Pojken i snön är Samuel Björks tredje deckare om Holger Munch och Mia Krüger som arbetar för Oslopolisen. Trots att huvudkaraktärerna till stor del är lite av deckarklichéer gillar jag seiren. Geniet Mia med sin tvillingsysters död hängande över sig som en depressiv filt och Munch som fortfarande sörjer sitt misslyckade äktenskap och går in på tok för mycket i sitt arbete. Som de tidigare böckerna är morden spektakulära och nästan artistiskt utförda i ritualform. En ung kvinna hittas mördad i ballerinaklädsel i en sjö på ett fjäll. (Frågan är varför boken inte fick heta flickan i sjön?)
Munch får ansvaret för utredningen efter att ha varit hemma och vårdat sin dotter (som ju råkade illa ut i förra boken) och får på nåder tillbaka Mia trots att hon anses högst labil. Men ledningen har ögonen på dem. Dessutom finns det misstankar om att de har någon som arbetar för ”andra sidan” på avdelningen. Frågan är vem?
En spännande bladvändare men är ändå lite besviken. Det känns som om författaren lite slarvar bort själva mordgåtan och bara presenterar ett ”hepp” det här var lösningen trots att lösningen var oväntad. Är inte helt tillfredsställd med det och är säker på att Samuel Björk kan bättre än så här. Men jag är trots det helt tvärsäker på att jag vill läsa mer om Munch och Mia. Slutet för huvudkaraktärerna gör mig dock tveksam till om det blir någon fortsättning? Jag röstar för!
