Etikettarkiv: skumtimmen

Rörgast – Slutet på Ölandskvartetten

Publicerat av

Sommar på Öland

Rörgast är den fjärde och sista delen i Johan Theorins Ölandskvartett och utspelar sig under den korta men intensiva sommarsäsongen. Den tid då halva Sveriges befolkning spenderar sin semester, eller åtminstone midsommar, på ön.

Det förflutna

I Rörgast möter vi ”Hemvändaren” en äldre man som återvänder till sitt forna hemland bärandes på ett hat riktat mot familjen Kloss, ägare till Ölandic Resort. Var hatet kommer ifrån avslöjas sakta men säkert i historiska återblickar samtidigt som hämnden trappas upp. Boken innehåller ett par överraskningar där man dunkar sig i pannan och tänker ”självklart”! Avslutet är dramatiskt på flera olika sätt som jag inte tänker avslöja här.

Legender

Som vanligt finns det legender och historier med i boken. Knackningar från en grav, Rörgast (Gravröse med gast) och ett spökskepp. Inte lika kusligt som i Nattfåk men ger ändå en härlig rusk-känsla i fåtöljen ihop med filt och en kopp te.

Växlande karaktärer

Författaren skiftar ofta mellan ett antal karaktärer i kortare kapitel.  Vi får följa Gerlof, tonårspojken Jonas Kloss, ”Hemvändaren” och Lisa – en säsongsarbetande DJ och trubadur – varvat med tillbackablickar i det ”Nya landet”.Växlandet mellan karaktärerna ger fler synvinklar och skapar mer dynamik. Spelet mellan människorna är skickligt uttänkt men innehåller klassiska teman. Hämnd, kärlek, utanförskap och vänskap.

Kan man få önska sig en kvintett?

I fyra böcker har vi fått följa den charmiga Gerlof – den perfekta morfadern tillika en manlig och mindre irriterande Miss Marple. Tillsammans med honom har vi fått följa landskapets växlingar och skiftningar genom de fyra årstiderna . Från ett höstruskigt och dimmigt Alvar, till ett blåsigt och folktomt vinterlandskap vid kusten. Via vårens spirande grönska och slutligen den intensiva turistsäsongen. Jag har längtat till varje bok. För Johan Theorin är bäst i genren ”Ett till synes idylliskt sverige, helst vid kusten, med människor som bär på mörka hemligheter.” Språket, miljöerna och karaktärerna är helt enkelt en eller flera nivåer bättre än de flesta andra deckarförfattare i detta land. Därför önskar en del av mig att han ska skriva en bok till i serien, ”bara en till!” En annan del tycker att serien faktiskt är fulländad som den är så varför skulle han krysta fram en till bok? Efter överläggande bestämmer jag mig. Jag vill inte ha en kvintett. Istället får vi hålla tummarna och sätta vår tilltro till att Johan Theorin har nya spännande romanidéer på lager.

Blodläge – Johan Theorins 3:e Ölandsroman

Publicerat av

Så var den då här – Johan Theorins 3:e roman i Ölandskvartetten som ska skildra varsin årstid på Öland. I Blodläge, som ges ut av Wahlström & Widstram  har det nu blivit vår och vi får möta helt nya karaktärer.

Per har en svårt sjuk dotter och en minst sagt okonventionell och rätt besvärlig pappa, vad säger man till sina vänner när pappan är porrkung? Grannen Vendela sitter fast i ett misslyckat förhållande och har en trasig barndom som bagage (Vi får tillbakablickar till hennes barndom). Den sköne gamle Gerlof som vi har mött i de tidigare böckerna sällar sig också till det lilla grannskapet Stenvik när han flyttar från äldreboendet till sin gamla stuga. Att byta ut karaktärerna är lite irriterande för jag gillade ju karaktärerna i både Skumtimmen och Nattfåkoch hade gärna fått veta hur det gick för dem. Samtidigt är det väldigt skönt, i denna seriesviternas era, att inte fastna med samma karaktärer i 10 romaner…

Som i de tidigare romanerna finns det ett mystiskt/övernaturligt tema. I Skumtimmen handlade det om legenden och brottslingen Nils Kant, i Nattfåk handlade det om spöksägner och i Blodläge handlar det om Troll och älvor. Den biten är lite svagare än i de två tidigare romanerna men det vägs upp av historien om  Pers och hans  pappa.

Jag gillade Blodläge precis som jag gillade de två tidigare böckerna och gissar att jag kommer att gilla den fjärde delen i Ölandskvartetten. Varför? Jo för att Theorin skriver mer än ”bara” kriminalromaner. Språket är fint, miljöbeskrivningarna fantastiska- Jag skulle också vilja ta en löptur på allvaret i skymningen – Karaktärerna är intressanta, trovärdiga och man får ser hur de växer som människor under romanens gång – Theorin är duktig på att skildra problematiska relationer inom familjen/släkten. Till allt detta kan man lägga lite historik, den härliga karaktären Gerlof och ett mystiskt/övernaturligt tema. Helt enkelt ett lyckat recept på en modern kriminalroman.

Nästa roman skildrar sommaren på Öland. Jag funderar redan på vad det mystiska temat kan vara i den boken men funderar också på vad Theorin ska hitta på efter den här Ölandskvartetten.  Jag frågade honom om det, och han svarade att efter den fjärde boken lämnar han Öland för något nytt.

I juni lägger vi upp en intervju med Johan Theorin här på Deckarhuset!

Skumtimmen och Nattfåk av Johan Theorin

Publicerat av

Jag har äntligen läst de två första böckerna av Johan Theorin: Skumtimmen och Nattfåk. Hade hört så mycket bra om böckerna innan och var därför lite orolig över om de skulle leva upp till mina förväntningar. Oron var helt ogrundad, då jag älskade de här böckerna och den andra boken var till och med bättre än den första. Sorg och saknad går som en röd tråd genom bägge böckerna och författaren blandar nutid med historia, kriminalroman med spökhistoria och resultatet är fenomenalt. 

I början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke spårlöst på det Öländska alvaret. I Skumtimmen får vi följa pojkens mamma Julia som tjugo år senare börjar forska om försvinnandet tillsammans med sin far sjökaptenen Gerlof Davidsson. Nils Kant, en gång bygdens rötägg, spelar också en central roll i boken trots att han dog långt innan pojken försvann. Det sägs att han fortfarande kan ses på alvaret i skumtimmen.

I Nattfåk har familjen Westin nyligen flyttat från Stockholm till en gammal fyrvaktargård på norra Öland. Det sägs att huset är byggt av gamla skeppsrester, och det dröjer inte länge förrän de får höra spökhistorier om platsen. När svårförklarliga saker börja hända frågar de sig om det ligger någon sanning bakom historierna. Samtidigt drar fåken in över Öland med snö, is och dimma.

Med Skumtimmen vann Johan Theorin Svenska Deckarakademins debutantpris 2007 och Nattfåk fick priset Bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin 2008. Han planerar att skriva ytterligare två böcker som utspelar sig på våren respektive sommaren för att komplettera sin Ölandskvartett, där varje bok representar en årstid. Ni kan räkna med att jag kommer att läsa dem också.

Tidigare om Johan Theorin på Deckarhuset:

Tips på allhelgonaläsning!

Publicerat av

Vad tror ni om Johan Theorin? Både Skumtimmen och hans nya roman Nattfåk är lysande ruggiga deckare, med tydlig dragning åt spökhistoriehållet. Har du inte läst någon av dem, gör det! Som rabiat motståndare till serier är jag lite reserverad mot att Gerlof Davidsson dyker upp igen. Kunde han inte ha fått hålla sig till Skumtimmen? Men – jag låter det passera. För den här gången. Theorin skriver omväxlande och intressant. Han är skicklig på att levandegöra miljöerna och förmedlar både skräcken och sorgen i handlingen mycket trovärdigt. Inte alls konstigt att hans debut Skumtimmen emottagits med öppna armar. I ett 15-tal länder, dessutom. Äntligen en författare i genren som vågar sticka ut! Bra jobbat Johan! Men du – låt Gerlof saligen somna in efter Nattfåk! Kanske, kanske kan jag tycka att någon annan från Nattfåk, som inte varit med i Skumtimmen, kan få lov att följa med in i nästa roman. Som en röd tråd, men ändå inte, om du förstår hur jag menar. Ett slags karaktärsstafett? Jag är villig att kompromissa, om du är, Johan!