon beställer in Crumpets.

 

The Old Cottage Tearooms occupied a pretty, single-storey white building opposite the village green. The beams and floorboards were ingrained with centuries of living and, as she took a table next to the fireplace, she relished the smell of home cooking. which filled the room. A bell over the door had rung when she walked in, and she sensed the propriertor hovering behind the kitchen door.
”What can I get you Madam?” she asked, stoking up the fire.
”Some te, please – and crumpets if you´ve got them”
”Jam or cheece”
”oh just butter, thank you”

 

Jag blev förstås nyfiken på vad Crumpets är för något och sökte lite på nätet. Det visar sig vara en blandning av bröd och pannkakor och verkar ätas som scones. Det vill säga, antingen bara med smör eller med smör och sylt eller smör och ost. Till det dricker man te. Man kan köpa dem ”färdiga” och då verkar det vara vanligt att rosta dem. Det finns en engelsk variant och en skottsk variant. Jag valde den engelska. Det finns mängder av recept men så här gjorde jag:

Recept – Crumpets (blev 8 st)

 

 

Ingredienser

  • 1,5 dl mjölk
  • 1/4 dl vatten
  • 1/2 tsk socker
  • 2 dl dinkelvetemjöl
  • ca 1/2 påse torrjäst
  • 1/2 tsk salt
  • smör eller margarin till stekning
  • Det är bra om man har stekringar man kan steka dem i så att de blir runda.

     

Så här gör du:

  1. Värm mjölk och vatten till 45 grader
  2. Blanda mjölet jästen och saltet i en skål eller bunke
  3. Häll ner vätskan och rör till en smet. Det ska vara fastare än en pannkakssmet och
    gärna mycket luftbubblor.
  4. Låt jäsa i 45 min
  5. Värm upp stekpannan och lägg i stekringarna
  6. Använd mycket smör. Ju mer smör/margarin desto frasigare.
  7. Häll i smeten i ringarna. De ska vara ca 2 cm men mina blev kanske 1 1/2 cm höga. En del menar att man ska lägga till lite bakpulver. Det kanske gör att de blir ännu högre.
  8. Grädda ca 2 min/sida eller tills de får färg. De ska vara frasiga och ha massa ”hål”. (Ett alternativ är att steka dem så att de nästan är färdiga och sen rosta dem.)
  9. Servera omedelbart med smör och sylt/ost och te.

     

Mamma hade en hemmagjord rödvinbärssylt hemma som vi hade till crumpetsarna och så hittade vi mormors gamla teservis vilket passade väldigt bra!

Tana French – Otrygg hamn

Publicerat av

Tana French

Är en irländsk författare som debuterade 2007 med boken In the woods (Till skogs) som fick flera inernationella priser. Otrygg hamn är hennes fjärde bok om mordkommissionen i Dublin.

Psykologisk thriller

Min absoluta favorit i den här genren är Gillian Flynn men Tana French är riktigt bra hon också. De har en del likheter. Båda går verkligen på djupet med sina karaktärer. Det är inte blodet som är det läskiga i deras böcker utan det är människors psyke. Båda beskriver på ett ruggigt bra sätt vad som kan hända med människor i olika samhällssituationer.

Bostadsbubbla och begravda minnen

En familj hittas där barnen och pappan är mördade och mamman svårt skadad. Orten där allt sker är ett nybyggt  bostadsområde vid den irländska kusten. Ett spöklikt område som aldrig blev färdigställt i samband med finanskrisen. Kriminalinspektören Michael ”Scorcher” Kennedy sätts på fallet ihop med rookien Richie. Redan från början berättar huvudpersonern Michael, för oss läsare, att denna berättelse inte kommer att sluta bra…  Orten där familjen hittas är samma ort där Michaels familj för länge sedan gick i kras. Minnena plågar både honom och hans syster som aldrig återhämtade sig efter den hemska sommaren i deras barndom. Fallet är heller inte så enkelt som man kan tro…

Var är det lyckliga slutet? Vill vi ha det?

Boken är riktigt bra. Man sugs in i karaktärernas öden vare sig man vill eller inte. Jag pendlar fram och tillbaka med vad jag tycker om de olika personerna. Det finns inget svart eller vitt, inga enkla svar och det är ju så livet är. Det är därför det är så bra. Saker och ting händer, ibland är det omständigheter man inte kan rå för, ibland är det det.  Händelsekedjor startar och handlingar får konsekvenser. Det är ingen solskenshistoria med ett lyckligt slut men vill man läsa en bok med kvalité och något som är mer än underhållning för stunden kan jag rekommendera den.

Rörgast – Slutet på Ölandskvartetten

Publicerat av

Sommar på Öland

Rörgast är den fjärde och sista delen i Johan Theorins Ölandskvartett och utspelar sig under den korta men intensiva sommarsäsongen. Den tid då halva Sveriges befolkning spenderar sin semester, eller åtminstone midsommar, på ön.

Det förflutna

I Rörgast möter vi ”Hemvändaren” en äldre man som återvänder till sitt forna hemland bärandes på ett hat riktat mot familjen Kloss, ägare till Ölandic Resort. Var hatet kommer ifrån avslöjas sakta men säkert i historiska återblickar samtidigt som hämnden trappas upp. Boken innehåller ett par överraskningar där man dunkar sig i pannan och tänker ”självklart”! Avslutet är dramatiskt på flera olika sätt som jag inte tänker avslöja här.

Legender

Som vanligt finns det legender och historier med i boken. Knackningar från en grav, Rörgast (Gravröse med gast) och ett spökskepp. Inte lika kusligt som i Nattfåk men ger ändå en härlig rusk-känsla i fåtöljen ihop med filt och en kopp te.

Växlande karaktärer

Författaren skiftar ofta mellan ett antal karaktärer i kortare kapitel.  Vi får följa Gerlof, tonårspojken Jonas Kloss, ”Hemvändaren” och Lisa – en säsongsarbetande DJ och trubadur – varvat med tillbackablickar i det ”Nya landet”.Växlandet mellan karaktärerna ger fler synvinklar och skapar mer dynamik. Spelet mellan människorna är skickligt uttänkt men innehåller klassiska teman. Hämnd, kärlek, utanförskap och vänskap.

Kan man få önska sig en kvintett?

I fyra böcker har vi fått följa den charmiga Gerlof – den perfekta morfadern tillika en manlig och mindre irriterande Miss Marple. Tillsammans med honom har vi fått följa landskapets växlingar och skiftningar genom de fyra årstiderna . Från ett höstruskigt och dimmigt Alvar, till ett blåsigt och folktomt vinterlandskap vid kusten. Via vårens spirande grönska och slutligen den intensiva turistsäsongen. Jag har längtat till varje bok. För Johan Theorin är bäst i genren ”Ett till synes idylliskt sverige, helst vid kusten, med människor som bär på mörka hemligheter.” Språket, miljöerna och karaktärerna är helt enkelt en eller flera nivåer bättre än de flesta andra deckarförfattare i detta land. Därför önskar en del av mig att han ska skriva en bok till i serien, ”bara en till!” En annan del tycker att serien faktiskt är fulländad som den är så varför skulle han krysta fram en till bok? Efter överläggande bestämmer jag mig. Jag vill inte ha en kvintett. Istället får vi hålla tummarna och sätta vår tilltro till att Johan Theorin har nya spännande romanidéer på lager.

Livrädd av S.J. Bolton

Publicerat av

Ni minns kanske att jag verkligen gillade S.J. Boltons Nu ser du mig i vintras och jag blev givetvis eld och lågor när jag såg att den nya boken om Lacey Flint- Livrädd. Det är faktiskt himla roligt att upptäcka fler och fler författare vars böcker jag verkligen ser fram emot att läsa. Jag tror min lista över favoritförfattare har tripplats det senaste året.

Handlingen

En mängd självmord inträffar i den anrika universitetsstaden Cambridge. Så pass många att det inte kan vara en slump utan något mer ondskefullt är i görningen. Alla offer är vackra, unga studenter vid universitetet. Polisen står handfallna, utan möjlighet att gå vidare. För att verkligen komma in under ytan så skickas Lacey Flint dit under täckmantel. Men ska hennes brokiga förflutna komma ikapp henne? Väl på universitetet så upptäcker hon att hon är mer utsatt än någonsin och hon vet inte vem hon ska lita på. Sen börjar otäcka saker att hända. Mardrömmar så verkliga att Lacey inte vet om hon sover eller är vaken…

Mina egna tankar

Bolton lyckas igen med att skriva en bok som jag har svårt att lägga ifrån mig. Jag liksom sugs in i handlingen och varje sida blir mer spännande än den nästa. Och den stora frågan är givetvis: vad är det egentligen som pågår? Det här är ett typexempel på en bok som jag verkligen gillar: den är spännande, har lite skräckvibbar, en bra hjältinna (även om ingen klår min absoluta favorit Barbara Havers) och en intrig som inte är helt lätt att förutse. Det jag vill läsa är en story där jag inte lyckas klura ut vem mördaren är efter några sidor. Jag vill hållas på spänn till sista sidan och det gör jag i Livrädd. Jag tror faktiskt den här boken skulle bli en väldigt bra film: jag kunde liksom se vissa scener framför mig när jag läste. Speciellt en som innehåller, märkligt nog, kottar. Ni kommer att förstå när ni läser boken.

Den enda nackdelen, om det nu är en nackdel, är att Lacey är lite för perfekt: det finns så många sagolikt vackra hjältinnor med ett mörkt förflutet att det nästan blir lite klichéartat. Jag uppskattar de som inte är så perfekta (återigen, Barbara Havers är den mest mänskliga kvinnliga hjältinna i deckarvärlden enligt mig) eftersom de ger en helt annan dimension. Nu är det så att jag gillar Lacey ändå så detta är egentligen inget som gör att boken blir sämre. Vad tycker ni? Har ni någon favorithjältinna (eller hjälte) och varför gillar ni denne?

 

1974 av David Pearce (första delen i Yorkshire kvartetten)

Publicerat av

När jag först fick hem 1974 så var det något som verkade bekant. Jag tänkte genast på en film jag hade sett året innan med bland annat Sean Bean och Andrew Garfield (ni vet, nya Spiderman). Men jag tänkte inte mer på det utan gav mig istället ikast med boken. Den kändes mer och mer bekant för varje sida men jag kunde inte koppla ihop de få scener jag kom ihåg från filmen med boken som jag läste. Ändå verkade det vara samma story. Men den hette väl inte 1974? Eller gjorde den det? Givetvis så började jag söka på IMDB.com och snart hittade jag filmen jag kom att tänka på: Red Riding: 1974. Och visst var det samma!

Handlingen

Eddie Dunford är en reporter på Yorkshire Post och får uppdraget att rapportera om mordet på en 10-årig flicka. När han börjar gräva i storyn så inser han att det finns ett sammanband mellan mordet på den här flickan och två andra småflickor som har försvunnit något år tidigare. Han gräver djupare trots pressen och hoten från den djupt korrumperade Yorkshire polisen. Det han finner är ett våldsamt, sadistiskt nät som spinner över polisen och in kommunfullmäktige. Eddie finner verkligen mer än vad han någonsin trodde och blir mer och mer intrasslad i härvan.

Mina egna tankar

Ibland så får jag hem böcker som verkligen är en överraskning. Nu så var jag ju på sätt och vis bekant med storyn innan eftersom jag hade sett filmatiseringen men tack och lov så hade jag faktiskt, trots att det var en bra film, glömt bort det mesta av handlinge. Men den här bra men samtidigt så tror jag inte stilen kanske tilltalar alla. Berättarstilen är lite ryckig, med tankar, låttexter och dialog blandat. Samtidigt så gillar jag det- det känns uppfriskande på något sätt.

Mordet som själva handlingen utspelar sig runt är väldigt obehagligt, så som det alltid är när det handlar om barn men det finns en väldigt brutal råhet i boken som till och med jag reagerar på. Det är inte ett frosseri i blod och gore kanske utan det är snarare en realism som gör att våldet blir mer påtagligt, mer skrämmande.

Död i skugga av Anne Holt

Publicerat av

Av någon anledning så föredrar jag tydligen kvinnliga deckarförfattare framför manliga. Det är inte ett medvetet val utan det har bara blivit så. Det är böckerna av deckardrottningarna jag verkligen ser fram emot och Anne Holt tillhör den kategorin. Jag minns inte när jag läste min första Anne Holt-bok men det var en bok i serien om polisen Hanne. Senare så fastnade jag för hennes andra bokserie om kriminalpsykolgen Inger Johanne Vik. Jag vet inte exakt varför jag gillar henne, kanske för att hon är aningens neurotisk. Hursomhelst så blev jag väldigt glad när jag såg att Död i skugga kom ut.

Handling

Död i skugga utspelar sig i periferin av terrordådet på Utøya vilket ger hela boken en väldigt tung stämning. Det går inte ens att tänka sig hur det måste ha varit för polisen, ja för hela allmänheten under de fruktansvärda dygnen. Det är en skräck bortom all fattningsförmåga.

Fredagen den 22 juli 2011 dör åttaårige Jon i sitt hem, i ett av huvudstadens rikaste områden, i en nästan ofattbar tragisk olycka. Inger Johanne anländer nästan minuter efter och bevittnar sin gamla skolkamrat, Jons mamma, med sin döde son i armarna. Samtidigt exploderar bomben i regeringskvarteren i Oslo.

Allt tyder på att det var en olycka men den unge polisen Henrik är mer skeptisk. Med sina envetna, och aningens klumpiga, sätt så lyckas han övertyga Inger Johanne att tillsammans med honom titta lite närmare på fallet.

Mina egna tankar

Oj, vart ska jag börja? Det här var en bok jag läste ut bara på ett par dagar för jag ville verkligen veta vad som skulle hända härnäst. Anne Holt håller läsaren i ett stadigt grepp fram till sista sidan där… ja, det får ni faktiskt läsa själv för jag vill inte förstöra för er. Men som jag nämnde tidigare så ger terrorhändelserna en sorts tyngd som är väldigt påtaglig. Dessutom så är själva kärnan, ett barn som dör under märkliga omständigheter, alltid ett ämne som berör mycket.

Det är svårt när fiktion blandas med verklighet, speciellt när det handlar om ett sådant laddat ämne. Det känns ju lite som händelserna i regeringskvarteren och på Utøya hände igår men jag tycker att Anne Holt behandlar ämnet med en väldig värdighet. Det känns inte sensationslystet utan det är egentligen väldigt nedtonat – terroristens namn nämns inte ens, till exempel – utan det fångar snarare den sorg, mörker och den uppgivenhet som de tragiska händelserna födde.