Jag skrev ju nyligen om min svaghet för Island i min recension av Arnaldur Indriðasons senaste bok. Jag har verkligen speciella känslor för landet även om jag aldrig satt min fot där.
Mitt första möte med en modern Isländsk författare var just Yrsa Sigurðardóttir när jag läste hennes debutroman Det tredje tecknet och den öppnade verkligen mina ögon för isländska deckare. Det finns ju en mörk stämning i böckerna (som ofta återspeglas i karaktärerna) men Yrsa lyckas blanda in glimtar av humor i allt det svarta och jag gillar verkligen den kontrasten. Tyvärr så har inte Yrsas senaste tre böcker översatts till svenska men jag har hört ett rykte om att möjligtvis så kan det bli ändring på det i framtiden. Men jag vet inget säkert just idag. Annars så finns hennes senaste böcker översatta till engelska vilket är suveränt eftersom jag inte förstår isländska.
Storylinen
The Day is Dark är den fjärde boken om advokaten Thóra och handlingen utespelare sig faktiskt inte på Island utan på Grönland. Ett gruvföretag råkar ut för trubbel på de ensliga kusterna på Island när några av deras anställde plötsligt försvinner utan ett spår. De infödda är inte särskilt hjälpsamma eftersom de är övertygade om att platsen företaget borrar på är förbannat eftersom ursprungsbefolkningen i byn dog där för nästan hundra år sedan.
Thóra åker dit tillsammans med sin partner (som pojkvän, inte kollega) Matthew, som är representant för banken som förhandlar med gruvbolaget, några före detta anställda på gruvbolaget, en doktor och sekreteraren Bella, från Thóras firma, och hamnar mitt i ett mysterium. Gruppen börjar försiktigt forska i vad som kan ha hänt men miljön är påfrestande- det isolerade landskapet och befolkningens ogästvänlighet gör det mer stressfyllt.
Lite fler tankar
En av de saker jag gillar mest med Yrsas böcker är att hon ofta lyckas väva i lite övernaturliga element i sina berättelser. Läsaren kan känna av spöken och andra underligheter men de gör aldrig något framträdande. Det ligger liksom bara i bakhuvudet på läsaren (åtminstone mig!) och gror även om det aldrig går längre än så. Eftersom jag är en skräckfantast både när det gäller filmer och böcker så är ju detta något som får mitt hjärta att klappa lite extra snabbt även om jag faktiskt också älskar en riktigt torr, engelsk deckare. På tal om det så borde ju Agatha Christie ha älskat den isolerade platsen handlingen utspelar sig på!
Yrsa Sigurðardóttirs böcker är inte riktigt lika mörka som de av Arnaldur Indriðason så Yrsas böcker kanske är en lite lättare introduktion till isländska deckare. Fastän egentligen så rekommenderar jag dem båda lika varmt!