Jag har aldrig läst en bok i serien om Kommissarie Montalbano förut. Det närmaste jag har kommit är att jag sett att det finns en serie som heter så i tv tablån. Jag tror jag inte ens har läst en italiensk deckare förut.

Just den här delen, Utflykten till Tindari, gavs ut 2000 så den har några år på nacken. Inte för att det spelar så stor roll när det handlar om läsupplevelsen men den fick mig att haja till någon gång eftersom, jag dumt nog, antog att den var från häromåret.

Handlingen

En död man hittas utanför porten till sin bostad samtidigt som ett äldre par har försvunnit spårlöst i sammanband med en bussutflykt. Men finns det något som binder ihop fallen? Har dem sicilianska maffian något med detta att göra? Snart visar det sig att det försvunna paret bodde i samma trappuppgång som den döde mannen. Men kan de verkligen vara skyldiga? Eller ligger det något värre bakom?

Kommissarie Montalbano, tillsammans med sina kollegor, börjar nysta i fallet.

Mina egna tankar

Oj, vart ska jag starta? Den här boken gjorde mig lite kluven, å ena sidan så gillar jag det excentriska men det var lite av en ”kulturkrock” för mig. Jag är van vid den engelska, lite sävliga stilen vilket är den totala motsatsen till den italienska eftersom den är eldig och lite vild. Allt är väldigt ”mycket”: personerna, miljöerna och maten. Maten är verkligen central. Det handlar inte om några enkla luncher bestående av en lätt sallad om man säger så.

Själva handlingen är, för mig, lite svår att hänga med i. Inte för att den är dåligt skriven utan snarare för att jag inte är van vid stilen. Men trots det så förstår jag varför böckerna om Montalbano är populära. Det finns en sort svart humor och ändå en värme där. Vi får följa den lite udda kommissarien och hans tankar genom ett fall som inte är helt enkelt. Jag kunde absolut inte lista ut vad som skulle hända eller vad som hade hänt. Vilket i och för sig är uppfriskande.

Och boken har ju det snyggaste omslaget jag sett på senaste tiden!