The woman who went overboard

Florence Wetzel är en amerikansk författare med förkärlek till Sverige och skandinavien och har tidigare skrivit boken The Grand Man som vi har skrivit om tidigare på deckarhuset.

The Woman who went overboard handlar om amerikansk-svenska Agnes som älskar Sverige och bor i Stockholm. Hon får en kryssning i Norge av sin dotter och träffar där några personer som förändrar hennes liv för alltid.

Det här är en annorlunda bok på flera sätt. Till en början med så är den skriven av, och handlar om en amerikansk person som ser på Skandinavien och skandinaver ”utifrån”. Därför blir fika och lagom något exotiskt och det finns en kärlek till språket och personerna som gör en lite ”lagom” stolt över att vara skandinav. Sen så är det huvudpersonen. Ena stunden tycker jag att hon är en förfärlig människa, sen tycker jag synd om henne och i nästa stund så kommer jag på mig själv med att hålla med henne, fast man får väl ändå inte göra som hon gör? Men nog har väl alla blivit avundsjuk på den där snygga tjejen som snor den snygga killen, om man nu inte råkade vara den där snygga tjejen då. Avundsjuka är en stark känsla och Agnes är rejält avundsjuk på vackra och elelganta Pamela som först verkar helt ointresserad av Einar. Einar är mannen Agnes blir blixtförälskad i. Ibland är det precis som citatet av Jane Ausen i början. Även om det känns lite väl tonårsaktigt för en dam i medelåldern.

”A lady´s imagination is very rapid: it jump from admiration to love, from love to matrimony, in a moment”. ur Jane Austen, Pride and Prejudice

Pamela och Agnes började bra som ”new besties” redan på tåget till Bergen, där kryssningen börjar, när de upptäcker att de båda är amerikaner. Deras relationen går sen snabbt utför när Sandy dyker upp. Sandy är också amerikanska, högljudd och bullrig och säger precis vad hon tycker och när hon genast ger Agnes smeknamnet ”Little miss Owl” och påpekar att hon borde röra på sig lite mer…hamnar hon högst upp på Agnes hatlista. När Pamela sviker Agnes och börja hänga med Sandy istället och dessutom börjar visa intresse för Einar trots att hon från början tyckte han var en tråkmåns hamnar hon också på hatlistan. Ja ni hör ju. Rena tonårsfasonerna och trassliga intriger, fast så kanske det blir på en kryssning med mycket tid, samma personer att hänga med och många singlar.

Boken börjar med att Pamelas dotter kommer på besök till Agnes och Einars hem!! i Bergen efter att man har hittat Pamelas kropp i vattnet där den legat några månader. Dottern Wendy försöker nu ta reda på vad som hände med hennes mamma och hur hon dog och Agnes berättar om kryssningen och personerna ombord i en smått modifierad version.

Det tog ett tag att läsa boken då jag först inte kunde bestämma mig om jag gillade den, sen kom en överraskning och jag var tvungen att se hur det gick. Det betyder inte att jag gillade den, eller så gillar jag bara inte Agnes. Men det är kanske det som är meningen? Hon representerar på ett sätt människans alla innersta tankar oavsett om de är trevliga eller inte och frågan är om det är det faktum att jag faktiskt kan känna igen mig i henne, även om jag inte sen agerar på det, som gör henne så obehaglig… Är det det sånt här som kan hända när hela känsloregistret får fritt spelrum utan spärrar?

En knepig och annorlunda bok och inte alls lik The Grand Man förutom kärleken till Skandinavien. Samtidigt är det lite roligt med något annorlunda.