Hej och välkommen till Deckarhuset Veronica! Din debutroman ”Änglalik” kommer som pocket inom kort, och snart finner vi uppföljaren ”Kretsen” i bokhyllorna. Grattis!

Tack! Det känns väldigt roligt att få komma ut med två böcker på så kort tid. Att få skriva deckare har alltid varit min dröm, och jag kommer nog fortsätta skriva om Althea så länge det finns någon som vill läsa om henne!

Du jobbar deltid som headhunter, kan du berätta lite om vad det innebär?

Ja, jag arbetar som head of research, det vill säga jag och mina kollegor har som enda uppgift att hitta kandidater till de tjänster rekryteringskonsulterna på företaget jobbar med. Det innebär en hel del detektivarbete och mängder och åter mängder av telefonintervjuer! Det här är faktiskt en drömkombination av jobb för mig. Skrivandet är ett väldigt innåtvänt arbete, det tycker jag i och för sig om, men det är viktigt att bli tankad med nya intryck och idéer också, då är det supersociala rekryteringsjobbet perfekt som motvikt.

Huvudpersonen i dina böcker, Althea Molin, arbetar som profilerare. Finns det likheter mellan er två, knycker du från verkligheten?

Ja och nej. Jag försöker att inte medvetet knycka karaktärsdrag från de kandidater jag pratar med, annars skulle väl ingen vilja prata med mig till slut!

Men jag, precis som Althea, är observant och väldigt fascinerad av människor av alla typer och sorter. Jag älskar att åka in till jobbet i stan på morgonen, tunnelbanan är fullkomligt smockfull med fascinerande personer att hämta inspiration från!
Jag kan sällan eller aldrig peka på en enda inspiration till en karaktär. De är ett lapptäcke av en röst från någon jag tjuvlyssnat på på tunnelbanan, en bild av någon från en tidning, lite manér från någon jag känner, kanske något från en filmkaraktär och så vidare.

I övrigt så har nog bara Althea och jag två saker gemensamt, oförmågan att få ett par nylonstrumpor att vara hela i åtta timmar och ett ständigt latte-drickande!

Vill du berätta lite om din kommande bok?

Kretsen handlar om social yta – om hur långt vi är beredda att gå för att behålla vår omsorgsfullt uppbyggda sociala status och vår självbild.

Den handlar om ett antal mord där offren till synes helt saknar samband – förutom att de alla är utförda med samma pistol, och alla hittas med ett tarotkort instucket i munnen. Althea upptäcker en koppling till ett dataintrång på Lindsteinska banken där hennes bästa kompis Emelie är säkerhetsansvarig. Tyvärr vägrar polisen tro på henne. Altheas tillvaro blir dessutom inte lättare av att hennes minst sagt krävande mamma bestämmer sig för att komma till Stockholm och relationen till pojkvännen – kriminalkommissarie Rickard Magnusson – knakar i fogarna.

Det finns nog många där ute som drömmer om att skriva en egen bok, men inte törs ta steget. Hur fungerar det att kombinera skrivande och yrkesliv, hur går skrivandeprocessen till?

Det absolut viktigaste för att lyckas skriva på deltid är att ta skrivandet på allvar. Våga avsätta tid, hur mycket eller lite spelar ingen roll, bara du sätter av tid och ser till att det inte blir så att skrivandet alltid kommer sist på priolistan. Tvätten kan vänta ett par timmar till, jag lovar!

Jag börjar med att planera och göra research. Det gör jag precis var som helst – spånar idéer på bussen, läser FBI-rapporter i badkaret, skissar på karaktärer på lunchen, men även i längre sessioner för att få ihop de lösryckta idéerna till en helhet, till ett antal scener. När jag sen sätter mig i längre och mer fokuserade sessioner för att skriva så vet jag vad som ska hända och vilka personer som ska vara inblandade, det ger mig frihet att vara mycket mer kreativ.

Vilka komponenter anser du behövs till en bra deckare?

Oj! Om jag ser till mig själv som deckarläsare så tycker jag att en bra bok ska innehålla insiktsfulla, färgfyllda karaktärsporträtt. Jag vill se det mänskliga hos både ”onda” och ”goda”. Sen vill jag ha ett driv i handlingen som lockar in mig i boken. Sist, men absolut inte minst, vill jag allra helst bli lite överraskad av hur historien utvecklas!

Vad har du för ”deckarbakgrund” – det ryktas om en ”romans” med självaste Sherlock Holmes?

🙂 Jo, jag måste väl erkänna att det är sant! När jag var liten var Sherlock Holmes mitt ideal, jag drömde om att gifta mig med en man som han (jag ignorerade det lilla drogproblemet och det eviga fiolspelandet)!

Jag har varit helt och fullt insnöad på deckargenren sen jag var liten, slukat allt från engelska klassiker som Christie och P D James till hårdkokta amerikanska thrillers som James Lee Burke och isländskt svårmod som Arnaldur Indridason. Jag gillar nästan alla typer av deckare så länge de är fokuserade, smarta och har en kärna av mänsklighet – inte bara brutalitet.

Det går bra för svenska deckarförfattare nu. Har du någon egen favorit, och i så fall varför är det en favorit?

Jag är väldigt svag för Mankell och Nesser, men har också en förkärlek för äldre deckare, HK Rönnblom, Stieg Trenter och Sjöwall-Wahlöö, till exempel. Jag gillar dem för att de är mycket mer avskalade än moderna deckare, utan att för den skull vara mindre komplexa. De är ofta lättsamma på ytan, men med en fascinerande mörk underton.

Har du något nytt projekt på gång?

Ja, jag har precis börjat arbeta på bok nummer tre om Althea. Dessutom har jag startat en blogg där jag kommer samla allt material och alla funderingar kring boken. Förhoppningen är väl att bloggen ska ge någon sorts, aningen förvirrad, insikt i skrivandeprocessen! Bloggen finns på veronicasverkstad.wordpress.com

Deckarhuset tackar Veronica och önskar lycka till i framtiden. Vi kommer följa bloggen, och skapandet av den nya boken, med stort intresse!