så fixar jag grillen ”.
De orden bröt igenom och jag studsade till. Vad menade han, Maken?
Taxen Egon hade precis stuckit snutan in i buskagen och funnit en död kvinnokropp, och hans matte blivit alldeles ifrån sig. Irene Huss hade inte ens hunnit dit !
Nu var det förstås så att jag låg under korkeken i Lagarde och läste ” Den som vakar i mörkret” av Helene Tursten, medan maken rumsterade om i kabyssen och förberedde kvällsmaten. Han ville ha assistans med att bära bort gårdagskvällens tomma vinflaska till soptunnan, vilket väl kanske inte var för mycket begärt. Makabert kändes det i alla fall.
Irene Huss äventyr fick tas upp igen efter maten och jag måste säga att hon lyckats igen. Storyn är rapp och flyter på. Tummen upp!