Smärtans jungfru är en engelsk polisroman som utspelar sig i sydvästra delarna av London. Detta är den andra romanen med kriminalinspektör Mark Tartaglia i huvudrollen. (Första boken heter Dö med mig och kom ut förra året)

Polisromaner kan vara mer eller mindre realistiska och det märks att här har Forbes verkligen försökt se till att karaktärerna utreder fallet på ett så korrekt sätt som möjligt, vilket hon själv påpekar är viktigt för henne i en intervju med Curled up with a good book. Jag gillar när det är realistiskt men jag tycker det är onödigt att påpeka att hon skriver så realistiskt som möjligt, vilket hon indirekt gör då hon låter karaktärerna beklaga sig över den så kallade ”CSI-effekten”. Finns det någon i dagens samhälle som faktiskt tror att man utreder fall som de gör i CSI?? Nåja…

Forbes har även den goda smaken att också låta karaktärerna vara rätt så realistiska. De har alla sina sidor, en del av dem mörka, men det känns ändå som äkta människor och det blir tack och lov aldrig för deprimerande! Tartaglias vapendragare Sam Donovan är ett bra komplement till Tartaglia.

Brottsfallet är makabert och det finns en lagom? dyster stämning genom boken, vilket faller mig i smaken. Jag är extra förtjust i skildringarna  av London som är snygga. Vem skulle t.ex. inte vilja bo i Notting Hill? Min förtjusning över Londonbeskrivningarna kan dock bero på att jag en sommar bodde i London. Efter att ha läst ut boken kunde jag därför inte låta bli att  hänge mig åt googlemap och leta upp parken där mordoffret hittades, som inte  ligger allt för långt ifrån där jag bodde, för att sen leta reda på byggnaden där Tartaglia och Co arbetar. Vilket fick mig att vilja åka till London nu!

Slutet har jag inte bestämt mig för om jag gillar men jag gillade helt klart boken och är sugen på att läsa den första boken och att läsa fortsättningen. Det blir helt klart tummen upp för Smärtans jungfru!

Boken är ett recencionsexemplar från Forum förlag