Nybliven mamma löser gammalt mord

Skelett från andra världskriget hittas begravda vid en strand

Ruth Galloway, nybliven mamma till lilla Kate, är på väg tillbaks ut i arbetslivet efter en tids mammaledighet. Hon får snart klart för sig hur svårt det är att kombinera yrkesliv och mammaroll, i synnerhet som ensamstående. Ruth är arkeolog, undervisar i forensisk arkeologi på universitetet och bistår polisen i dess utredningar.

Kusten vid Norfolk, England, är utsatt för stark erosion. Husen på platsen hotas av naturens framfart och arkeologer arbetar på platsen för att säkra kunskap om svunna tider innan alla bevis vittrat sönder och spolats bort av havet. I samband med detta arbete hittar man ett flertal skelett begravda vid en av stränderna. Ruth kallas till platsen i egenskap av expert på området och det visar sig att man har hittat ett flertal män, mördade, bakbundna och lämnade att ruttna i jordens inandöme. Ruth kan sluta sig till att morden skett vid tiden för andra världskriget och det visar sig att männen var tyska soldater. Någon på den brittiska sidan tystade dem för gott för många år sedan, men fortfarande finns det någon som gör vad som helst för att deras öde ska förbli en hemlighet.

Ruth dras som vanligt in i det hektiska polislivet, och hon överrumplas och skäms över att hon ibland längtar efter den gamla fria tiden utan barn. Tillvaron kompliceras ytterligare av att kommissarien som leder utredningen, Harry Nelson är far till hennes barn, resultatet av ett snedsteg under ett av deras tidigare samarbeten. Nelson, som fortfarande är lyckligt gift med den vackre Michelle som han har två döttrar med, våndas över att inte kunna vara en så närvarande far som han skulle önska.

Kärt återseende

Jag minns att jag var tveksam då jag började läsa den första boken om Ruth men att den sakta men säkert växte berättelsen. Nu blev jag jätteglad då ”Huset vid havets slut” damp ner i brevlådan. Som det står på baksidestexten – det känns som om huvudpersonerna i boken är gamla bekanta! De miljöer som Griffiths målar upp för sin läsare är helt fria från sol och värme, istället präglas Norfolk av snö och iskyla. Då det kommer till karaktärerna är det helt tvärt om, de är varma och väcker många känslor och sympatier till liv. Den lite snaskiga sidoberättelsen om Ruth och Nelson känns förvånansvärt spännande att följa.

Alltså, ytterligare en hit av Elly Griffiths!

Flickan under jorden

Elly Griffiths. Då benrester påträffas i saltängarna utanför King´s Lynn i Norfolk blir arkeologen Ruth Galloway ombedd att bistå polisen i deras utredning. Man befarar att det kan röra sig om kvarlevorna efter en flicka som försvann för tio år sedan. Benresterna visar sig stamma från järnåldern och Ruth tror att hennes polisiära karriär är över. Då ytterligare en liten flicka försvinner inleds en intensiv jakt på gärningsmannen, och Ruths kunskaper om hedniska riter visar sig värdefulla för utredningen. Förutom det rent professionella kommer hon allt närmre polisen Harry Nelson som, hårt pressad, leder utredningarna på de försvunna flickorna.

Gärningsmannen tycks vara beläst och har goda arkeologiska kunskaper. När Ruth börjar få hotfulla meddelanden väcks därför en tanke om att gärningsmannen kan vara någon i hennes bekantskapskrets.

Detta är Elly Griffiths debutroman, vilket gjorde mig lite förvånad. Av någon anledning kändes det som om det borde finnas fler böcker om Ruth innan denna.

Jag har lite svårt för de korthuggna meningarna, och trodde inledningsvis inte att jag skulle tycka så bra om boken som jag sedan gjorde. Vips så hade jag läst ut boken, och kommer på mig själv med att sakna Ruth. De senaste böckerna jag har läst där en kvinna innehavt huvudrollen har det rört sig om en stark och självständig karaktär. Elly Griffiths har istället skapat en hjältinna som är den raka motsatsen. Ruth är medelålders, osäker i sig själv, något av en enstöring och en vilsen själ… och ändå fascinerar hon mig. Med andra ord är det en hyfsat bra debut, och jag ser fram emot en fortsättning på historien om Ruth. 

.