Lite off topic, men jag satt och tänkte på hur mycket tekniska grejer jag lärt mig att behärska sedan vi startade Deckarhuset.

Jag har alltid klarat mig hyfsat vad det gäller teknik, det vill säga mina otekniska vänner tycker jag är, om inte riktigt så i vart fall i närheten av, ett tekniskt geni (det räcker dock med att veta hur man ändrar radavstånd i Word eller använder Excel för att imponera på dem, så det lägger väl ribban lite.. 🙂 ) medan mina tekniska vänner tycker jag är totalt oteknisk och ofta frågar mig om jag startat om datorn när jag har ett problem (ja, till och med jag har lärt mig att det är det första man prövar!) eller (ett fåtal gånger bara) om jag verkligen satt på manicken i fråga! Hallå…

Började dock skratta när jag kopplade in min kamera i datorn och hittade bilden ovan. Av olika anledningar lämnade jag in min deklaration i pappersform i år (kan inte minnas när det hände senast!) och precis när jag släppt ifrån mig den slog ångesten till! Gud, jag kan ju inte bevisa för fem öre att jag lämnat in den om någon skulle komma och påstå att jag inte gjort det. Helt ensam halv åtta en söndagskväll hade jag alltså släppt iväg min deklaration ner i en låda som vem som helst förmodligen skulle kunna stoppa ner armen i och fiska upp deklarationen igen (varför någon skulle finna ett nöje i att stjäla min deklaration har jag ingen aning om, men hey.. När min fantasi kommer igång gör den det ordentligt).

Allt man gör på internet får man ju en bekräftelse på, vilket jag alltid så ordentligt sparar som en pdf-fil, men nu! Ojoj, vad göra?  Jag vände mig i min panik helt sonika om och tog ett kort av skattekontoret – så här i efterhand har jag dock svårt att tro att det skulle räcka som bevis om Skatteverket kom och bråkade… 🙂