Längtan till Italien?

Den senaste veckan har Italien varit väldigt närvarande…

Mina föräldrar spenderade valborgshelgen hos min moster som bor i en liten by i norra Italien. Mitt undermedvetna måste ha blivit väldigt svartsjukt för den senaste veckan har vi lagat lasagne, pizza, pasta med salsiccia, kyckling och basilika och igår kväll blev det en helkväll framför spisen för att röra ihop en ljuvlig fänkålsrisotto. Dessutom har jag spenderat några kvällar ihop med Gianrico Carofiglios senaste bok ”Skälig misstanke” som utspelar sig i hamnstaden Bari i södra Italien.

Jag har många deckarminnen från Italien. Bland annat spenderade jag några sommarveckor hos min moster året då jag slutade gymnasiet. Den sommaren lärde jag känna Reginald Hills underbara karaktärer på riktigt. Många år senare läste jag Jed Rubenfelds ”Analys av ett mord” i skuggan av Peterskyrkan, också det ett riktigt fint minne.

Vilka deckarminnen har ni från Italien?

 

 

Reginald Hill, 3 april 1936 – 12 januari 2012

Ikväll fick jag nyheten att Reginald Hill gått bort vid en ålder av 75 år. Jag började läsa Hill för över tio år sedan och han blev genast en favorit. Varje gång en av hans böcker nått den svenska marknaden har jag fyllts av en enorm glädje. Jag kommer sakna hans humor, hans finurliga formuleringar och jag kommer att sakna Dalziel och Pascoe.

Hämnden

Wolf Hadda…

…kom från ingenstans och arbetade sig till toppen. Han hade en vacker fru, en dotter, makt och obeskrivliga mängder pengar. En tidig morgon ringde polisen på hans dörr och visade upp en husrannsakan. Han anklagades för pedofili och i ett desperat flyktförsök blev han påkörd och allvarligt skadad. Kort sagt, tillvaron raseras.

Efter många år i fängelse, lämnad av dem han älskar och bespottad av medfångarna, lyckas en ung psykolog få honom att öppna sig och berätta om sig själv och om händelserna som ledde fram till hans gripande. Dessa samtal leder till att Wolf slutligen får lämna fängelset.

Efter frigivningen flyttar han tillbaks till de gamla hemtrakterna och lever som en eremit. Hans återkomst är inte populär bland stadens invånare och den ende som pratar med honom är den nyinflyttade prästen som bestämt sig för att ge Hadda en ärlig chans.

Wolf Hadda har nu bara en sak i tankarna – att hämnas på dem som förstörde hans liv.

 

Det bästa av Reginald Hill på många år!

Då jag fick boken och började läsa baksidestexten blev jag väldigt besviken. Reginald Hill är för mig Dalziel och Pascoe och jag minns hur trögt jag tyckte att det var att läsa hans senaste fristående roman, ”Främlingars hus”. Jag bestämde mig dock för att ge denna tegelsten en chans, och efter bara några sidor hade jag ändrat uppfattning. Vilken jäkla bra bok! Hill har en makalös känsla för ironi och sarkasm (vilket passar mig perfekt). På bara några sidor lyckas han bygga upp en förväntansfull stämning och läsaren svävar i en förtjusande ovisshet ända till slutskedet.

Tummen upp från mig!

 

Mitt sommartips: Erica

En författare som jag alltid kommer att förknippa med sol och sommar är Reginald Hill. Inte för att han skriver solskenshistorier, utan för att min första kontakt med honom ägde rum en varm sommardag i hammocken… för 12 år sedan!

Det här är inte den första delen i serien om de två poliserna i Yorkshire, men det var den första boken som gavs ut på Svenska. Sedan dess har det givits ut ytterligare 11 böcker på svenska och jag brukar försöka tajma det så att jag läser dem under sommaren. Det är så det ska vara.

Det var som sagt några år sedan mitt första möte med den burduse kommissarie Dalziel och den korrekte inspektör Pascoe, och mitt minne av handlingen är därför lite diffus. Jag mins dock lyckokänslan som infann sig efter att ha lagt boken ifrån mig och då jag insåg att jag hade hittat en ny författare att älska. Sedan dess har jag räknat Hill till en av mina absoluta favoriter.

Om ni gillar kriminalhistorier är Hills böcker om Dalziel och Pasco verkligen något jag kan rekommendera som semesterläsning!

 

 

Dödsmässa av Reginald Hill


Den första tanken som slår mig då jag lägger ned boken är: Har min gamle husgud Reginald Hill tappat stinget?

Jag är lycklig under de första sidorna. Kvickheter, allmänbildning och intelligens blandas med vass (ibland plump) humor. Detta är Reginald Hill i sitt esse tänkte jag. På grund av en resa la jag boken ifrån mig någon dag, och då jag sedan tog vid där jag slutat var magin som bortblåst. Det blev rent av tråkigt.

Vad har hänt? Har Dalziels nära döden upplevelse (se ”Dalziels död”) förlamat Hills fantasi? Jag vill se bot och bättring till nästa bok!

Nog med klagomål och till handlingen: Historien utspelar sig som vanligt kring radarparet Andy Dalziel och Peter Pasco. Dalziel ska efter en otäck olycka återgå i tjänst som kriminalkommissarie och Pasco, som under hans frånvaro axlat rollen som chef, blir nu tvungen att stå tillbaka för ”den tjocke” (Dalziels smeknamn). Boken handlar mycket om hur de båda ska förhålla sig till den uppkomna situationen. Då en kvinna inofficiellt ber Dalziel om hjälp att finna hennes sedan många år försvunne make inleds en av de mest prövande dagarna i Dalziels liv. Han antar självklart uppdraget och lika självklart går allting åt skogen. Det tar inte många timmar förrän kaoset är totalt med korrupta poliser, skadade poliser, finansmän med skumma affärer, politiker på väg mot toppen, snokande journalister, kvinnor i nöd och kvinnor med makt (Hill framhäver gärna den starka kvinnan, även om det inte alltid är på de mest smickrande sätt och ofta känns det lite over the top). Då Pasco får reda på Dalziels upptåg blir han rasande och funderar på om det inte är dags för hans gamle vän att fundera på pensionen…

Döden löser alla problem – igen!

Reginald Hill levererar som alltid bra historier. Kommissarie Dalziel är sig lik även om han i denna bok är konvalescent efter en explosion i en av de tidigare böckerna. Han lufsar runt på en privatklinik, Avalon, vid kusten.  Ett mord sker och Pascoe kommer sättande för att lösa det. Hela tiden med sin gamle tjockis till chef kikande över axeln. Det spel som alltid förekommer mellan dessa två, finns med och förgyller historien. Just ja, det förekommer stavfel i boken, som språkfascist är jag på och svär och nästan storknar innan de får sin förklaring…
Språket är lika mustigt som alltid, och det finns en knorr på slutet som sätter punkt. En helt godkänd semesterläsning, tjock och bra. Nu när den är färdigläst är jag inte lika glad över omfånget, eftersom vi endast har en liten ynka stuvlucka på båten för böcker och den är ganska full. Dessutom läcker det in just där! Det har regnat och åskat mer eller mindre varje dag i Moseldalen, spelar ingen roll om det är tyska, luxemburgska eller franska delen.
Det innebär utrymning av böcker akut, vilket som. Och gissa vad! Jag har hittat en Andreas Franz deckare längst in i stuven! Den måste jag ha glömt kvar oläst förra sommaren… Jag återkommer om den lite senare.


Läs Ericas recension av samma bok här…

Döden löser alla problem

Det är ingen hemlighet att jag är en stor beundrare av Reginald Hill. Han blandar intelligenta och skarpsinta inlägg med massor av humor. Jag avgudar Andy Dalziel, och det var med stor bestörtning som jag insåg att denna känsla inte delades av alla (Jessica har t.ex. påpekat att hon tycker att han är väldigt osympatisk). Det jag gillar är frispråkigheten och kvickheterna som flödar ur ”den tjockes” mun.

Dalziel befinner sig på ett vilohem för att återhämta sig från en ”nära döden upplevelse” (se boken ”Dalziels död”). Sandytown verkar vara den ideala platsen för att återfå sina krafter: en lugn by som utmärkt sig för att vara ett högsäte för olika former av läkekonst. Dalziels vila blir dock inte allt för långvarig. Under den lugna fasaden bubblar intriger och aggressioner. Kulmen nås då stans största profil, Lady Denham mördas mitt under sin egen fest. Att hon lyckats göra sig ovän med i stort sett hela byn, i kombination med sin stora förmögenhet, gör att motiven hopar sig från olika håll och kanter. I stort sett alla som vi får stifta bekantskap med kan anses ha motiv till mordet. Dalziel hamnar mitt upp i detta och många av hans nya vänner finns på listan av misstänkta. Eftersom han fortfarande är sjukskriven är det Pasco som har hand om utredningen. Den tidigare lugne och korrekte Peter har i Dalziels frånvaro anammat mycket av sin chefs beteende. Pasco blir inte helt förtjust av den hjälp han får från Dalziel och dennes nye vän, psykologistudenten Charlie Heywood.

Det bär mig emot att säga någonting negativt om en av mina favoriter. Jag måste dock erkänna att jag tyckte att historien var lite ojämn. Vissa delar är riktigt bra, medan andra bara känns som transportsträckor. De drygt 600 sidorna hade med fördel kunnat kortas ner 100 sidor. Har man inte tidigare följd Dalziel och Pasco tycker jag inte att man bör börja med denna bok då den är alldeles för beroende av att man känner till bakgrunden och dynamiken mellan karaktärerna. Har man å andra sidan tidigare stiftat bekantskap med Dalziel och Pasco är detta en bok som man inte får missa! Vi får betrakta mordet utifrån tre olika perspektiv, någonting som gör att historien sticker ut lite från tidigare böcker i serien om Yorkshire-poliserna.