Rekommenderad sommarläsning: Kriss

Ibland blir läsupplevelser desto starkare just för att boken passar så bra ihop med sommar och sol! Och kanske vill vi på sommaren ha extra mycket litterärt mörker eftersom det skapar en så mysig kontrast till midsommar, grillaftnar och annan idyll?

SOMMARMYS PÅ HÖG NIVÅ

För några år sedan snubblade jag över den där typen av läsupplevelse som ”matchar” sommaren på ett alldeles utmärkt sätt. Den brittiska författaren Sarah Waters är mest känd för sin debutroman Kyssa sammet och för den psykologiska thrillern Ficktjuven (som för övrigt blev en riktigt bra BBC-serie). Men det var inte förrän hon skrev Främlingen i huset som jag upptäckte henne. Precis som hennes tidigare böcker utspelar det sig i en svunnen tid, den här gången på 1940-talets engelska landsbygd. I en stor park med vidsträckta ägor ligger herresätet Hundreds Hall, där den rika släkten Ayres bott under flera hundra år. Som barn bodde doktor Faraday i den lilla byn i närheten, men när han som vuxen får återse platsen har tiderna förändrats. Det stora huset vittrar sönder och platsens forna glans är nu ett minne blott. Men är det bara följderna av andra världskriget som får huset att förfalla? Samtidigt som allt fler underligheter inträffar får man som läsare en känsla av att det kanske inte är doktor Faraday som är bokens huvudperson – utan huset självt…

 

SPÖKHISTORIA MED SKRÄCKINSLAG

Jag minns att jag tyckte mycket om den här boken. Både stämning och handling påminner om barndomens ”Mysrysare”, om än mycket mer välskrivet. Waters får även in en liten kärlekshistoria (även om den inte är lesbisk, som i hennes tidigare böcker) och jag minns den som väldigt fint beskriven och utan klichéer. På några ställen blev boken lite långrandig, den är ändå över 500 sidor. Men över lag var det väldigt trevligt att läsa en klassisk spökhistoria som denna, som dessutom har inslag av skräck och mystiska gåtor som ligger nära deckargenren.

Plus i kanten: klockren för hängmattan, gräsmattan i parken eller en stund i sängen när sommarregnet plaskar och porlar utanför. Glöm inte att tända ett stearinljus…

Ännu ett litet plus för ett mysigt bokomslag med tydlig retrokänsla!

Glad sommar önskar Kriss

Skumtimmen och Nattfåk av Johan Theorin

Jag har äntligen läst de två första böckerna av Johan Theorin: Skumtimmen och Nattfåk. Hade hört så mycket bra om böckerna innan och var därför lite orolig över om de skulle leva upp till mina förväntningar. Oron var helt ogrundad, då jag älskade de här böckerna och den andra boken var till och med bättre än den första. Sorg och saknad går som en röd tråd genom bägge böckerna och författaren blandar nutid med historia, kriminalroman med spökhistoria och resultatet är fenomenalt. 

I början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke spårlöst på det Öländska alvaret. I Skumtimmen får vi följa pojkens mamma Julia som tjugo år senare börjar forska om försvinnandet tillsammans med sin far sjökaptenen Gerlof Davidsson. Nils Kant, en gång bygdens rötägg, spelar också en central roll i boken trots att han dog långt innan pojken försvann. Det sägs att han fortfarande kan ses på alvaret i skumtimmen.

I Nattfåk har familjen Westin nyligen flyttat från Stockholm till en gammal fyrvaktargård på norra Öland. Det sägs att huset är byggt av gamla skeppsrester, och det dröjer inte länge förrän de får höra spökhistorier om platsen. När svårförklarliga saker börja hända frågar de sig om det ligger någon sanning bakom historierna. Samtidigt drar fåken in över Öland med snö, is och dimma.

Med Skumtimmen vann Johan Theorin Svenska Deckarakademins debutantpris 2007 och Nattfåk fick priset Bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin 2008. Han planerar att skriva ytterligare två böcker som utspelar sig på våren respektive sommaren för att komplettera sin Ölandskvartett, där varje bok representar en årstid. Ni kan räkna med att jag kommer att läsa dem också.

Tidigare om Johan Theorin på Deckarhuset: