Ibland blir läsupplevelser desto starkare just för att boken passar så bra ihop med sommar och sol! Och kanske vill vi på sommaren ha extra mycket litterärt mörker eftersom det skapar en så mysig kontrast till midsommar, grillaftnar och annan idyll?
SOMMARMYS PÅ HÖG NIVÅ
För några år sedan snubblade jag över den där typen av läsupplevelse som ”matchar” sommaren på ett alldeles utmärkt sätt. Den brittiska författaren Sarah Waters är mest känd för sin debutroman Kyssa sammet och för den psykologiska thrillern Ficktjuven (som för övrigt blev en riktigt bra BBC-serie). Men det var inte förrän hon skrev Främlingen i huset som jag upptäckte henne. Precis som hennes tidigare böcker utspelar det sig i en svunnen tid, den här gången på 1940-talets engelska landsbygd. I en stor park med vidsträckta ägor ligger herresätet Hundreds Hall, där den rika släkten Ayres bott under flera hundra år. Som barn bodde doktor Faraday i den lilla byn i närheten, men när han som vuxen får återse platsen har tiderna förändrats. Det stora huset vittrar sönder och platsens forna glans är nu ett minne blott. Men är det bara följderna av andra världskriget som får huset att förfalla? Samtidigt som allt fler underligheter inträffar får man som läsare en känsla av att det kanske inte är doktor Faraday som är bokens huvudperson – utan huset självt…
SPÖKHISTORIA MED SKRÄCKINSLAG
Jag minns att jag tyckte mycket om den här boken. Både stämning och handling påminner om barndomens ”Mysrysare”, om än mycket mer välskrivet. Waters får även in en liten kärlekshistoria (även om den inte är lesbisk, som i hennes tidigare böcker) och jag minns den som väldigt fint beskriven och utan klichéer. På några ställen blev boken lite långrandig, den är ändå över 500 sidor. Men över lag var det väldigt trevligt att läsa en klassisk spökhistoria som denna, som dessutom har inslag av skräck och mystiska gåtor som ligger nära deckargenren.
Plus i kanten: klockren för hängmattan, gräsmattan i parken eller en stund i sängen när sommarregnet plaskar och porlar utanför. Glöm inte att tända ett stearinljus…
Ännu ett litet plus för ett mysigt bokomslag med tydlig retrokänsla!
Glad sommar önskar Kriss
HANDLING
Och utöver att motsättningarna utgår från Jacks alkoholism berör intrigen även teman som arvsynd och sorgebearbetning. Jag hade hört tidigare att boken handlar om Kings egna problem med spriten – men jag har aldrig hört att det även handlar om kärleken till och sorgen efter en förlorad förälder. Sådant gör att jag som läsare vaknar till liv – skräcken blir verklig och berättelsen angelägen! Jag skrev häromdagen på 
Historien börjar ganska idylliskt, med ett ungt nygift par som lyckas få drömlägenheten i det höga huset Bramford på Manhattan. Rosemarys make är en hårt kämpande skådespelare med fler motgångar än medgångar, hon själv en lite naiv och försiktig flicka från en stängt katolsk familj. Att Rosemarys vän Hutch varnar dem för att flytta till det eftertraktade Bramford hindrar dem inte – trots att han berättar om ett flertal underliga händelser som skett i huset. Människor har dött i konstiga olyckor och husets övriga hyresgäster har bestått av allt från två spädbarnsätande äldre damer till djävulsdyrkare som gått till historien. Trots imponerande eldstäder och vackra franska fönster börjar det nya livet i lägenheten inte vidare bra. Olyckor inträffar, men det är först när Rosemary under mystiska omständigheter blir gravid som de verkliga underligheterna börjar. Vad är det för fester som grannarna verkar ha? Vad finns i garderoben, förutom linnehanddukar? Och vad är det egentligen i skyddsamuletten Rosemary får av den hjälpsamma lilla tanten i lägenheten intill?