Kriminalhistorisk serie om Paris

Mördaren i Marais är den fjärde boken i franska Claude Izners serie om Paris i slutet av 1800-talet. Izner är en pseudonym för systrarna Liliane Kerb och Laurence Lefèvre. Varje bok fokuserar på en del av Paris. Första boken handlade om Eiffeltornet, andra boken om den berömda kyrkogården Père-Lachaise och tredje boken om Montmartre. Gillar man Paris som stad och/eller att sjunka ner i soffan med historiska byggnader, personligheter och allmänkultur är serien ett måste. Jag är dessutom väldigt förtjust i de fina omslagen.

Paris 1892

Paris i slutet på 1800-talet var en stad full av både lyx och fattigdom. Marais (gamla stan) var ett slumområde fylld av fattiga personer och immigranter. Idag är Le Marais ett trendigt och lite alternativt område med många barer och restauranger (Hipsterställe?). 1892 var också ett år då Paris var utsatt för bombningar av anarkister som satte skräck i parisborna.

Kenji och Legris bokhandel

Böckerna kretsar kring bokhandlarna Victor Legris och Kenji Mori, ägare till en charmig bokhandel i Paris. Deras koppling till varandra är god, med en komplicerad bakgrund. Bland övriga karaktärer finner vi bokhandelsassistenten Joseph, en aspirerande författare, Victors flickvän, den frigjorda konstnären Tasja, samt ytterligare en ung kvinna som jag inte berättar mer om eftersom det är en spoiler för de som inte läst de tidigare böckerna. Victor är den som har rollen som ”detektiv” men har god assistans av Joseph och Kenji.

Mördaren i Marais

Någon stjäl en skål av Kenji. Varför är en gåta, visserligen är den gjord av ett apkranium men dess värde tycks inte vara så stort… När människor hittas mördade i skålens fotspår inser de att skålen är så viktig för någon eller några att de är beredda att mörda. Jakten tar dem till slumområdena i Marais som är fylld av lumpbodar och kuriosabutiker. Joseph och xx fortsätter sin ”hemliga” kärlekshistoria till Kenjis förtret och Victor börjar tvivla på om Tasja verkligen är honom trogen…

Fortfarande charmigt och intressant

Även om jag inte riktigt tycker att boken håller lika hög klass som de tidigare böckerna, mordgåtan var sådär, så är den charmig. Karaktärerna är inneslutna i en slags charmig-mys-bubbla med en lagom blandning av bohemkänsla, mys och charm kryddat med detaljer från tiden, som rader av bokhyllor med vackra ryggar, frasiga baguetter, doftande torghandel och vackra klänningar. Att böckerna sen innehåller inblickar i vardagen för fattiga, med miljöer som är mindre trevliga gör böckerna mer realistiska. Jag antar att Paris var en kontrasternas stad vid den här tiden. Det viktiga är att böckerna väcker intresse för historia. Jag var naturligtvis tvungen att googla på anarkister i Paris och området Marais.