Etikettarkiv: true crime

Grannen

Publicerat av

Mord eller självförsvar?

När man åker på semester är det vanligt att man ber någon (vän eller granne) att ta in posten och vattna blommorna. Man tror inte att man också ska behöva be vederbörande (som i det har fallet var en vän, inte granne tack och lov) att också kolla så den amerikanska polisens specialstyrka (SWAT team) inte förstörde något hemma hos oss i jakten på grannen (!) som skjutit en man till döds. Men det är precis vad som hände oss i sommar.

”Det hade man aldrig kunnat tro om honom.” Liknande meningar brukar höras i intervjuer med vänner/familj/grannar vid sådana här tillfällen och precis så kände jag. Ändå dog en man precis utanför vår ytterdörr.

Helt overkligt

Vi var väldigt tacksamma att vi var på semester i Sverige så vi slapp evakueras en hel natt då sökandet efter grannen fortfarande pågick. Vi kunde se vårt radhuskomplex på nyheterna och det kändes som en film, vilket nog var lika bra det.

oland

Vår utsikt under semestern (så tacksam att vi var på semester just då)

Många frågor

Jag ställde mig en del ganska triviala frågor. Skulle var dörrmatta tas som bevismaterial, skulle det finnas blodspår, skulle hans rumskompisar fortfarande bo kvar, och vem skulle ta hand om hans hund?

En vecka senare då vi kom hem låg dörrmattan kvar, det fanns inga blodspår (men ett väl tilltaget minnesmärke på trottoaren), rumskompisarna hade flyttat ut (grannens mamma hade flyttat in temporärt medan försäljningen av huset pågick) och hunden var inte grannens utan tillhörde rumskompisen.

Men ännu större frågor fanns kvar. Vad hände egentligen? Och varför? Och vad kommer hända nu? Det enda jag vet med säkerhet är att min motvilja mot USAs frikostiga vapenlagar kvarstår.

Recension: ”No regrets” av Ann Rule

Publicerat av

”No regrets: and other true cases” är bok nr 11 ur true-crime-drottningen Ann Rules serie om verkliga mordfall i USA. Min senaste Rulebok, ”Fatal friends, deadly neighbors” recenserade jag nyligen här på Deckarhuset, en högst angenäm upplevelse!

NO REGRETS

 

Även denna gång är jag mycket nöjd. Ann Rule är en mycket välkänd författare i USA och mindre känd i Sverige – men icke desto mindre underhållande. Hennes böcker finns att köpa på Adlibris och är perfekt sommarläsning för den som tycker om att läsa om verkliga mordfall på engelska (enkelt språk). Även denna gång består boken av en längre och flera kortare berättelser, den ena hemskare än den andra.

Jag är även nyfiken på hennes böcker som innehåller en enda, lång berättelse – kanske kommer man då ännu närmare bokens personer?

BERÄTTELSERNA

Den längre berättelsen, ”The sea captain”, handlar om kvinnokarlen kapten Rolf Neslund (norska rötter) som en vacker sensommardag år 1980 försvinner spårlöst från sitt eleganta hem på ön Lopez Island, Washington. Han är över 80 år gammal och bor tillsammans med sin fru Ruth. Men allt är inte så idylliskt som det verkar… Ruth är inte bara svartsjuk på Rolfs tidigare hustru, deras relation har även en tendens att bli väldigt våldsam, ibland till och med blodig. Ändå är saker och ting sällan som de ser ut att vara…

”The runaway and the soldier” berättar om hur ett ungt par av en slump hittar ett skelett i de djupa skogarna i det vackra Snoqualmie Pass. Det tycks ha legat där under lång tid och som alltid när tid passerat blir arbetet för polisen så mycket svårare. Men speciella omständigheter får snart pusselbitarna att falla på plats för byborna i samhället inte långt därifrån.

Berättelsen ”A Very Bad Christmas” ger läsaren en chans att ta del av en ovanligt hjärtlös mördares inre tankar inför valet att mörda dem som står honom allra närmast…

Över lag är även detta en intressant, skrämmande och hemsk bok av Ann Rule och jag får mersmak så fort den tagit slut. Nästa gång ska jag läsa ”The Stranger Beside Me” om författarens egen erfarenhet av en av USA:s genom tiderna mest ökända seriemördare – Ted Bundy.

 

Men först, första boken om ”Dexter” (som senare blev älskad tv-serie) av Jeff Lindsay! Om den är hälften så spännande och bra som serien är jag mycket nöjd…

Du kan även snoka vidare om vilka andra makabra böcker jag tänker läsa i sommar, detta på min egen blogg, Bokdetektiven. Det blir en gudomlig blandning av blodig verklighet, mysig retropusseldeckare och tuffa mordkomplotter på självaste Bokmässan!

Fridens liljor! /Kriss

Veckans tips – 48 hours mystery!

Publicerat av

Vilken tur att ni läser här på Deckarhuset, för det är jag som – otroligt nog – sitter inne med århundradets bästa tips till deckarfantaster!

När jag inte låg i hängmattan under förra sommarens ledighet stirrade jag på min datorskärm. Och bara viss tid gick åt att skriva. Istället tittade jag på mitt favoritprogram No 1, i nästan alla kategorier. Det får bara konkurrens av Dexter, Babel, Veckans Brott och Dallas. Möjligen även av de gamla filmerna ”Skånska mord” med allas vår Ernst Hugo Järegård.

 

VERKLIGA FALL


48 hours mystery är bland det bästa som hänt mig i tv-väg. Vissa av er har hört talas om programmet många gånger, andra har inte en aning. Från början var jag en av de senare, men kunde snart inte riktigt förstå hur programmets existens gått min finkänsliga deckarnäsa förbi.

 

Låt gå för att det är ett väldigt amerikanskt program (dessutom toppat med reklam), men det är så spännande att jag bara var tvungen att se nästan alla avsnitt. Hrm. Det går i vågor och hittills har jag inte hunnit se alla i det enorma arkivet på CBS:s hemsida.

Men jag är nog bra nära.

 

 


BOKGENREN TRUE CRIME

För att dra paralleller till bokgenren ”true crime” som jag skrev om i förra veckans inlägg om författaren Ann Rul, är detta  true crime i programform. Verkliga fall i enklare, icke djuplodande version. Här kan ni läsa baksidestexten till boken av Ann Rule som jag läser just nu, ”No Regrets”. Det är delvis kontroversiellt att göra underhållning av mord och tragik, men den intressanta diskussionen tar jag en annan dag. Om man säger sig tycka om deckare kommer man helt säkert att få ut något av dessa avsnitt!

 

Ett av mina favoritavsnitt är ”Love lost” som handlar om ett ungt par som åker på bröllopsresa med en lyxkryssare. Efter en lång natt med många mystiska förvecklingar försvinner maken spårlöst. Snart hittas blod nedanför parets balkong. Tragiskt och fascinerande avsnitt som jag inte kunnat glömma.

Fridens liljor! /Kriss

 

Recension: ”Fatal friends, deadly neighbors” av Ann Rule

Publicerat av

Hej svej! Jag heter Kristina Jägfeldt, kallas Kriss, och är den nya skribenten här på Deckarhuset! Jag skriver även i min egen deckarblogg Bokdetektiven och vem jag är kan ni läsa mer om i min eminenta presentation.

 

Jag vill börja med att berätta om en läsupplevelse som började tack vare ett försenat plan…

För vad gör man när planet är sex timmar försenat och man inte fått infon innan man åkte till flygplatsen? Inga problem.

Vi har alltid böckerna.

Jag var i Miami, Florida över jul. Om man nyss tillbringat julafton på en sandstrand behöver man inte gräma sig över ännu några timmar utanför råkalla Sverige. Efter lite rotande i närmaste bokhandel fick jag syn på en väldigt röd liten pocket. De flesta billiga amerikanska böcker har, för att uttrycka mig neutralt, väldigt glassiga omslag (glansiga bokstäver som på denna bok, heter förresten ”partiell lackering”). Inte för att jag har något emot glassiga omslag. Tvärtom är jag smått besatt av bokomslag i många olika stilar. Titeln lät ju lite lagom töntig; ”Fatal friends, deadly neighbors”. Men undertiteln var desto mer intresseväckande; ”and other true cases. Ann Rules crime files; Vol. 16”. Mot kassan, med ett löjligt leende på läpparna. Kvinnan bakom disken gav mig en kort blick.

 

TRUE CRIME I SVERIGE?

Inte för att jag på allvar ägnat mig åt bokbranschen mer än några månader, sedan jag började på förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund, men en deckarfanatiker som jag borde hört talas om subgenren ”true crime” tidigare. Visst finns det böcker om verkliga mordfall även i Sverige, till exempel ”Mördaren i folkhemmet” av författarparet Ebervall och Samuelson. Men vi kallar dem väl inte för ”true crime”? Jag har funderat en del över varför och lär återkomma med lite tankar.

 

BOKEN

Oavsett; kommande flygresa blev ett underbart minne. Det är sällan jag så fullständigt sjunker in i en bok som jag gjorde i denna. När alla sov, stöttade av ögonbindlar och sömnpiller, ägnade jag mig åt verklighetens obehagligheter. På bekvämt avstånd.

Boken består av nio berättelser i varierande längd vilket ihop med Ann Rules enkla engelska gör den väldigt lättläst. Det handlar bland annat om mystiska mordbränder på hotell och om de spektakulära dubbelmorden på läkemedelsmiljardären Shacknais flickvän Rebecca Zahau och hans lille son Jonah. Men den berättelse som berörde mest var den första, ”Fire and Ice: The Powell Family Tragedy”, som följer en ung kvinnas väg mot döden i en destruktiv relation (känn ingen oro för spoilers!).

 

ANN RULE

Ann Rule måste ses som USA:s främsta true-crime-författare och bland hennes mer kända böcker finns ”The Stranger Beside Me”, där hon skriver om sin tidigare kollega och senare avrättade seriemördare Ted Bundy (!). Vid senaste shoppingrundan på nätet fastnade jag dock för ”No regrets” (bok nr 11) och har precis börjat läsa den. Roligt och lockande omslag dessutom!

Återkommer med recension. 

Jag rekommenderar Ann Rule för alla som tycker om deckare i någon form!

Nu ska jag iväg på releasefest på Ordkonst!

 

Fridens liljor!

True Crime Stories

Publicerat av

Jag köper nästan aldrig tidningarna vid kassan som lockar med kändisskvaller eller tips om hur man går ner i vikt. Men när jag såg den här tidningen i mataffären kunde jag inte låta bli. Den fick följa med hem och innehåller många intressanta historier om amerikanska brott från de senaste fyra decennierna.

Fascineras du också av riktiga brott?

Precis som de flesta andra så blir jag äcklad, men också fascinerad av riktiga brottshistorier. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna säga att de gillar riktiga brott (vem vill att en seriemördare får härja fritt), men trots det så sitter vi klistrade framför TV’n när något allvarligt brott händer. Det som är mest skrämmande är att oftast anade de närstående inte något innan och brottslingarna beter sig som vem som helst. Är det därför vi är så fascinerade?