Jag blir alltid lika orolig när jag ser att det brinner. Häromåret eldade vår lindrigt nyktre granne en liten brasa hemma på sin gård.

Han hade lite otur när han tänkte, kan man säga. Det var inte riktigt jättebra att lasta skräpet som skulle eldas mot ladugårdsväggen…

Resultatet blev att ladugården brann ner till grunden. De skickliga brandmännen och alla grannar tillsammans fick ut hästarna och korna och till och med bondtjyven som snarkade gott på sofflocket.

Nu för tiden turas vi andra bybor om att ta promenader runt gubbstruttens ägor

under hela Valborg. Även under påsken, faktiskt. Det var INTE roligt, den gången.

Det finns förstås andra sorters brasor också.

Bokbål. Jag minns mitt första bokbål. Man kan säga att det var ett slags blandat Valborgs- och bokbål.

Vi hade en sommarstuga utanför Fjugesta i Närke, och vi hjälpte alla till att samla vårskräp att bidra med. Grillkorv och kastanjer fanns med självklart!

(Ni VET väl hur lustigt det smäller när man kastar gamla bruna kastanjer in i elden?)

Och så den där lådan med gamla böcker som en annan gammal bonntjyv tagit med som bränsle.

Jag minns det helt tydligt, känslan inuti den då 11-åriga Mi…

Ujjamejj som min farfar skulle sagt.