Historiens huvudperson, Eva, får på sin 56-årsdag en dagbok. När hon till slut börjar skriva i den, handlar det om hennes egen barn- och ungdomstid. En barndom fylld av konflikter med en otroligt egoistisk och komplicerad mamma. Mammans kyla och ointresse gör Evas uppväxt traumatisk.
Hon är inte gammal, kanske 7-8 år, när hon bestämmer sig för att bli en överlevare. Historien handlar denna relation mellan den elaka mamman, den mesige men omtänksamme fadern och deras dotter, deras rädsla för ensamheten, och ett liv där ett fruktansvärt hat växer. Evas tankar sysselsätter sig med att på olika sätt fundera över upprättelse. Eva behöver någon eller något som lyssnar, och det skaffar hon sig…

Plötsligt verkar allt avslöjas, och det av en ren slump. Gamla sår, och gamla rosenbuskar, rivs upp med allt vad det innebär.

Maria Ernestam skriver här en bok som väl egentligen inte är en deckare, men spännande ändå! Hon skriver lättflytande och väl sammanhållet, med ett rent och snyggt språk.