Jag var på väg från jobbet vid halv tio-tiden häromkvällen och eftersom det varit en regnig dag som fick en solig kväll valde jag att gå hem, trots att det tar nästan dubbelt så lång tid (något jag sällan gör när det snöar och är kallt, kan jag väl säga.. ).

Det spelar ingen roll att jag är född och uppvuxen i Stockholm, jag slås gång på gång av hur otroligt vacker staden är! I alla årstider, egentligen (men jag har en tendens att alltid tycka att den årstid det är just för stunden är den bästa – utom vintern. Vintern tycker jag aldrig, aldrig om).

Idag hade jag egentligen tänkt gå raka vägen hem, men eftersom det fortfarande var sol, och det dessutom blivit riktigt varmt, satte jag mig i en av hammockarna som Stockholms stad varit så gulliga och satt ut efter vägen och läste en halvtimme (jag har precis börjat på Rov av S.J. Bolton som jag på förhand känner mig lite skeptisk mot då den ska vara lite spöklik – jag gillar ju egentligen inte spöken). Allvarligt talat, den som kläckte idén med hammockarna och de små bryggorna man får sitta på är värd ett stort fång rosor! Bryggorna var tyvärr upptagna av glada tonåringar  den här kvällen, men det var en sådan vacker kväll att jag storsint tänkte ”Vad mysigt för dem!” – vädret gör mycket för ädelheten.. 😉 

Egentligen skulle ni få se bilder på hammockarna och bryggorna som är perfekta att sitta och läsa på, men eftersom jag är en glad amatörfotograf var de bilderna tyvärr alldeles för suddiga. Istället får ni ett potpurri från de skarpa bilderna från min väg hem genom Stockholmskvällen: svallvågor, en liten träbro med blommor (fast blommorna syns knappt när bilden är så liten – men det ÄR jättefint på riktigt) och det magiska ljuset som ligger över Stockholm i skymningen.. 🙂