Nu har jag fått fatt i en bok med skum baksidestext igen. Men den här gången höll det. Det är jag glad för, eftersom jag funderat på att sluta läsa baksidor. Jag blir så ofta besviken. Antingen berättas för mycket eller så stämmer det inte och mina förväntningar kväver själva historien som berättas. Jag menar, den kan ju vara bra fast det inte är det som utlovats, så varför bry sig?

Iallafall, den här storyn är udda. Den handlar om Sonja som misshandlar sin man tills han får nog, och den handlar om Sonjas väninna Rosmarie som inte har någon vidare lycka med karlar men som siktar in sig på väninnans man. Det skulle hon kanske inte gjort…

Boken är spännande även om jag som läsare hela tiden ligger steget före. Före vem? Kanske utredaren, men det är lite osäkert. Det finns inte precis någon uttalad utredare. En polis som rotar lite på ett par sidor, men inte annars. Det är ett för mig nytt angreppssätt, det sätt på vilken den här storyn är berättad. Kul grepp. Väl värd några timmar av min tid.