Boken jag hittade som är skriven av Indiern Glen Peters heter

”Mrs D’Silva’s Detective Insticts and the Shaitan of Calcutta”.

Handlingen i korthet går ut på att ett barn hittar en död tonårsflicka, och polisen gör inte mycket för att lösa fallet. ”Det dör så många flickor i dagens Indien” är inställningen till det hela.

Lärarinnan, Mrs D’Silva som känt flickan och hennes umgänge låter sig inte tystas. Hon drar själv igång en utredning. Lite motvilligt först, hon är ju ändå lärare och inte detektiv.

Den självutnämnde utredningsledaren finner underligheter hela vägen. Flera flickor som försvunnit har vuxit upp som föräldralösa, och tagits hand om av nunnorna i ett kloster, för att sedan giftas bort med lämpliga äldre pålitliga män.

Berättartekniken Peters använder sig av är lite annorlunda. Historien vecklar ut sig på vad jag i början tyckte lite långrandigt och omständigt sätt. Handlingen förs framåt, bakåt och åt sidorna lite hur som helst, och dialogerna är märkligt utformade. Det är fullt begripligt, men inte vad jag personligen är van vid, eller för den delen förtjust i.

Det blir många djupdykningar i seder och bruk, i mat som äts och boken är fylld av spännande recept. Såväl invävda i handlingen, som angivna på omslag och i fliksystem.

Jag tappade bort historien en aning bland allt det spännande som berättades i utkanterna.

Utbytet av romanen är helt klart känslan av närvaro. Dofter, smaker och känslan av att ha klivit rakt in i 1960-talets Indien, då storyn utspelar sig.

Själva mysteriet tar tyvärr en baksätesplats, men det gör ingenting. Det är en läsupplevelse, inte en detektivroman, i första hand.