UltiMatum

Ultimatum

Hårdkokt

Anders de La Motte blev känd genom Geim-trilogin, Somvar en nyskapande med högt tempo och rappt språk. Därefter kom MemoRandom som är första delen i en ny serie som är mycket mer Hårdkokt.  UltiMatum är nr 2 och det borde bli en nr 3.

Först och främst…

Blir jag galen när bokförlag lanserar böcker som fristående när de inte är det, eller ja,  självklart kan man läsa den här boken separat men klok blir man inte, antagligen mest förvirrad. Böckerna hör definitivt ihop! Ni ska alltså läsa MemoRandom först då blir allt mer begripligt.

Maktspel, förräderi och buisness

Det är det det handlar om. Vad folk är beredda att göra för att nå makt, pakter som sluts och omförhandlas och ibland bryts genom förräderi. I den kriminella världen är det buisness som gäller. Vinna eller försvinna, visar du minsta svaghet är du ute. Polis, politiker eller gangster spelar ingen roll. Alla spelar spelet och vem som är på vilken sida är förhandlingsbart.

Kvinnornas återtåg

Jag klagade lite på att kvinnorna fick en blek roll i MemoRandom, speciellt jämfört med Geim-trilogin där kvinnor fick bra med utrymme. Här är det lite bättre igen. Både karaktären Natalie och polisen Julia får allt större utrymme även om man blir smått irriterad på Julias duktighet och ”jag är bäst i klassen” syndrom. Ett annat önskemål uppfylldes också. Gangstern med det goda hjärtat, Atif, får en allt större roll i den här boken.

Klar favorit

Med Geim-trilogin och de två senaste böckerna visar Anders de La Motte att han är att räkna med på den svenska deckarhimlen. Det tog några kapitel att komma in i boken och färska upp minnet från föregående bok, det är många trådar att hålla reda på, men sen flöt det på och den härliga och samtidigt sorgsna känslan som uppstår när en bok är riktigt bra infann sig. Den där man är upprymd och vill ha mer men inser att det dröjer kanske ett år tills fortsättningen kommer… Det ska bli oerhört spännande att se hur han knyter ihop säcken med en tredje bok (En trilogi räcker, ingen evighets-serie tack). Sen vill jag veta vad som kommer härnäst? Mer hårdkokt? Något nyskapande igen eller något i en annan deckargenre? Bring it on!

 

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , , , , , , av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.