The Grand Man

Florence Wetzel heter författaren till den här thrillern som utspelar sig i Stockholm. Florence är själv från USA och älskar Sverige och Skandinavien och allt som hör till.

 

Det finns tre huvudpersoner i boken. En är Juliet, en kvinnlig jazzjournalist från USA, som älskar jazz, Sverige och Millenniumtrilogin. (Gissningvis ligger hon rätt nära författarens egen person.) Sen har vi Magnus, en manlig svensk journalist som var vän med författaren Stieg Larsson och till sist  den tuffa kvinnlig polisen Ulrika med en magkänsla som leder henne rätt.

 

Det finns fyra mysterier att lösa i boken:  Palmemordet, Vad som hände med Stieg Larssons 4:e bok i Millenniumtrilogin (om det ens finns?). Ett mord på en jazzklubbsägare (nutid i boken) och så Juliets bakgrund, varför pratar hon i sitt inre med Lisbeth Salander, vad hände i hennes förflutna. Det är som att författaren har tagit allt hon gillar och fascineras av med Sverige, kryddat den med jazz och kokat ihop till en trådig historia. Jag hade mina tvivel men den är så charmigt skriven och karaktärerna så ”likeable” att jag kapitulerar. Det är en mysdeckare men med inte helt okomplicerade mysterier som hon på något sätt rätt skickligt lyckas trassla upp till en hel tråd.

 

Det finns lite tekniska tricks i boken. Ett är Juliets inre dialoger med Lisbeth Salander. En annan är att vissa ord (boken är på engelska) skrivs på svenska. För oss som talar svenska blir det lite märkligt men för icke-svensk-talande tror jag det fungerar rätt bra. Vissa fenomen är också rätt roliga när man får det från ett icke svenskt perspektiv som t.ex. fika, förkärleken till prinsesstårta och att dricka mycket kaffe osv.. Att det är konstigt att ta av sig skorna inomhus i de flesta länder i världen visste jag men har du tänkt på att en ”open up sandwich” också är ovanligt?

 

Sammanfattningsvis är det här en välskriven mysthriller med hög nördfaktor för den som gillar jazz, Millenniumtrilogin, Sverige och Skandinavien överlag och så klart Palmemordet. ”The Grand Man” syftar till mannen som sågs stå utanför biografen Palme kom ut från innan mordet och som man tror kan ha kopplingar till mordet

 

Se7en och David Fincher

 

Jag är säker på att många svenskar och filmälskare blev upprörda när Hollywood meddelade att de skulle göra en ny version av Män som hatar kvinnor. Den svenska versionen fick bra kritik och gjorde succé när den visades i USA (på ett begränsat antal biografer). Noomi Rapaces skildring av Lisbeth Salander var så bra att den satte henne på den internationella filmkartan, och hon har en roll i den kommande Sherlock Holmes filmen. När Stieg Larssons trilogi blev en enorm succé världen runt var det därför nästan ofrånkomligt att USA skulle göra sin egen version. Med tanke på detta, borde vi vara glada att det är David Fincher som ska regissera filmen.

Se7en

David Finchers långfilmsdebut som regissör var floppen Alien 3, men han fick sitt genombrott med den efterföljande filmen Se7en. Varje scen är lysande. Dessutom stiger spänningen genom hela filmen när poliserna Mills (Brad Pitt) och Somerset (Morgan Freeman) upptäcker varje ny brottsplats, undersöker ledtrådarna och kommer närmare en lösning. Varje gång de upptäcker ett nytt offer är den namnlösa staden de befinner sig i ständigt regnig, mörk och deprimerande (detta har kopierats i den amerikanska TV serien The Killing, som är baserad på den danska serien Brottet). Som vanligt får Fincher skådespelarna, i det här fallet Brad Pitt, Morgan Freeman och Gwyneth Paltrow, att göra sitt allra bästa. Skådespelaren som spelade mördaren, en av Hollywoods bästa, var inte med på filmplanscherna och gjorde heller ingen marknadsföring före filmen så det skulle bli en överraskning för publiken, åtminstone för dem som såg filmen under premiärhelgen. Jag fortsätter i samma anda och uppmanar de av er som inte har sett filmen att inte ta reda på vem det är, utan istället se filmen och få reda på det på så vis.

Hedersplats i deckargenren

Av alla amerikanska filmer tycker jag att Se7en förtjänar en hedersplats i deckargenren. Jag tror också att om någon kan lyckas göra en bra amerikansk version av Män som hatar kvinnor så är det David Fincher. Han vann ingen Oscar för The Social Network, så jag tror han var väldigt motiverad att återvända till deckargenren för att skapa en förbluffande film.

Jag rekommenderar dessutom alla deckarfans att se filmen Zodiac om ni inte redan har gjort det. Den är inte lika bra som Se7en, men det är bra film av Fincher som handlar om en seriemördare.

För Stieg Larsson filmen jobbar Fincher åter igen med kompositören Trent Reznor från Nine Inch Nails. The Social Network var första gången Reznor officiellt gjorde filmmusik, men han låg även bakom musiken i den läskiga inledningen i Se7en (en remix av hans hit Closer). Så jag kommer inte döma den nya versionen av Män som hatar kvinnor förrän jag har sett den på bio, men jag är säker på att den är i goda händer.

Den här recensionen är översatt av Linda. Recensionen går även att läsa på engelska på TheCrimeHouse.

John W. Arterberry

Intervju med Sara Paretsky

Vi på Deckarhuset välkomnar Sara Paretsky till denna intervju!

Till vänster ser ni Paretsky med Cartier Diamond priset som hon mottog 2002. Priset delas ut av Crime Writers´ Association i istorbrittanien till författare som har gjort en enastående insats för kriminalgenren under sin livstid.

Du har beskrivit din arbetsprocess på din hemsida och blogg men var skriver du? På ett kontor? I en soffa? Skriver direkt på dator? Är det stökigt eller välorganiserat osv…
Jag bor i ett gammalt hus där vi har gjort om vinden till mitt kontor. Det är en underbart ljust rum som tyvärr är väldigt oorganiserat. Jag gillar att ha många böcker runt omkring mig, jag har dem till och med i sängen.

Din karaktäre V.I var en helt ny typ av karakter på 80-talet och, som du har påpekat i många intervjuer, så portätterades kvinnor i hårdkokta deckare som antingen en vamp eller ett offer innan du ändrade på detta. Kan du namnge några samtida författare som du anser har starka och trovärdiga kvinnokaraktärer och kanske skriver i samma anda som du själv?
Det är svårt för mig att veta vilken anda en annan person skriver i men några starka kvinnokaraktärer som jag gillar i samtida kriminallitteratur är Nevada Barrs Anna Pigeon; De två karaktärerna skapade av Liza Cody, Anna Lee och Eve Wylie; självklart, Grafton och Mullers Milhone och McCone, samt Barbara Neelys Blance; och Valerie Wilsons Weslys Tamara Hayle.

Kan du beskriva lite kort vad Sisters of Crime är? Är det tillgängligt för författare utanför USA?
Vi startade Sisters in Crime 1986 för att försöka ändra diskrimineringen av kvinnliga kriminalförfattare när det gäller recensioner och distribution. Föreningen har fortsatt att förespråka kvinnliga kriminalförfattare ända sen dessoch det finns avdelningar över hela världen. För mer information där du också kan se om det finns en svensk avdelning besök
http://www.sistersincrime.org

Kan du rekommendera tre kriminalromaner som du tycker våra läsare ska läsa (utöver dina egna böcker)
Liza Codys Bucket Nut – Den boken är nästan en manual för hur man gör en osympatisk karaktär till någon som läsare gillar starkt.

Frågan är lite svår för det finns serier av böcker som jag tycker är väl värda att läsa –  – Ian Rankin, Nevada Barr, Margery Allingham, Dorothy Salisbury Davis, Jonathan Coe, Karin Alvtegen – för att nämna några författare utan någon speciell titel. Men tre böcker toppar listan är:

Wolf Hall av Hilary Mantel
Gilead av Marilynne Robinson
A Blessing on the Moon av Joseph Skibbell

V.I blir äldre. Kommer hon att gå i pension? och i så fall när? Kommer du att skapa en ny karaktär i så fall?
Jag är lite feg när det gäller V.I. Hon kommer att hålla sig runt 50 ett tag till. Om hon pensionerar sig kommer det säkert sluta med att hon spränger ålderdomshemmet som hon hamnat på. Jag kan tänka mig att skapa en ny karaktär men jag kan inte tänka mig att lämna V I för en ny karaktär.

Du berättade för mig att du gillade Stieg Larssons karaktäre Lisbeth Salander generellt men hade svårt för de mycket visuella bilderna när hon blir sexuellt utnyttjad. Det verkar som om du drar någon form av linje där.  Anser du att böcker i allmänhet har blivit mer visuella när det gäller våldd och sex? om så är fallet, har du någon aning om varför? Är det influenser from TV och film som har påverkat eller är det kanske ett symptom för något annat?
Det är tuffa frågor att svara på på ett kort sätt. Jag tror att sadisitiskt och visuellt våld alltid har varit en del av den här genren men tidigiare ansågs det som pornografiskt, det distribuerades inte och lästes inte på samma sätt som det har börjat att göra de senaste 15-20 åren. Graden av våld tycks bli allt mer extremt. Jag tror att det delvis beror på att en del författare vill skapa en dramtik runt dem själva och deras böcker i en  allt mer konkurrerande författarmiljö för att ”synas”. Jag tror också att en del läsare har blivit så avtrubbade av allt visuellt våld att man måste ”skruva upp volymen” ett steg till för att fånga deras uppmärksamhet. Till sist så tror jag att ökningen av det visuella våldet mot kvinnor är en reaktion mot kvinnorörelsen – en del läsare och författare kanske känner sig så hotade av  det ökande antalet av kvinnor i maktpositioner att de agerar ut sina hämndfantasier genom våldsamma kriminialromaner.

Vilken var den första kriminalroman du läste?
Rex Stouts The Black Mountain (Det svarta berget 1954)

Chicago spelar en stor roll i didna böcker men våra läsare kommer från hela världen och har kanske aldrig varit i Chicago. Kan du ge oss några tips på vad man kan göra i Chicago som turist och deckarfantast?
Alzina Stone Dales Deckarguide till Chicago är perfekt att läsa om man ska besöka Chicago och gillar deckare men jag rekommenderar alla besökare att gå till Chicagos stiftelse för arkitektur: Extern länk

De finns på 224 South Michigan Avenue, mittemot konstmuseet. De erbjuder fantastiska guideturer. Man borde också besöka webplatsen för Chicagos kulturcenter: Extern Länk

De erbjuder bussturer i en rad olika stadsdelar i Chicago och om man mailar i förvag så kan man få en guide som talar ditt språk.

Att skriva är givetvis det som sysselsätter en författare mest men i författarskapet ingår också marknadsföring genom föreläsningar bokturnéer med mera. Denna del verkar bli allt viktigare för författare och jag kan inte låta bli att tycka synd om en del författare som tycka ha oerhört hektiska scheman. Å andra sidan så säljer det böcker och en del författare gillar att komma nära sina författare. Vad anser du om det här?
Jag gillar att turnera förutom att själva resandet gör mig trött. Problemet med att turnera är att du spenderar en dag på en plats och sen åker vidare vilket innebär att du missar njutningen av att utforska staden/landet du kommer till.

Kan du placera nedanstående ingredienser i den ordning du tycker är mest viktig:
Characters, story, milieu, message to the audience, thrills, dialogue
Handling och karaktärer går hand i hand för mig. Jag kan inte berätta en historia utan karaktärer som jag bryr mig om, som blir levande för mig. Dialog är ett sätt att skapa trovärdiga karaktärer. Som läsare är miljö det som är minst viktigast för mig. Jag antar att ett bra skrivsätt är det viktigaste för mig.

Vad tror du/hoppas du att diina läsare känner och tänker efter att ha läst en av dina böcker?
Jag hoppas på att läsaren har engagerat sg i berättelsen så att att den och karaktärerna finns kvar i deras sinne.

Har du en favorit kriminalfilm och tittar du på några kriminalserier på TV?
Jag har flera kriminalfilmer som jag älskar:  Myrna Loy och William Powell i den första Gäckande skuggan filmen (The Thin man 1936) ; Robert Mitchum i Trasdockan (Night of the Hunter 1955). Även om slutet är lite väl sentimenalt är mellandelen, där han jagar barnen, riktigt läskig;  Jag älskar I hetaste laget ( Some Like It Hot 1959) som ärldens bästa gangsterkomedi; Jag  gillar den samtida serien NCIS, även om den på många sätt är förutsägbar. Jag tyckte att The Wire var briljant men lite för nära sanningen….  Jag gillade också den kortlivade serien Uppdrag Chicago (Due South – mitten av 90-talet) med Paul Gross.

Vad läser du just nu?
Jag har just upptäckt Colin Cotterils Laos kriminalromaner. De är lite snälla men jämna och jag älskar karaktärerna. Jag läser också Ian Rutledge-serien skriven av en mamma och en son som skriver under pseudonymen Charles Todd. Den bästa bok som jag läste för ett tag sen är Hilary Mantels Wolf Hall.

Vi tackar Sara Paretsksy!

Luftslottet som sprängdes

Äntligen kunde jag gå och se den tredje och sista delen av Millenniumtrilogin efter hosta och utomlandsvistelse

Jag älskar Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander och den första filmen infriade mina förväntningar. Film nummer två var lite av en besvikelse och jag var beredd på att även den här bara skulle bli en halv ok film men den var bättre än förväntat och helt klart bättre än tvåan!   Som förväntat så har man tagit bort scener och trådar från boken eftersom allt helt enkelt inte får plats men till skillnad från den andra filmen så valde man här rätt trådar.

Noomi Rapace är som vanligt strålande som Lisbeth Salander även om Lisbeth Salander som karaktär är nedtonad jämfört med tvåan. Michael Nyqvist  är tack och lov inte är lika tafflig som i förra filmen.

Läs min recension av film nr två här

Män som hatar kvinnor (filmen)

Jaha ja, det tog sin tid, men nu har även jag sett Män som hatar kvinnor på film! Det var rätt länge sedan jag läste Stieg Larssons bok med samma namn, vilket jag ofta tycker är en fördel när man ser en filmatisering av en bok – man jämför inte riktigt lika mycket då, utan kan ta filmen mer för vad den är, liksom…

Handlingen tänker jag faktiskt hoppa, de allra flesta vet ju vad den handlar om och gör man inte det vill man förmodligen inte veta heller.. 😉

Därför tänker jag istället säga att jag tycker filmen är BRA! Jag gillar den! Och bäst av alla är Noomi Rapace som Lisbeth Salander. Jag var skeptisk innan och tänkte att hon var alldeles för vacker för att vara en trovärdig Lisbeth, men hon är toppen och jag ser verkligen fram emot de kommande filmerna!

Även Mi har sett Män som hatar kvinnor…

…och Jocke med…

Ljudbokens möjligheter…

Jag är fast!

Det tog visserligen ett bra tag innan jag lärde mig att lyssna aktivt, men oj en sådan frihet det är. Jag har kommit på mig själv med att inte ha tittat på TV den senaste veckan. Mobilens mediaspelare är igång varje möjlig stund.

Jag var aningen skeptisk till Mi s påstående om att man kan lyssna på ljudbok och läsa någonting annat på samma gång, men det går faktiskt! Jag har nu suttit och skrivit rent massa anteckningar från skolan samtidigt som jag lyssnat till slutet av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Vilken tidsmaximering! Ok, ibland går det inte helt smärtfritt. När jag fastnar i något komplicerat skol-grejs kan jag ibland bli tvungen att spola tillbaks och lyssna om .

Antar att jag är den sista personen i Sverige som läst (åtminstone) första delen av Millenieserien så jag avstår från att rekapitulera handlingen… Det räcker väl med att säga att jag genast drog igång del nr 2 – Flickan som lekte med elden!

Män som hatar kvinnor – På Bio

Det var med viss bävan jag traskade iväg för att se filmen. Pessimismen själv. Boken är alltid bättre, det är min grundinställning till filmatiseringar.Jag var dessutom rätt negativ till castingen av skådespelare till ”Kalle Blomkvist”-karaktären. Micke N är inte min favorit. VAR inte min favorit. Han gjorde en lysande rolltolkning! Bra jobbat! För att inte tala om Noomi Rapace som jag aldrig tidigare sett i någonting. Vidrig roll att behöva göra, men hennes stjärna lyser klar.Castingkillen har gjort ett kanonjobb, över hela rollistan, faktiskt.

Och regissören måste ha en eloge. Filmen är faktiskt bättre än boken, eftersom så mycket privat utfyllnad om Blomkvists liv med damer och sådant inte tagits med. Det var tråkiga bitar i boken, dökött.

Har du inte läst boken missar du egentligen bara en sak – du vet inte att det inte är Lisbeth som grävt fram materialet i slutet, inför Blomkvists revansch. Det framgår inte att det är en del av betalningen från Vanger…