Etikettarkiv: Recension

Upplösning av C.J. Sansom

Publicerat av

När jag först började leta efter C.J. Sansoms böcker så kunde jag inte hitta några översättningar till svenska någonstans. I alla fall inte min favoritbokhandel. Så, för att få tag på ett recensionsex så kontaktade jag det engelska bokförlaget. När boken väl damp ned i brevinkastet så var jag redo att ge mig i kast med den. Var den bra så skulle svenska folket få höra om det och förhoppningsvis så kanske något förlag snappar upp den. Men när jag började läsa den så kändes den bekant. Väldigt bekant till och med. Det visade sig att jag har läst Upplösning (eller Dissolution) tidigare; på svenska. Så tydligen hade Dissolution blivit översatt men den finns inte längre att köpa hos min favoritbokhandel. Så jag kände mig aningens fånig. Men låt oss glömma mina röda kinder och koncentrera oss på boken istället.

Handlingen

Upplösning utspelar sig 1537, på Henry (Henrik) VIII:s tid, då det var mycket spänningar inom kyrkan i England. Ni som kan lite om historia vet att Henry VIII frigjorde sig från Påven och den katolska kyrkan under den här tiden och gjorde sig själv till överhuvud för Englands kyrka.

Hjälten i boken är advokaten Shardlake som sänds till Essex för att utreda ett vidrigt mord i ett munkkloster. Detta leder till ett mystiskt pussel med en upplösning som ingen kan gissa sig till. Shardlake är en mycket annorlunda karaktär, främst på grund av hans utseende; han är nämligen puckelryggig. Han är däremot inte Tudor erans Quasimodo. Men som läsare så förstår man att det inte kan ha varit enkelt att ha ett sådant funktionshinder och vara advokat i 1500-talets England.

Mina egna åsikter

Historien påminner mig mycket om I rosens namn av Umberto Eco (filmatiseringen med Sean Connery och Christian Slater är mer känd) även om Upplösning utespelare sig 200 år senare. Men det är samma mystiska känsla och givetvis så bidrar det att det utspelar sig på ett munkkloster. Jag tycker verkligen om Upplösning och den var en fröjd att läsa. Trots att den utspelar sig på 1500-talet så känns den fräsch på något sätt. Förmodligen för att jag inte läst så många deckare som utspelar sig i historisk tid.

Jag gillade verkligen Upplösning, som sagt, och jag ser fram emot att läsa fler delar i serien om Shardlake (som inte är översatta till svenska- vad jag vet). Jag tror att många skulle vara intresserad av att läsa böckerna om Shardlake. Främst eftersom serien The Tudors (SVT) lockar många tittare.

Scarpetta av Patricia Cornwell

Publicerat av

Patricia Cornwell har skrivit åtskilliga böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta (Scarpetta är faktiskt nr 16) och jag tror jag läst de flesta av dem. De är mycket ”amerikanska”, det vill säga skjutvapen, explosioner, mycket hightech och givetvis vackra kvinnor. Detta kanske inte återspeglar allas vision om vad en amerikansk deckare innehåller men för mig så är detta helt enkelt urtypen. Jag måste också erkänna att jag inte gillar karaktären Scarpetta. Hon är ”för perfekt” för min smak; smartare och vackrare än de flesta. För mig blir det bara platt eftersom jag gillar karaktärer som Barbara Havers (från Elizabeth Georges böcker om Lynley) som inte är perfekta utan de har sina mänskliga brister. Men detta är en personlig åsikt och jag måste trycka på det faktum att jag tror att många tycker om Cornwells författarstil och hon har ju onekligen gjort succé med sina böcker om Scarpetta. De är spännande och jag begriper inte alls varför inget filmbolag har lagt vantarna på dem än.

Handlingen

Rättsläkaren Kay Scarpetta är tillbaka med ett nervpirrande fall som sätter henne och hennes närmsta i livsfara. Hon blir anlitad av New York polisen för att undersöka en mentalpatient på Bellevuesjukhuset. Väl inne i cellen, hos patienten, blir Scarpetta aningens ställd; både inför det faktum att mannen framför henne, som misstänks för mord på sin flickvän, berättar den mest märkliga historia och för att han är småväxt.

Utredningen visar sig vara ett intrikat nystan vars trådar leder åt alla möjliga håll och det verkar nästan omöjligt att reda ut. Vad är sanning och vad är lögner?

Cornwell arbetade som sekreterare vid en rättsmedicinalavdelning innan hennes författarkarriär tog fart och det märks att hon fascineras av ämnet och har gjort noggrann research. Själv är jag lite svag för just rättsmedicinska och rättstekniska inslag i deckare och thrillers så givetvis så får det pluspoäng av mig även om en del kanske tycker beskrivningarna av de tekniska detaljerna lite tråkiga. Men med program som C.S.I. (alla de olika varianterna) så tror jag att fler och fler är nyfikna på det tekniska arbetet bakom olika utredningar.

Mina tankar

Handlingen är spännande och det är svårt att förutse vad som kommer att hända härnäst, vilket jag givetvis uppskattar. Tack vare intrigen så kan jag ha överseende med karaktärernas platta och irriterande personligheter och allt snack om vapen. Den främsta orsaken till att jag läser deckare och thrillers är för att jag vill bli underhållen och det blir jag av Patricia Cornwells böcker. Vi kan väl kalla det lite för ett ”hatkärleksförhållande”. Jag fattar bara inte att de inte har gjorts någon film om Scarpetta än.

The Last Oracle av James Rollins

Publicerat av

The Last Oracle (finns så vitt jag vet inte översatt till svenska ännu) är den femte thrillern i serien om Sigma Force av James Rollins. Alla hans böcker är fyllda med äventyr och exotiska platser. The Last Oracle är inget undantag. Från Washington DC till antika grekiska tempel och från indiska ruiner till Tjernobyl kämpar Sigma Force mot en grupp ryska vetenskapsmän och en rysk politiker som planerar att använda radioaktivt avfall från Tjernobyl för att skapa en ny världsordning.

The Last Oracle bygger på legenden att Oraklet i Delfi kom från en släkt med flertalet personer med savant syndrom som hade förmågan att se in i framtiden. I boken har den ryska gruppen tillfångatagit zigenarbarn med samma blodslinje och de har sedan opererat in sensorer i barnens hjärnor med hoppet om att kunna skapa en ny världsprofet som de kan kontrollera.

Medan Sigma Forces ledare Gray Pierce reser världen runt för att försöka ta reda på vad som egentligen pågår så flyr hans kollega från den ryska forskarstationen med tre av barnen. Jag tycker att den delen av historien tar upp alldeles för mycket plats i boken och hur många gånger kan man egentligen fly från genmanipulerade vargar, björnar och tigrar?

Även om jag tycker att de flesta av James Rollins böcker är något överdrivna så fortsätter jag ändå att läsa dem. Så bli inte förvånad om det kommer en recension av hans nästa bok här på deckarhuset.