Sommaren 2009 var jag och en kompis i Rom och turistade. Två saker som jag verkligen äääääälskar är gamla ruiner (dvs historia) och böcker. Ruiner finns det som bekant gott om i Rom, men böcker är det lite sämre med (ja, eh.. alltså sådana böcker som jag kan läsa och förstå). En dag då vi vandrade bakom Pantheon hittade jag en liten bokaffär, och blev så här glad 🙂

Den gången hindrades jag av min vän som tycke att det var heeeelt onödigt att titta på Italienska böcker om man inte kan språket. Hon hade en poäng i detta, det inser till och med jag.

I höstas tog jag med pojkvännen till Rom. Han är lika galen som jag och redan första dagen släntrade vi in i en bokaffär som var hyfsat stor och härligt oordnad. När jag nu saknade en rationell människa vid min sida som kunde hindra mitt boksug kunde jag inte hejda mig när jag hittade den här: Agatha Christies ”Dieci piccoli indiani”.